Recension: Keyes, Marian; En oväntad semester; 1997

En oväntad semesterMarian Keyes är chicklitförfattarnas drottning. Den första boken jag läste av henne var Vattenmelonen om Claire Walsh. En oväntad semester handlar om Claires syster Rachel som bor i New York, men har hamnat på ett behandlingshem för drogmissbrukare på Irland. Jag läste boken för en herrans massa år sedan.

Rachel ser fram emot en trevlig spa-vistelse på Irland. Hon förstår inte att det har med hennes missbruk att göra. Väl på behandlingshemmet får hon en otrevlig överraskning. Samtidigt som vi får läsa om Rachels (motvilliga) resa mot ett drogfritt liv, får vi veta hur hon hamnade där med hjälp av tillbakablickar till livet i USA. Snart växer det fram en lite annan bild än den som huvudpersonen försöker att måla upp.

Marian Keyes har själv erfarenhet av drogmissbruk och skriver därför säkerligen mycket om sina egna erfarenheter. Eftersom delarna på behandlingshemmet är skrivna i jagform blir det en komisk inramning till hela misären, vilket är Keyes specialitet. Jag tycker inte att En oväntad semester är Keyes bästa, men det är ett roligt grepp att skriva om fem olika systrar ur deras egna synvinklar. Det är därför som jag recenserar den här boken så långt i efterhand, för jag har nu bestämt mig för att läsa alla fem.

Läs mer: Adlibris, Bokus

2 kommentarer

  1. Jag tycker inte heller att detta är en av de bättre Walsh-böckerna – men nu kan jag se tillbaks på den och förstå vissa saker bättre. När jag läste den första gången som ganska ung (kanske sexton, någonting) tyckte jag väl att Rachel var väldigt naiv som trodde att hon skulle på spa, plus att det var konstigt att hon inte fattade hur farliga grejer det var hon höll på med – nu förstår jag vilken otrolig kraft förnekelsen (och normaliseringen av det helgalna) kan vara hos en missbrukare. Jag ska nog se till att läsa om den!

    1. Jag borde kanske också läsa om den. Håller med dig i din analys och nu har jag en god vän som är inlagd på behandlingshem för alkoholism. Jag träffade henne dagen innan hon tog sitt senaste återfall. Det gav mig en enorm tankeställare. Hur kan man vara så klok och resonera så vuxet och sedan dagen efter bara supa ner sig? Dragningskraften till droger är starkare än man kan förstå om man inte är där själv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.