Det är svårt att vara mer laddad för en bok som jag var på Chimamanda Ngozi Adichies Drömräkning. Jag ville inte läsa den elektroniskt eller lyssna på den, bara fysisk bok dög. Boken är utgiven på Albert Bonnier och kom på svenska strax efter att den kommit ut på engelska original. Vi bokcirklade boken i jorden runt-cirkeln.
Vi får följa fyra kvinnor, tre vänner och en hushållerska. De är alla från Afrika och vännerna är rika och singlar. Chiamaka behöver egentligen ingen försörjning, men jobbar som resejournalist som säjer ett och annat resereportage. Hon vill gärna resa till Europa och inte jättegärna skriva om fattiga förhållanden i olika afrikanska länder, som hennes uppdragsgivare vill. Zikora blir ensamstående mor och Omelogor är affärskvinnan som satsar mer på sitt jobb än någonting annat.
Den som egentligen är intressant och den som boken kretsar kring är Kadiatou, Chiamakas hushållerska. Hon kommer från Guinea och förutom att vara hushållerska åt Chiamaka och hennes familj, städar hon hotell. En dag blir hon våldtagen av en högt uppsatt person som bodde på hotellet. Chiamaka och hennes vänner gör allt för att hjälpa och stötta, men för Kadiatou blir anmälan och uppståndelsen för mycket.
Likheten med Dominique Strauss-Kahn är meningen, vilket förklaras i efterordet. Chimamanda Ngozi Adichie försöker ge städerska han våldtog ett liv och ett sammanhang. Dock vet jag inte om jag tyckte att det var så bra genomfört. Det var något vi pratade om i bokcirkeln och vi var överens om att ska man skriva en bok om just det fallet, så bör man kanske göra det som hela bokens handling. Dessutom lever alla inblandade och då blir det ju konstigt att skriva autofiktion, tycker i alla fall jag.
Jag tyckte, precis som alla andra i min bokcirkel, att boken var för spretig. Det fanns egentligen ingen röd tråd och det viktigaste hände i kapitel tre. Varför vi behövde de andras historia för att läsa om våldtäkten, är fortfarande ett mysterium för mig. Jag fick inte alls ihop historien. Vad ville författaren säga med boken? Att svarta kvinnor diskrimineras? Att svarta kvinnor också kan vara rika och oansvariga? För mig blev det inte tillräckligt intressant.
Det som däremot var intressant att vi som hade läst Chimamanda Ngozi Adichie förut, tyckte att boken var en besvikelse. Hon i bokcirkeln som inte hade läst henne förut, tyckte att boken var fantastisk. Det säger väl något om lägstanivån på författaren. Varje enskilt kapitel är inte dåligt, men min stora besvikelse var att det inte bands ihop till någon egentlig helhet.
