Nätter utan mina bröder av V V Ganeshananthan var en bok jag hade otroligt höga förväntningar på. Författaren har fått Women’s prize for fiction och många har hyllat boken i tidningar och på bloggar. Historiska Media gav ut boken på svenska 2025 och jag läste den under min semester. Nu har den gått vidare till Carina i Hamburg för att sprida den till fler. Vi ska ha bokcirkel om boken snart i jorden runt-cirkeln.
Sashi bor i det tamiltäta området runt Jaffna i norra Sri Lanka. När hon är 16 år och drömmer om att bli läkare, bryter inbördeskriget ut i landet, det som kommer att prägla landet i många år. Sashis bröder och vännen K dras in i kriget när de ansluter sig till Tamilska Tigrarna och Sashi har svårt att välja vilken fot hon ska stå på. Hon tycker att tigrarna brukar för mycket och onödigt våld, men samtidigt tycker hon att de slåss för en bra sak.
Jag hade lite svårt att komma in i Nätter utan mina bröder och lusten att läsa infann sig inbte förrän mycke tlångt in i boken. Det blev mer intressant och det som var spännande var att läsa om Sashis drivkrafter. Tyvärr blev jag lite besviken eftersom det nog inte var av politisk övertygelse hon gjorde vissa avgörande saker, utan av kärlek och lojalitet mot K, en person som jag tyckte var lite av en idiot.
Sashi utbildar sig till läkare och under utbildningen väljer hon att göra en insats för Tigrarna, med hänvisning till att alla behöver vård. Hon kommer dock att gå längre och göra mer saker, som inte bara kan förklaras med läkaretik. Jag tycker att det blir lite väl mycket självuppoffrande som jag inte förstår. Just den här biten är jag särskilt intresserad av att diskutera i vår bokcirkel. Att jag inte förstår eller att huvudpersoner gör saker jag inte gillar, är ju inte i sig ett skäl att inte gilla boken, såklart, men det var något här som gjorde att jag inte kunde ta den riktigt till mig.
