Jag började att läsa Camilla Lagerqvist när jag ville ha en lättsmält deckare för några år sedan. Jag var då inte så imponerad, men jag tyckte ändå att de har något. Likhandlaren är den tredje boken i serien, som jag hade missat, och ni kommer snart även del fyra. Böckerna ges ut på Bazar och jag lyssnade på Storytel.
Ester Tillman jobbar tillsammans med sin hushållerska Yarina och den skarptänkte Olga och de får ett uppdrag att ta reda på vad som hänt en svenskamerikanska bror, som avlidit på ett ålderdomshem trots att han verkade må bra bara dagarna innan. När Ester och Yarina kommer till ålderdomshemmet får de en chock, för det liknar snarare ett eftersatt fattighus. En man som inte kan prata, har information som de behöver. Frågan är bara hur han ska ge dem den.
Esters nyfunna kärlek är fortfarande försvunnen, men Ester är fast besluten att finna honom. Hon och Yarina ger sig ut på ett mycket farligt uppdrag ut på havet. Det är inte det enda extremt farliga uppdrag för Ester den här boken och hon håller på att dö mer än en gång.
Det är småmysiga deckare i 20-talets Uppsala. Den här boken var relativt bra och jag kommer att läsa fortsättningen. Det är fint med kärlekshistorien som spänner över flera böcker och förhoppningsvis får vi någon form av avslutning på det i nästa bok. Vi måste också få veta var som hänt Ester Tillmans far. Lite närmare sanningen kom vi i den här boken, men om han fortfarande lever, varför har han inte låtit familjen få veta det?
