aug 20

Alfredsson, Karin; Den sjätte gudinnan; 2010

Den sjätte gudinnanJag har verkligen fastnat för Karin Alfredsson trots att den första boken jag läste av henne inte var så (den tredje boken i serien, Klockan 21:37).

I Den sjätte gudinnan är handlingen förlagd till Indien och deckar-temat är något nedtonat, även om det finns ett fall som ska få en lösning. Boken kretsar som vanligt kring den svenska läkaren Ellen Elg, men också kring ett antal indiska kvinnor med olika bakgrund. Det är de fattiga och övergivna, de utbildade, de slagna och våldtagna, alla med ett gemensamt mål om att skapa sig en bättre tillvaro. Ellen Elg är på FN-uppdrag, men trasslar som vanligt in sig i andra saker och hjälper behövande kvinnor. I den här boken är det dock inte Ellens uppdrag som står i centrum, utan de andra kvinnoödena och hur de vävs samman.

Boken är spännande, även om det inte är en traditionell deckargåta. Man känner djupt för kvinnorna i boken och vill veta hur det ska gå för dem. Den sjätte gudinnan är inte den bästa av Alfredssons böcker, men den är helt klart läsvärd!

Läs mer: Karin Alfredsson, Damm förlag, Adlibris, Bokus
Bokbloggar: En full bokhylla är rikedom, Bokbrus, Elisabeth Linnéa

aug 19

Dumheter om hälsa och viktnedgång

Ordningsfrun tipsade om följande krönika i SvD: ”Kilona rasar när du slutar tänka på dem.” Jag undrar om Anna Laestadius Larsson någonsin har behövt fundera på hur hon ska gå ner 15-20 kg för att hon måste, inte för att se bättre ut. Hon blir förvånad när hennes man säger till henne att hon är smal och att det beror på att ”du simtränar, spelar fotboll, golfar och joggar – det är inte konstigt att du gör av med alla kalorier”. Slutsats: Tänk inte så går du ner i vikt. Det är så dumt.

Jag har beskrivit min egen kamp mot överviktskilona här och jag lovar, när jag var som mest vältränad så var det inte så att jag av en händelse råkade träna fem gånger i veckan. Varje enskilt träningspass var ett aktivt val. Det bli lättare när man har ett mål (Göteborgsvarvet för min del då) och har bestämt sig. Det kan kännas som ett självklart val i livet när man är mitt uppe i det, men alla träningspass är inte en njutning. Och varje avstådd glass eller godispåse är också ett aktivt val. Varje lunchlåda likaså. Varje avstådd efterträtt eller bakfyllepizza också. För att inte tala om alla vardagliga vanor. Aldrig mer cornflakes och sylt på filen, ingen mer honung på mackan eller i frukostteet, bara vatten till maten osv.

Det är möjligt att Anna Laestadius Larsson är så sund att hon alltid föredrar vatten framför vin till maten och aldrig skulle få för sig att äta något sött till frukost, men jag tror att vi är många om gärna skulle välja något onyttigare om det inte skulle vara just onyttigt. Och det är möjligt att Anna Laestadius Larsson tycker att det alltid är roligare att spela fotboll eller simma än att lägga sig i soffan med en bra film och en stor skål popcorn, men jag tror att många skulle tycka att de senare alternativet i alla fall nästan jämt var att föredra framför det första.

Som sagt, det är så dumt att man bara vill skrika. Det är nästan lika dumt som när man som barnlös får höra att man ska slappna aaaaav, så kommer barnen som ett brev på posten. Snacka om att skuldbelägga.

aug 18

Vickan är på smällen

Detta kommer varken att bli ett särskilt feministiskt eller politiskt inlägg, men väl ett känslomässigt. Jag är sedan några år tillbaka republikan, men har aldrig varit särskilt engagerad i frågan. Det är ett principiellt ställningstagande. Därför känner jag inte att jag måste göra en massa republikanska poänger i och med gårdagens stora nyhet om kronprinsessans graviditet.

Det jag kände inför nyheten var glädje och enbart glädje för Victoria och Daniels skull. Inga andra i Sverige kan ha sådan enorm press på sig att skaffa barn. Victoria är lika gammal som jag, 34, vilket inte är direkt purungt i sammanhanget och jag om någon vet att barn görs inte bara genom att gå in i sängkammaren och kramas lite extra (som Rune Andreasson beskrev det i Bamse i min barndom).

Att vilja ha barn kan bli väldigt pressande och stressande om man måste försöka länge. För varje negativt graviditetstest blir stressen lite värre. Jag vet inte om jag ens vill föreställa mig hur det skulle vara att ha hela svenska folkets förväntningar på mina axlar ovanpå den egna stressen. Det har räckt gott och väl för oss med den egna drömmen och välvillig önskan från nära och kära.

Så grattis Victoria och Daniel. Jag hoppas att det barn ni väntar aldrig blir kung eller drottning, men jag är glad för er skull att ni får bilda familj.

Från idag: Aftonbladet, Expressen, DN, SvD

aug 17

Weldon, Fay; En hondjävuls liv och lustar; 1983

En hondjävuls liv och lustarMassolit förlag har i år givit ut denna feministiska klassiker på nytt. Förordet är skrivet av Unni Drougge och hon menar att boken fortfarande är rolig, men att den inte riktigt håller som feministisk idag 32 år senare. Jag håller med henne.

Ruth är den stora, fula, hemmafrun som blir lämnad för en yngre, snyggare och mer framgångsrik kvinna. Istället för att deppa ihop, bestämmer hon sig för att hämnas. Hon hämnas inte bara sin man, utan även (och kanske främst) den andra kvinnan. Hon börjar med att bränna ner sitt och mannens hus, dumpar sedan sina barn hos paret och söker upp den andra kvinnans mor och ser till att dottern får henne på halsen. Det går sedan vidare till allt grövre hämndaktioner och även om man kan småskratta åt det när man läser, så är det oerhört tragiskt.

Jag håller med Drougge om att det inte är särskilt feministiskt att hämnas den nya kvinnan, hon har ju faktiskt inget att göra med sveket. I En hondjävuls liv och lustar är mannen den riktiga skitstöveln, som även sviker den nya kvinnan när han tröttnar. Dock kan man känna sympati emellanåt för den försmådda kvinnan som lever ut det som många andra bara tänker. Sammanfattningsvis kan jag säga att det var roligt att läsa boken, men som den feministiska klassiker det är måste jag ändå säga att den inte håller idag och jag skulle inte placera den i en feministisk kanon.

Läs mer: Massolit förlag, Adlibris, Bokus
Andra bokbloggar: Bokbrus, Enbokcirkelföralla, Pocketpinglorna, Boknea

aug 16

KD vill göra föräldraförsäkringen mer flexibel

KD:s Emma Henriksson redogör för kristdemokraternas syn på föräldraförsäkringen i SvD idag. Hon skrämmer upp folk med att åtta-månaders kommer att lämnas på dagis. Vad exakt tyder på detta i vårt samhälle idag? Och så vill hon ha mer flexibilitet för barnfamiljer. Jag undrar i mitt stilla sinne hur något så flexibel kan bli mer flexibelt.

Du får ta ut hur många dagar i veckan du vill, dvs du kan dra ut på din föräldraledighet så länge du har råd. Intressant här är att många hävdar att de inte har råd att mannen är hemma, alltmedan de själva snålar in på sina dagar. Låt mannen ta ut sina sju dagar i veckan så blir det inte lika dyrt!

Snålar man en hel del kan man vara hemma i ett och ett halvt år och få över till extra semester som man kan utnyttja i åtta års tid. Är detta oflexibelt? Är det så fruktansvärt att man vill göra ett sådant system mindre flexibelt? Ska vi ha ett system som det vi har idag så tycker jag vi ska vara ärliga och säga att vi vill ge möjlighet till föräldrar att ha extra semester i åtta år. Vi bör också säga att föräldrar som har råd ska kunna vara hemma med sina barn mycket längre än andra.

Annie Lööf vill inte heller ”kvotera”. Hon anser dock att ekonomiska incitament är bra när man vill förändra sker i samhället. Är inte individualiserad föräldraförsäkring ett ekonomiskt incitament att nå jämställdhet?

Vi har nu ett system som gynnar ojämställdhet och gör att kvinnor kan vara borta från arbetsmarknaden med stöd från staten i flera år. I kombination med vårdnadsbidraget så subventioneras hemmafruar. Vill vi tillbaka till 50-talet? Om inte, vad ska vi göra åt det?

aug 16

Alfredsson, Karin; 80° från Varmvattnet; 2006

80° från Varmvattnet80° från Varmvattnet är Karin Alfredssons första bok i serien om läkaren Ellen Elg. Jag har tidigare läst Klockan 21:37 och var inte jätteimponerad. Jag är glad att jag gav Alfredsson en andra chans för 80° från Varmvattnet var riktigt, riktigt bra (och bättre ska hon bli, jag återkommer med recension på hennes andra bok Kvinnorna på 10:e våningen).

Ellen Elg jobbar med ett projekt i Zambia där hon informerar om preventivmedel och aborter. Det är inte med helt lagliga medel och hon råkar snabbt ut för problem. Hon träffar en amerikansk man som tidigare bott i Zambia som hon blir bekant med. Samtidigt får vi läsa om en ung kvinna i USA som blivit gravid efter att hennes far förgripit sig på henne. Hon är extremt gudfruktig och abort är inte ett alternativ. Hon kommer i kontakt med militanta antiabortaktivister och föder sitt barn på ett hem. Alla historier vävs samman och ingen känns överflödig eller konstig.

Boken är spännande, informativ och har ett tydligt kvinnoperspektiv. Tanken med Alfredssons serie om Ellen Elg är att ge en bild av kvinnor i olika delar av världen. Det är ett mycket ambitiöst projekt som jag verkligen vill uppmuntra. Har ni inte satt tänderna i er första Ellen Elg-deckare så är det hög tid. Må så vara att Klockan 21:37 inte var bra, men denna var det verkligen!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Ordfront,
Andra bokbloggar: Bokföring enligt Monika, Fiktiviteter, En stund på jorden, Bokstunder, Theresans, Dagens bok

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om 80 grader från Varmvattnet av Karin Alfredsson

aug 15

Centerpartister vågar gå lite längre

Jag är glad för alla små framsteg i föräldraförsäkringsdebatten, men idag fick jag möjligheten att bli extra glad. Det enda som är tyvärr är att det inte är folkpartister som sticker ut hakan. Centerpartisterna Annika Qarlsson, Fredrick Federley, Mari-Louise Wernersson och Muharrem Demirok  argumenterar i dag väl på Brännpunkt i SvD för individualiserad föräldraförsäkring.

De skriver bland annat att det finns starka skäl att se över föräldraförsäkringen som leder till att kvinnor halkar efter på arbetsmarknaden och i löneutvecklingen. Jag kan inte annat än att hålla med. När jag nu själv står inför planenandet av min egen och min makes föräldraledigheter har jag fått en inblick i hur enormt flexibel försäkringen är. Flexibilitet är naturligtvis bra , men samtidigt är det skattepengar vi leker med här och då tycker jag att det är ok om vi ställer vissa krav. Med rätt planering och sparade pengar kan man redan idag vara hemma ganska länge utan att överlåta föräldradagar på den andra. Dessutom räcker det oftast till lite extra semester alla år fram till ungen är åtta. Är detta verkligen så heligt att man inte kan strama åt reglerna något? Jag lovar, inga barn kommer att lämnas på dagis vid sex månaders ålder om ickeöverlåtelsebar individualiserad föräldraförsäkring införs.

Debatten är i full gång på Twitter och arga liberaler tar till brösttoner för att försvara sin rätt att få betalt för att vara hemma så länge som möjligt. Jag försöker med en dåres envishet att upprepa att jag inte vill lägga mig i hur andra väljer att dela upp föräldraledigheten. Det jag har synpunkter på är hur det ska finansieras.

Jag lär återkomma i frågan.

UPPDATERAT

Sofia Mirjamsdotter ger fem bra skäl till varför individualiserad föräldraförsäkring är bra.

aug 14

Karlsson, Tove; Att föda som en man; 2008

Att föda som en manAtt föda som en man betyder att föda som en människa. Detta ska ses i förhållande till idag då vi föder som kvinnor. Det finns något mytiskt över kvinnor, graviditet och förlossningar, anser Tove Karlsson. Vi kvinnor bli inmatade med floskler om sakens naturlighet och helst skulle allt ske utan smärtlindring. Det finns mer smärtlindring att få, för så ser det ut i andra länder.

Boken tar upp många myter kring barnafödande. Två exempel är amning som är något man måste för att det är bäst för barnet och kejsarsnitt som ses som suspekt om man frivilligt väljer bort att föda naturligt. Tove Karlsson menar att det finns forskning som visar att amning inte alls är så fantastiskt bra som man säger och att kejsarsnitt inte är så farligt. Det finns forskning som visar båda sidor av saken (precis som jag tog upp i min artikel om biologism). Slutsatsen är att vi människor inte är skyldiga att göra något som våra kroppar är lämpade för. Dock förändras detta när vi kvinnor blir gravida. Tove Karlsson menar att även efter en graviditet så bör vi behandlas med respekt och vi måste själva få bestämma hur vi vill ha vår egen förlossning. Vi är alla olika och vill ha det på olika sätt och ska behandlas efter det också.

Jag tyckte att boken var otroligt intressant och det var bra att läsa den lite vid sidan av när jag höll på att läsa förlossningsböckerna vi fått från vår barnmorska (skrivna av Gudrun Abascal, chefsbarnmorska på BB Stockholm). Den ger lite andra perspektiv som är bra att ha med sig när alla andra vet bäst om vad du ska göra under din graviditet, vid förlossningen och med ditt nyfödda barn.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Nomad förlag, Intervju med Tove Karlsson i SvD från 2009, Artikel av Tove Karlsson i Expressen 2008, Artikel av Tove Karlsson i Kvällsposten 2008

aug 13

Kvinnor är sämre på att parkera. Konstigt? Knappast!

Å jag vill veta varför pappan i familjen alltid kör, är de nått bara han förstår?
Raymond och Maria – Storstadskvinnor faller ner och dör

Det citatet får inleda detta blogginlägg som ska handla om kvinnor och parkering. Pär Ström har uppmärksammat ett forskningsresultat som visar att kvinnor är sämre på att parkera än män. Jag har inget att säga om denna forskning och utan att läsa resultaten och forskningen själv, kan jag konstatera att jag tror att det är sant och riktigt som Ström skriver. Jag tror på att forskaren Claudia Wolf har kommit fram till att män är bättre på att parkera. Detta säger oss dock ingenting om huruvida det är biologiskt eller kulturellt betingat, vilket Ström missar helt i sin analys. Han hänvisar till sin selektivt utvalda forskning i boken Sex feministiska myter och menar att detta självklart beror på att män har bättre spatial förmåga än kvinnor.

Den i övrigt mycket kloka feministen Germanie Greer har uttalat sig om att kvinnors bröststorlek kan vara avgörande, vilket såklart är ren nonsens, men hon säger även att det beror på hur mycket man övar, vilket såklart är helt sant. Då kan vi läsa låtcitatet ovan en gång till och fundera på hur det såg ut i vår egen uppväxt. Och hur det ser ut idag.

Jag är själv urusel på att parkera. Jag vet att att detta inte beror på min spatiala förmåga. Visst, jag förnekar inte att det kan hänga ihop och att en person med bra spatial förmåga (som jag) borde vara bättre på att parkera, men i mitt fall beror det på att jag väldigt sällan parkerar. Dessutom körde jag upp två gånger. Första gången åkte jag dit på en dålig parkering. Andra gången gick det galant, men när jag skulle parkera utanför vägverket fick jag helt plötsligt inte till det. Allt låste sig och jag höll nästan på att börja gråta. Det gick tillslut och jag klarade körkortet trots detta. Efter det har jag själv satt bilden att Hanna, hon kan inte parkera. Efter en hel sommar med sommarjobb där det ingick att köra en minibuss var det inga problem att parkera med en vanlig bil. Men det var snabbt glömt och jag hade återigen svårigheter att parkera.

Det finns många familjer där mannen inte låter kvinnan köra bilen, eftersom den är för dyr/fin/avancerad/what ever. Jag hade en pojkvän en gång och trots att han var född 81 hade han fyrtiotaliståsikter. Hans dröm var att köpa en stor fin bil. Jag skojade med honom och frågade om jag skulle få köra den och han svarade kanske och försökte låta skämtsam på rösten. Jag hörde dock att han aldrig i helvete skulle låta mig göra det. Saken togs aldrig upp mer.

Det är så lätt att se ensidigt på forskningsresultat. Vill man ha ett resultat så kan man få det. Jag har redogjort för detta i en artikel som ni kan läsa här. Det KAN finnas andra orsaker än rent biologiska, men antifeminister och biologister vägrar hårdnackat att inse det.

aug 12

Feministbrud på kulturjakt i Hjo

Jag kom på att jag glömt att lägga upp mina kulturbetraktelser från Hjo! Jag var på den fantastiska Slöjdmässan där i början av juli. En mässa jag älskar och som jag försöker gå på varje år, även om det inte blir så nu när jag bor i en annan del av landet.

Jag kunde konstatera att trenden håller i sig, sexistiska smörknivar är fortfarande något som säljer. Dock verkar trenden vara på nedgång eftersom jag hittade många försäljare som inte sålde dem, och det tackar vi för. För er som inte förstår så är det smörknivar i form av kvinnoben som ska sticka upp ur smöret.

På Hjo stadsmuseum kunde man se denna installation till minne av Hjo-dottern Estrid Ericson. Hon var tennkonstnär och inredningsarkitekt och grundade Svenskt Tenn.

På Hjo stadsmuseum fanns även en gammal skolsal, precis som min mamma mindes att det såg ut. Min mamma (och min pappa också för den delen, men han var inte med på museet) är uppvuxen i Hjo och har gått i skolan där. Jag kunde inte låta bli att fota bokstaven N i alfabetet. Hade varit mycket politiskt inkorrekt om det hade varit i en skola 2011.