Jag fick denna bok i 30-årspresent av min vän Amanda Lövkvist som tyckte att jag borde recensera boken här på Feministbiblioteket. Bokens tema är ett problematisera kring brott och vad som gör en människa till brottsling och Dostojevskij kan inte anklagas för att vara feminist, därför säger jag nej till att boken skulle vara feministisk. Dock förstår jag ändå poängen. Bokens huvudperson Raskolnikov är en fattig student som inte lever upp till de förhoppningar som hans mor och syster hyser för honom. Han är inte särskilt framgångsrik. En dag finns inte längre någon utväg för hans fattiga familj än att låta systern gifta sig med en rik man som hon inte älskar. För att rädda sin syster från ett katastrofalt äktenskap väljer Raskolnikov att döda två personer och stjäla från dem. I boken finns också en historia om en flicka som av sin styvmor tvingas prostituera sig för att de ska få mat på bordet. Fadern till flickan är en person som Raskolnikov känner och när han träffar denna Sonia så vill han göra allt för att rädda henne. Raskolnikovs syfte med morden var alltså tämligen goda, men det ursäktar honom naturligtvis inte. Jag förstår varför man kan läsa boken ur ett feministiskt perspektiv, ilskan mot hur orättvist kvinnor behandlas finns där. Men det räcker inte, tyvärr.
UPPDATERAT
Jag har omvärderat och Brott och straff är nu en del av Feministbiblioteket.