Recension: Henry, Veronica; Drömhuset; 2017

Jag har läst Drömhuset, en feelgood av brittiska Veronica Henry. Jag har tidigare läst Jul i strandhuset av samma författare. Jag behövde något lättsmält, samtidigt som jag inte vill börja med julböckerna riktigt än. Boken är utgiven på Printz.

Belinda är mäklare med ett jobbigt förflutet. En dag får hon möjligheten att sälja det fantastiska huset Hunters Moon, som funnits i samma släkts ägo i generationer. Belinda förstår att det inte kommer att bli lätt för paret att sälja. Dessutom är mannen svårt sjuk. Belinda får även möjlighet att sälja ett hus som en gång varit hennes och när hennes ex dyker upp som potentiell köpare till Hunters moon, kommer det förflutna ikapp henne. Samtidigt får vi hela historien om Hunters Moon och människorna som bor där.

Det är en oerhört gullig feelgood där boenden och hus står i centrum. Dock är det en bit över gränsen för vad som kan anses passera som sannolikt. Belinda agerar mindre som mäklare och mer som någon slags lyckofe. Sedan skulle hon väl själv hitta någon? Det löser sig det med men kanske lite väl sent och lite väl fort och smärtfritt. Hade gärna sett att det handlat lite mer om hur attraktionen växer fram. Sedan var det lite irriterande att Belinda framstod som en äldre kvinna, när hon snarare var runt 30.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.