sep 01

Alfredsson, Karin; Pojken i hiss 54; 2011

Pojken i hiss 54Jag har blivit så förtjust i Karin Alfredsson att jag läser hennes böcker på löpande band. Detta är tyvärr den sista, men jag antar att Alfredsson planerar fler böcker om läkaren Ellen Elg.

I denna den femte boken om läkaren med det stora samvetet och som lever för att göra saker av bestående värde, utspelar sig i Dubai och i Pakistan. Ellen och hennes familj bor i Dubai och för en gång skull är det Ellens man som jobbar och hon som är hemmafru. I Dubai får vi följa Filippinska kvinnor som är gästarbetare för att försörja sina familjer på hemmaplan. Där får vi också lära känna pakistanierna Mumtaz, som brådskande får åka hem till Pakistan för att lösa en familjekris som hotar att sluta i hedersmord på Mumtaz lillasyster. Som vanligt blir Ellen inblandad i skumma saker och hon får säkerhetspolisen på sig.

Boken är spännande och de två viktigaste historierna, Ellen som blivit vittne till ett brott i öknen och det stundande hedersmordet i Pakistan, drar historien framåt. Sidohistorien om de filippinska kvinnorna tillför något och gör boken mer intressant. Oftast så brukar jag i min kritik av böcker klaga på att de är för långa eller för att de har med mycket konstiga detaljer, men i detta fall tänker jag säga precis tvärt om. Boken är 288 sidor lång, men jag önskar att den vore 588 sidor. Det är lite för tvära kast och den gastkramande spänning som kunnat uppstå, uteblir. Allt får sin lösning lite för snabbt. Men kanske är det bara jag. Nuförtiden läser jag så fort att jag nästan blir irriterad på mig själv. Hur som helst rekommenderas boken varmt.

Läs mer: Karin Alfredsson, Damm förslag, Adlibris, Bokus

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson

Läs även bloggen om ett projekt där Karin Alfredsson är delaktig – Cause of death: Woman

aug 30

Benson, Ophelia & Strangroom, Jeremy; Hatar Gud kvinnor?; 2010

Hatar Gud kvinnor?Min första tanke var: har Christer Sturmark (ordförande för Humanisterna) skrivit denna bok? Efter en snabb koll kunde jag konstatera att det är hans förslag, Fri tanke, som har givit ut den.

Som man skulle kunna förvänta sig så är detta en bok som kritiserar en stor del av traditionerna inom islam. Dock är det inte bara islam som får sig en känga, utan även kristendomen, judendomen och hinduismen. Huvudtesen är att man inte kan särkoppla saker som hedersvåld, könsstympning och abortmotstånd från religionen och därmed är det religionen i sig och inte kulturen som är det stora problemet. Författarna vill dock understryka att boken är kritisk mot religioner, inte mot religiösa människor i allmänhet.

Jag var kluven hela tiden när jag läste boken. Å ena sidan så håller jag med om att mycket i religionerna är kvinnoförnedrande. Att man i guds namn inte får göra abort, att man tvingas klä sig på ett visst sätt eller att religionen ha åsikter om skilsmässa är saker som jag har svårt för. Men samtidigt känner jag religiösa människor som inte alls har den synen på gud och på vilket sätt denne får lägga sig i ens liv. Boken är väldigt aggressivt skriven och författarna presenterar bevis för att det är just religionen och inte kulturen som ligger bakom mycket kvinnoförtryck, men jag känner att jag vill läsa på mer innan jag kan yttra mig om ifall författarna har rätt eller inte. De religiösa skrifterna är fulla av kvinnoförnedrande ståndpunkter och där finns också homofoba och andra allmänt illa åsikter (att aga sina barn t ex). Men handlar det inte i mångt och mycket om hur man tolkar skrifterna? Här har jag recenserat boken Bibeln på mitt sätt av Annika Borg, som ger en annan bild av hur bibeln kan tolkas.

Är det religionerna, eller är det kulturen som är den stora boven i dramat när det kommer till kvinnoförtryck? Någon som läst religionsvetenskap som har lust att diskutera i kommentarsfältet?

Läs mer: Adlibris, Bokus, MyNewsDesk, Fruntimmersbloggen, Christer Sturmark på Newsmill, Svensk bokhandel

aug 29

Bernström, Bonnie & Rainer, Lena; Skål tjejer!; 1997

Skål tjejer!När Bonnie Bernström sa till mig att hon varit med att skriva en snapsvisa för kvinnor var jag naturligtvis tvungen att testsjunga och recensera boken här. Tack Bonnie, för boken du skickade! Bonnie Bernström är idag ordförande för Liberala Kvinnor och hon har tidigare varit ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund samt suttit i riksdagen för Folkpartiet. Lena Rainer har varit journalist på Sydsvenskan.

Skål tjejer! är inte en (folkpartistiskt) politisk korrekt bok om hur vi tjejer ska dricka mer måttligt. Nej, här sparas inte på krutet! Vissa visor är de samma som vi känner igen, bara könet är ändrat och andra är helt nyskrivna (ja, inte längre då eftersom boken har några år på nacken). Min absoluta favorit var denna:

Rivalerna
(Melodi: Här kommer Pippi Långstrump)
Har du sett Camilla,
och Cindy Crawford och Pernilla?
Dom är inte illa, men ger mig
mindervärd´skomplex.
Då tar jag lilla nubben.
Tjolahopp, tjola-hej, tjola-
hoppsan-sa.
Då tar jag lilla nubben
Sen mår jag jättebra!

Det står på förstasidan att det är snapsvisor för möhippan, syjuntan, damlunchen och häxmiddagen, men jag tycker att det står bättre i förordet: Varför inte ta fram den på blandade middagar och använd den som komplement till alla manliga snapsvisor vi sjungit i alla år? Enda nackdelen boken hade för mig var att det var alltför många melodier jag inte kände igen, så jag kunde inte testsjunga. Där får jag ta mig i kragen och bättra på mina musikkunskaper!

Läs mer: Bokus, Aftonbladet

aug 27

Dagens datum: Canadensiska kvinnor ville vara personer

Min man tipsade mig om att man på Wikipedia kan titta på dagens datum och vad som har hänt genom historien just detta datum. (Engelska Wikipedia rekommenderas, då det svenska är rätt så tunt).

Idag för 84 år sedan, dvs 1927, lämnade fem canadensiska kvinnor in en petition till Canadas högsta domstol där de frågade om”personer” i konstitutionen inkluderade kvinnor (det stod att personer kunde bli senatorer). Den 24 april 1928 kom svaret: Nej, kvinnor är inte personer. Dock fick denna petition långtgående konsekvenser för kvinnors rättigheter i Canada. Kvinnorna som skrivit petitionen kallas för The famous five och de var: Emily Murphy Det brittiska imperiets första kvinnliga domare, Irene Marryat Parlby, den första kvinnliga ministern i delstaten Alberta, Nellie Mooney McClung, en känd suffragett och medlem av Albertas delstatsparlament, Louise Crummy McKinney, den första kvinnan att väljas in i Albertas delstatsparlament och för den delen i något delstatsparlament i det brittiska imperiet och Henrietta Muir Edwards, advokat för arbetande kvinnor och medlem i organisationen Victorian Order of Nurses.

Staty i Calgary av de fem kvinnorna. En identisk ska finnas utanför parlamentet i Ottawa

Jag höjer mitt glas pepsi max och skålar för denna viktiga händelse i Canadas historia!

aug 25

Vila

Idag går jag in i vecka 40. Det är alltså en vecka kvar till beräknas förlossningsdatum. Nu kan det ju dra ut på tiden mer än så, men jag fokuserar på att överleva en vecka till. Jag är glad att jag såhär på slutet har varit så fylld med feministisk glöd att jag har bloggat och twittrat som bara den, men nu börjar jag känna mig väl trött. Och det finns en förklaring till det. Jag har högt blodtryck och riskerar havandeskapsförgiftning. Det är ingen större fara såhär i vecka 40 eftersom det värsta som kan hända är att förlossningen måste sättas igång (de som drabbas av det i v 25 får det betydligt värre).

Igår skickades jag till förlossningen av min barnmorska, då mina värden var väl dåliga. Nu ska jag observeras av dem. Förutom blodtrycket var alla andra värden bra, så än så länge är det ingen fara på taket. Medicinering: VILA!

20110825-143421.jpg

Jag bokar nu av alla åtaganden under resten av graviditeten och ska ägna en timma varje dag åt Masterchef Australia. Lagom ansträngande. På lördag börjar friidrotts-VM så då finns ännu mer skoj att titta på.

20110825-144926.jpg

Jag ska jobba lite mer lågintensivt med Feministbiblioteket och har är några recensions-ex som ska läsas: Karin Alfredssons senaste, Pojken i hiss 54 från Damms förlag, Alice Munros För mycket lycka från Pocketförlaget och Hatar Gud kvinnor? från förlaget Fri tanke av Ophelia Benson och Jeremy Stangroom. Jag ska varva läsning med sömn när jag inte tittar på TV. Nu ska jag försöka hålla mig från datorn ett tag för att vila, vila, vila.

aug 24

Dominique Strauss-Kahn och rättvisan

Det finns inga bevis för att Dominique Strauss-Kahns (DSK) ska ha våldtagit den svarta städerskan på ett hotellrum i New York. Finns det inte det, så kan han såklart inte dömas. Men vi kan ändå fundera lite över vad som hänt.

Kvinnans trovärdighet ifrågasätts kraftigt då hon vid upprepade fall ljugit om olika relevanta saker. Bland annat har hon tidigare ljugit om en våldtäkt i hemlandet innan hon kom till USA. DSK:s trovärdighet har dock inte ifrågasatts, trots att en fransk journalist hävdat att han försökt att våldta henne. Det är trots allt skillnad på folk och folk. Liberala kvinnors ordförande Bonnie Bernström har skrivit om detta på sin blogg. Med tanke på att högt uppsatta advokater i Sverige säger att de litar med på kungen än kriminella (Anne Ramberg) finns det all anledning att tro att DSK:s ställning gör honom mer trovärdig än en städerska från Guinea som ljugit om sin bakgrund, även om detta var för att få asyl.

Det finns även en annan aspekt och det är att allt som är lagligt faktiskt inte är lämpligt. Jag skrev om det för massor av år sedan när tre svenska hockeykillar drog med en tjej hem från krogen och hade gruppsex med henne. Hon ångrade detta och anmälde dem för våldtäkt. Även om det inte var våldtäkt, för man man inte dömas för det om någon varit med på sex och sedan ångrat sig, så var det jäkligt olämpligt. Är man chef för IMF så bör man inte hoppa på en hotellstäderska och ha vilt sex med henne, oavsett om hon säger sig vara med på noterna eller inte. Det är ett tecken på extremt dåligt omdöme, så dåligt att det är rätt att han förlorat sitt uppdrag pga detta. Men DSK:s taskiga kvinnosyn lyser igenom då han själv verkar tycka att han kan göra precis som han vill. Låt oss hoppas att hans agerande verkligen grusar alla planer på att bli fransk president.

DSK:s beteende verkar dock vara mer acceptabelt i Frankrike än någon annanstans och jag fick mig ett gott skratt igår under TV-programmet Breaking News när Filip Hammar konstaterar att ska man som man bete sig svinaktigt mot kvinnor så ska man vara fransk. Det kanske ligger något i det.

Läs mer: Aftonbladet, DN, SvD

aug 22

Kvinnor i arabvärlden

Det är helt fantastiskt det som just nu händer i Libyen. Att bli av av Kadaffi efter så lång tid med honom som diktator måste vara en dröm för de flesta libyer. Äntligen ska de också kunna få den frihet som förhoppningsvis egyptierna och tunisierna fått smaka på.

Dock är det nu inte så enkelt som att en revolution löser alla problem. I flera av de hårt styrda diktaturerna i arabvärlden har de religiösa fanatikerna hållits tillbaka och revolutionen kan nu hjälpa tex Muslimska brödraskapet i Egypten till makten. Vi vet inte om det bli bättre eller sämre än det var förut, men vi kan vara säkra på att vi bör vara vaksamma på utvecklingen. Inte minst för kvinnornas skull. Liberala Kvinnor sände en delegation till Egypten i juni i år och om deras resa kan du läsa här och här. Kvinnor som de träffade på sin resa är inte helt positiva till framtiden. Skulle Muslimska brödraskapet komma till makten kan de hända att många av de rättigheter de har idag går förlorade.

Det skadar inte att tänka på detta när man ser alla glädjescener från Tripolis gator. Inte för att vi ska vara negativa, utan för att vi ska se att det nästan bara är män som är ute och firar och att de kvinnor som inte är det kommer att behöva allt stöd de kan få för att få grundläggande fri- och rättigheter i ett nytt Libyen.

Läs mer om händelserna i Libyen: Aftonbladet, DN, Expressen, SvD, SVT

Läs även min recension av boken Kvinna i Egypten av Jehan Sadat (gift med president Anwar Sadat).

aug 21

Följ mig på twitter

Ni som gillar min blogg och det jag skriver kan följa mig på twitter. Det är inget nytt konto, men det är alltid trevligt med fler följare. På twitter får ni alltid den senaste uppdateringen härifrån + annat feministiskt intressant som jag hittar + såklart en massa annat som jag för tillfället finner intressant.

Jag heter feministbrud och du hittar mig på www.twitter.com/feministbrud

Använd er gärna av hashtagen #feministbiblioteket om du twittrar om något som rör bloggen eller feministiska böcker. När jag klurar ut hur man gör ska jag se till att mitt twitterflöde här på bloggen inte är mitt, utan alla som skrivit #feministbiblioteket. Men det kanske är WordPress som inte klarar det. Någon som vet?

aug 21

Regler för kommentarer på Feministbiblioteket

1. Jag tar bort kommentarer som är direkt stötande.
2. Jag tar bort kommentarer som är opassande för det inlägg där kommentaren skrivs. Exempel från verkligheten är att någon som skriver om att jag är manshatare på ett inlägg där människor skjuts ihjäl i Norge, blir censurerad.
3. Jag tar bort kommentarer som jag finner obehagliga på känsliga inlägg där jag skrivit om mig själv och mitt liv.
4. Jag bemöter inte rent hån.
5. Jag bemöter inte kommentarer på ”fel” inlägg. En recension är en recension. Där diskuteras boken, inte något annat som jag råkar stå för. På alla inlägg med etiketten ”blogg” får man dock kommentera vad man vill.
6. Slutligen en uppmaning om att försöka undvika Lagers lag (en utveckling av Godwins law): Alla (anti)feministiska debatter på nätet kommer förr eller senare att handla om Valerie Solanas.

aug 21

It’s my blogg and I cry if I want to

Jag läste ett inlägg på Underbara Claras blogg häromdagen om förminskande av kvinnor på deras bloggar. Jag kan inte annat än att känna igen mig lite. Nu är Feministbiblioteket inte en lika stor och populär blogg som Underbara Clara, men när man provocerar så får man en hel del kommentarer, så även jag.

Jag får dock aldrig kommentarer som påpekar att folk bara håller med mig, men däremot blir många oliktyckare provocerade av att jag inte alltid vill debattera med dem. Självklart är det märkligt om man har en blogg, länkar till Genusnytt och skriver att Pär Ström har fel och sedan vägrar att bemöta kommentarerna. Vem som helst kan se att det inte sker inte på denna blogg. Men även om jag vill skapa debatt och bemöter de flesta kommentarer som kommer in, existerar inte Feministbiblioteket för att antifeminister ska kunna håna och förlöjliga mig och feminismen. Om du tex först skriver en kommentar ”Åh, vad du är rolig och ironisk” på ett helt seriöst inlägg och sedan kommer med konstruktiv kritik, kan du inte förvänta dig att bli bemött med samma respekt som den som skippar hånet. Att sedan inte orka bemöta samma tugg om och om igen är inte censur, det är en fråga om tid. Jag är en person och jag jobbar ensam med den här bloggen. Sedan är det faktiskt väldigt trevligt att få kommentarer som hejar på och skriver att de gillar det man gör. Det tycker jag och det tycker självklart Underbara Clara också, så om du skulle få för sig att på någon blogg håna dem som skriver uppskattande i kommentarsfältet – gör det inte.

Jag har kommit fram till några principer angående kommentarer på Feministbiblioteket och de skriver jag i ett spearat inlägg så att det lätt ska gå att länka till.