Jag fick denna bok i 30-årspresent av min vän Amanda Lövkvist som tyckte att jag borde recensera boken här på Feministbiblioteket. Bokens tema är ett problematisera kring brott och vad som gör en människa till brottsling och Dostojevskij kan inte anklagas för att vara feminist, därför säger jag nej till att boken skulle vara feministisk. Dock förstår jag ändå poängen. Bokens huvudperson Raskolnikov är en fattig student som inte lever upp till de förhoppningar som hans mor och syster hyser för honom. Han är inte särskilt framgångsrik. En dag finns inte längre någon utväg för hans fattiga familj än att låta systern gifta sig med en rik man som hon inte älskar. För att rädda sin syster från ett katastrofalt äktenskap väljer Raskolnikov att döda två personer och stjäla från dem. I boken finns också en historia om en flicka som av sin styvmor tvingas prostituera sig för att de ska få mat på bordet. Fadern till flickan är en person som Raskolnikov känner och när han träffar denna Sonia så vill han göra allt för att rädda henne. Raskolnikovs syfte med morden var alltså tämligen goda, men det ursäktar honom naturligtvis inte. Jag förstår varför man kan läsa boken ur ett feministiskt perspektiv, ilskan mot hur orättvist kvinnor behandlas finns där. Men det räcker inte, tyvärr.
UPPDATERAT
Jag har omvärderat och Brott och straff är nu en del av Feministbiblioteket.
Denna bok fick min farmors mor i julklapp 1917 och det kändes förstås speciellt att läsa en bok med en sådan historia. I boken berättas det om alla Sveriges drottningar från Gustav Vasas första hustru Katarina av Sachsen-Lauenburg till Karl XIV Johans fru Desideria. Det är vackra porträtt som man får en känsla av inte är tillrättalagda. Många drottningar kom från andra länder och blev aldrig lyckliga i Sverige. Andra höll mycket av sina män och saknade dem oerhört när de gick bort. Historia skrivs ofta ur männens ögon och denna bok tycker jag bidrar till att förstå hur det fungerade för kungligheter förr. Att få drottningarnas perspektiv på krig, makt och politik ger ytterligare en dimension maktspelen i historien. Hittar ni denna bok på något bibliotek eller på loppis, så läs den. Jag lånar tyvärr inte ut mitt ex, det är för värdefullt för mig.
2002 fyllde folkpartiet 100 år och då skrev Johnsson en bok om alla kämpande liberaler genom tiderna. Det blev mest män. I år fyller folkpartiet 75 år (partisplittringar och återföreningar gör det möjligt att fira jubileum oftare) och då har Johnsson skrivit en ny bok, denna gång med männen i periferin. Den är underbart att läsa om alla liberala kvinnor som gjorde skillnad och det är härligt att se någon skriva vår historia. De som tidigare skrivit om Fredrika Bremer, Elin Wägner och Selma Lagerlöf har försökt att göra dem till något de inte var, dvs icke-liberaler. Lagerlöf betalade in sin medlemsavgift en vecka före sin död 1940, så det var ingen tvekan om vad hon stod. Detta är en introduktion i flera kvinnors liv och man blir inspirerad att läsa mer. Boken ska också fungera som studiematerial för folkpartiföreningar. För alla folkpartister är denna bok ett måste, för det är verkligen dags att vi berättar vår historia. Som Johnsson sa när boken lanserades: Hade Selma Lagerlöf varit socialdemokrat hade alla vetat det, nu vet ingen att hon var folkartist i stort sett i hela sitt liv. 
Anna bor i London och är gift med en man som en gång var hennes drömmars man. Han var charmig och uppvaktande och inte alls som svenska män. När boken utspelar sig är Anna en desperat hemmafru i ett land med undermålig barnomsorg och hennes karriär är som bortblåst. Hon skriver i mejl till sin syster om sitt liv. Vi får inte läsa systerns svar, men kan ana att hon är orolig. Anna, som alltid varit en övertygad feminist, går mot ett sammanbrott och det oundvikliga sker i slutet – hon lämnar sin man. Boken är underhållande, men inte så mycket mer. Den känns något konstruerad, även om den lär bygga på författarens egna erfarenheter från sitt liv i England. Jag gillar förlaget boken är utgiven på, Alida bok, ett förlag med endast feministisk litteratur (det har även givit ut Mariann Anderssons 
En mejllista, fyra tjejer och en okänd berättare. Detta är basen för Rajaa Alsaneas roman och livet för överklassens tjejer i Saudiarabien. De lever ett västerländskt liv, men med mer lögner och mer smygande. Dessutom är målet att bli bortgift. Någon av tjejerna åker till London och en annan åker till USA. En tredje gifter sig. Man får följa fyra tjejers öden och det är spännande att få en inblick i livet i Saudiarabien och den kulturen. Boken föder många tankar om feminism kontra kultur och religion.
Det kändes på tiden att jag läste en bok om denna feministiska pionjär. Fredrika Bremer hade ett otroligt spännande liv för att vara i mitten av 1800-talet. Hon reste mycket, hon var politisk debattör och hon arbetade som journalist. Jag har ännu inte läst något av Bremer, men blev klart intresserad att göra det efter att ha läst denna biografi. Hennes kamp för ett jämlikt och rättvist samhälle var inte helt okontroversiellt, men trots det så gav hon inte upp. Denna bok om Fredrika Bremer är kort, men ger en bra bild av hur hennes liv såg ut. En sak som däremot inte är lika trevlig är att Kärnborg försöker att göra Bremer till socialist. Bremer var övertygad liberal och denna historieförfalskning uppmärksammar Anders Johnson i sin bok
En kvinna äger en garnaffär på Manhattan. Där samlas varje fredag olika kvinnor med olika öden. Kvinnorna bli vänner och deras liv vävs samman. Boken präglas av vänskap, glädje och sorg, men också om kvinnlig entreprenörsanda, kvinnors förmåga att stå på egna be och fatta egna beslut samt en stor portion kvinnligt jävlar anamma. Det är en bok i chick lit-genren, som är som andra sådana böcker, mycket lättläst. Jag kan rekommendera att välja denna bok när du slinker in på pressbyrån och ska välja en bok för din tågresa. Men förbered dig på att du kommer att gråta floder om du är lagd åt det hållet.
