Sverige har haft en slavkoloni i Västindien, Saint-Barthélemy, där huvudstaden heter Gustavia och där gatorna har svenska namn. Det var utgångspunkten när Carina Bergfeldt skrev sin bok En dag ska vi återvända (Bookmark). Jag lyssnade på den på Storytel.
Axel och Milda Banér bor i Stockholm och det är slutet på 1700-talet. Axel, som är jurist, råkar en dag få se en överordnad ha sex med en gris. Efter det blir han uppkallad till Gustav III och får veta att han ska åka till Saint-Barthélemy i minst tre år. Han väljer att ta med sig sin familj, tvärt emot vad som är brukligt. Efter en lång och svår resa når en del av familjen Västindien. Tyngda av sorg försöker Axel och Milda skapa sig ett liv på Saint-Barthélemy och trots att det är stora kulturkrockar finner Milda snart att det finns en skön känsla av makt i att äga slavar.
I Ashantiriket (nuvarande Ghana) vid samma tid firar Yaa och Kwame bröllop när de plötsligt övermannas och förs iväg i kedjor. De har ingen aning om vad som väntar men deras resa sak också sluta på Saint-Barthélemy, som slavar. Genast börjar de planera för sin rymning, men det är mycket riskfyllt. Yaa hamnar hos familjen Banér som barnflicka och Kwame på en bomullsplantage. Yaas liv försvåras betänkligt när Axel Banér omsätter sina drömmar om att äga Yaa, även sexuellt, till verklighet.
Det är en engagerande bok som vill belysa att Sverige också hade slavar i Västindien, trots att det var förbjudet i Sverige. Människor bytte också ofta åsikt om slaveri när de kom till Saint-Barthélemy och fick känna på att det var berusande att ha sådan makt över arbetskraften. Detta skildras väl i boken. Carina Bergfeldt har gjort gedigen research och det märks tydligt. Ibland kunde det dock bli lite övertydligt och lite väl mycket att göra en politisk poäng, men mestadels fungerade det väl.
I bokens efterord och i intervjuer säger Carina Bergfeldt att Sveriges inblandning i slavhandeln har mörkats och att hon vill uppmärksamma det. Hon nämnder att motioner i Sveriges riksdag om att detta ska tas med i undervisningen gång på gång röstas ner. Tja, motioner röstas i princip alltid ner och antingen ha de gjort det i det här fallet för att det varit för mycket av detaljstyrning av läroplanen eller så har det behandlats i en proposition från regeringen, för faktum är att det förekommer i undervisningen. Det vet jag som har förhört mitt barn inför historieprov på mellanstadiet.
Som roman är En dag ska vi återvända lättläst och medryckande. Det ska tydligen bli fler böcker i serien och eftersom denna hade ett ganska tydligt slut återstår det att se hur de andra delarna utformas.
