
Före jul hade vi jorden runt-bokcirkel och då var boken den ganska knepiga och svårlästa Irakisk kristus av Hassan Blasim. Över jul ville vi ha något lättläst och valet föll på Lauren Ho och Lucie Yi is not a romantic. Lauren Ho är född i Malaysia men bor sedan länge i Singapore. Den här boken utspelar sig i Singapore.
Lucie Yi bor i New York och är utlånad från sitt advokatkontor i Singapore. Hon är singel, men hennes biologiska klocka tickar högt. Hon kommer då på idén att skaffa barn tillsammans med en man på en sajt för ”co-parenting”, något som hon vet int är helt ok enligt hennes kultur i Singapore. Hon hittar den fina killen Collin, som också han är från Singapore. Det går bra och Lucie blir gravid och de bestämmer sig för att föda och uppfostra barnet i Singapore.
Lucie har bestämt sig för att den trygga och fina Collin ska bli far till hennes barn, men eftersom han inte är hennes typ, behöver de inte oroa sig för att bli kära. De är båda mycket praktiska och gör upp hur allt ska fungera. Tyvärr ställs allt på ända när Lucie träffar sitt ex Mark, som vill ha henne tillbaka. Han lämnade henne när hon fått missfall och hon har inte förlåtit honom än, men han är trots allt ett bra val, enligt hennes föräldrar. Det ställer till det för Collin, som inte var förtjust i Mark. Det börjar dessutom luta åt känslor, som inte borde finnas mellan Collin och Lucie.
Lucie Yi is not är romantic är givetvis en bok där det ska bevisas att Lucie Yi visst är romantisk och vi förstår redan i första kapitlet hur det ska sluta. Ändå är det ingen dålig bok. Vi var flera i bokcirkeln som tyckte den var helt ok. En älskade den. Jag var inte överförtjust, men tyckte temat var intressant. Mina invändningar handlade om att hela historien om Mark kändes så konstig. Jag väntade bara på att något stort skulle avslöjas, men det tuffade liksom bara på.
En rolig anekdot i boken var när Lucie skulle gå i parterapi och psykologen hette Inga (hårt g) och kom från Switzerland. Jag skrattade gott när jag lyssnade på just den sekvensen. Annars var boken som sagt ok. Det var lite för många ofullständiga trådar, eller trådar som bara slutade i ett ”öh jaja”, för att det skulle bli en toppenläsning.










