Lite nya böcker

Föräldraledigheten går på i sin sakta lunk och jag behöver böcker till de stunder, som nu, då Hugo sover och den tid då Hugo ammas. Jag är djupt nere i deckarträsket och måste genast ta mig upp därifrån! Just nu läser jag Mari Jungstedts senaste- Det fjärde offret, och det är något av det sämsta jag läst. På typ sidan 25 har du redan räknat ut hur allt händer ihop.

Jag har lite recensionsex på gång, men jag tänkte också fördjupa mig i det här med citat. I våras beställde jag en citatbok, men den går ej att finna i mitt hem. Eftersom den kostade 36 kronor har jag bestämt mig för att beställa en ny. Någon lycklig kommer att få det andra exet när det kommer till rätta.

Här är min beställning från Adlibris:
Birgitta Boucht – Jag heter Hanna: En barnbok om en flicka med funktionshinder av en finlandssvensk 70-talsfeminist. Ja, det låter som något att prova!
Susan Rattiner – Women’s wit and wisdom: Boken jag inte hittar hemma.
Karen Weekes – Women know everything: Det här är en mer omfattande citatbok än den ovan. Lät kul på beskrivningen.
Virginia Woolf – A room of ones own: Jag har bara läst ett utdrag ur den och kände att jag vill ha hela boken (även om det kanske mer är ett häfte) hemma i bokhyllan (och läsa den också såklart).
Elin Wägner – Wägnerismer: En citatbok med citat från min favoritförfattare, kan det bli bättre? Marianne Enge Swartz (red) berättade att Elin Wägner-sällskapet hade detta på gång och av en slump fick jag se den. Beställs på studs!

Khayati, Anneli & Sjömilla, Mikael; Modigt med Vilma och Loppan; 2011

ModigtVilma sitter i rullstol, men det är inget som direkt sägs i texten, utan det kan man se på bilderna. Hennes bästa kompis heter Loppan. De gånger som Vilmas handikapp nämns i texten så är det en självklar del av historien. När det kommer till barn och handikapp så har det oftast skildrats i litteraturen som en egen historia och därmed har det blivit något annorlunda.

I Modigt får vi lära känna Vilma och Loppan som tycker om att spela fotboll. Bredvid fotbollsplanen bor sura Tant Suresson. Hon hatar när de spelar fotboll. De struntar i henne och spelar ändå, men det värsta som kan hända händer – bollen åker in på hennes tomt. Som tur är, är Vilma och Loppan modiga och går in och hämtar bollen.

Bokens handling är enkel och vardaglig och barnen leker lekar som vilka ickehandikappade barn som helst. Som i alla andra böcker från Olika är det en lek med könsroller och även i denna bok är det något som smälter in i historien och inte känns påklistrat. En bok jag definitivt kommer att låta min son läsa om några år!

Valet i Danmark

Jahapp, då har Danmark fått sin första kvinnliga statsminister. Sverige, som är det land i Norden där kvinnor sist fick rösträtt, blir nu även sist med att få en kvinnlig statsminister. Nu spelar könet naturligtvis inte så stor roll i val av parti, men det är ändå anmärkningsvärt att vi i Sverige först 2010 hade en kvinnlig statsministerkandidat som på allvar kunde utmana den sittande. Jag röstade inte på Socialdemokraterna och ville inte ha Mona Sahlin som statsminister, men att hon var den första kvinna som i Sverige hade chans att få den posten, känns väldigt sorgligt.

I Danmark skulle jag lagt min röst på Radikale Venstre, men inte helt utan tvekan. Jag är inte sosse eller vänster, men å andra sidan tror jag på regeringsskifte då och då, oavsett vilken färg den sittande regeringen har. Och 10 år vid makten är en lång tid. Dessutom skulle jag inte kunna rösta på något parti som vill samarbeta med Dansk Folkeparti.

Har könet på statsminister betydelse? Läs artikeln i Aftonbladet, där några kvinnor får spåna om den saken. Jag tror att det spelar roll och att det är viktigt för att inspirera kvinnor att satsa på den politiska karriären. Elise Claeson påpekar att Margaret Thatcher har varit en förebild för många kvinnor, även om hon inte på något sätt varit en feministisk förebild och det tror jag är helt sant. En kvinna som statsminister är inte viktigt för att hon ska driva några slags kvinnofrågor, utan just för att, som Lena Wägnerud säger i artikeln, krossa det sista glastaket.

Lär mer: DN, SvD

Det enda jag vill är att bli behandlad som en människa

Jag läste och recenserade Tove Karlssons Att föda som en man i somras och jag lovade att återkomma med mina egna reflektioner om hur man blir behandlad som kvinna när man ska föda barn. Jag måste säga att jag blev mycket väl bemött på BB Stockholm där vi valt att föda och som ni kunde läsa i mitt inlägg nedan blev jag bra bemött av så gott som alla jag mötte. Jag fick bestämma själv om smärtlindring och de gav råd och tips om vad som kunde hjälpa mig just då. De tog också hänsyn till att jag sov och väckte mig inte i onödan.

Det var inte under själva förlossningen som jag blev dåligt bemött, utan efteråt och i viss mån före. Det finns två områden där man som nybliven mamma blir fullkomligt omyndigförklarad och det är när det gäller amning och när det kommer till alkohol.

Jag måste först understryka att de flesta barnmorskor på BB Stockholm inte var några amningsfascister, utan där blev jag bra bemött och fick hjälp med amningsnapp när det inte fungerade. Den barnmorska som höll vårt utskrivningssamtal underströk att allt hon sa var rekommendationer och att vi såklart var fria att göra som vi ansåg bäst. En liten nyansskillnad mot att rabbla upp vad man bör göra kan tyckas, men nog så viktig för oss. Vi bestämmer, ni ger råd.

Här kommer att axplock av andra råd och tips jag har fått från barnmorskor som inte delar min uppfattning om att jag borde bli behandlad som en människa:

”Amning gör ont de första två veckorna, det är bara att stå ut.”
”Amningsnapp gör att du får sämre anknytning till barnet.”
”Hemma går man omkring i en öppen morgonrock så får man inte såriga bröstvårtor.”
”Lufta brösten så fort du får lite tid över och smörj in dem med bröstmjölk du samlat upp från det lediga bröstet när du ammat.”
”Använd aldrig bygel-BH, det kommer att ge dig mjölkstockning.”

Kanske bra råd i sig, men när det sägs med en överlägsenhet och en antydan om att det inte finns andra möjligheter, ja då känner man sig som en mjölkmaskin snarare än en människa och det känns inget bra. Det är tur att facebook finns och så att andra kan berätta om sina erfarenheter. Det har hjälpt mig mycket!

När det kommer till alkohol är det tydligt att barnmorskekåren är upprörda över livsmedelsverkets nya råd om att man kan dricka lite alkohol under amningen. De tar varje chans som finns att påpeka hur livsfarlig alkohol är om man intar det tillsammans med sitt barn.  Vi fick en broschyr på BVC med texten ”tänk på i vilket sällskap du berusar dig” med illustrativa bilder på omkullvälta vinglas och babymuggar och nallar i en salig blandning. Vem har sagt något om att berusa sig? Det är det väl förhoppningsvis få som vill göra i närheten av sina barn. Men en barnmorskas ord ekar i skallen på mig: ”Det räcker med en enda starköl så förlorar man en del av sitt omdöme” (angående att sova med sitt barn i samma säng). Jag vill gå ner på puben i huset och ta en öl någon dag framöver. Jag vet dock inte om jag vågar. Hugo måste ju följa med och vad ska alla andra tro? Ja, det har gått så långt att jag tänker så.

90 år sedan alla fick rösträtt i Sverige

Idag var det 90 år sedan så gott som alla fick gå och rösta i Sverige. För första gången fick kvinnor rösta och bli invalda i demokratiska församlingar. Fem kvinnor valdes in i riksdagen; Kerstin Hesselgren (liberal) i första kammaren och Elisabeth Tamm (liberal), Bertha Wellin (lantmannapartiet), Agda Östlund (socialdemokrat) Nelly Thüring,(socialdemokrat) i andra kammaren.

Liberala kvinnor firar detta genom att uppmärksamma en annan viktig jämställdhetsreform, nämligen fler pappamånader, på Göteborgs-Postens debattsida idag. Föräldraledigheten är något som gör att kvinnor halkar efter på arbetsmarknaden och män tillbringar mindre tid med sina barn. Folk får såklart dela upp ledigheten som de vill sinsemellan, men när det kommer till vad staten ska subventionera tycker jag att det är rimligt att man ställer vissa jämställdhetskrav.

I Svenska Dagbladet finner man istället en debattartikel av Roland Poirier Martinsson om att feminismen borde ifrågasättas mer. Något dummare har jag inte läst på länge. RPM är en sådan där person som ifrågasätter feminismen utan att fatta ett dugg vad det egentligen handlar om. Glitterfittorna har skrivit mycket bra om artikeln. RPM vill prata om vad feminismen har kostat samhället (!) och som Glitterfittorna skriver, så håller jag med om att vi bör prata om det. Men prata om varför feminismen fortfarande behövs och varför jämställdhetsåtgärder inte är trams.

Det är glädjande att G-P tar in artiklar av personer som vill främja jämställdhet, medan det är lite kusligt att SvD kör på det motsatta en dag som denna.

Världens 100 bästa fackböcker

Tidningen Time har utsett världens 100 bästa fackböcker. Detta uppmärksammar den feministiska tidskriften Ms. Magazine och ställer sig samtidigt frågan vilka feministiska böcker borde varit med där. De föreslår bland annat Den feminina mystiken av Betty Friedan och Ett eget rum av Virginia Woolf.

Det påminner mig om att jag för långe sedan fundera på att sätta ihop en feministiska kanon. Kanske är det något som jag borde realisera nu under min föräldraledighet. Gå in på Ms. Blog och föreslå dina feministiska favoriter eller dela med dig här i kommentarsfältet. Feministbibliotekets kanon ska bestå av en fiktiv del och en fakta-del och jag tänkte att det skulle vara tio böcker i varje del. Det är oerhört svårt att välja ut de tio bästa för det finns verkligen många. Vilken är din bästa feministiska bok?

Uppdatering

Som Mia, vän av ordning, kommenterade nedan så var det så att de två titlarna jag nämnde är med på Times lista. Ms. Magazine tycker att det borde vara fler. Rätt ska vara rätt.

Under det rosa täcket – min son

Den 4 september kl 17.29 föddes min son Hugo på Danderyds sjukhus. Efter en förlossning som inte lämpar sig att skriva om på en blogg som skulle kunna läsas av blivande mödrar, fick jag förflyttas från BB Stockholm till Danderyd (samma lokaler, m a o inte så lång förflyttning) för att få ett kejsarsnitt.

I ett rum på BB fick jag och min man lära känna vår lilla son, som vi älskade förbehållslöst från första stund. Det är sant som det sägs, ens eget barn är alltid det vackraste och mest fantastiska.

Nu är vi hemma från BB och börjar forma ett liv som småbarnsföräldrar. Det går upp och ner och allt är såklart inte en dans på rosor. Inatt ville Hugo inte sova många timmar. Inte bara är det jobbigt, utan det är även tärande att aldrig veta vad som är fel. Är du hungrig? Är det blöjan? Är du för varm? Det tar ett tag att lära känna varandra.

Eftersom vi inte visste vilket kön vårt barn skulle ha och för att det inte spelar någon roll för oss, hade vi köpt filtar och kläder i en mängd olika färger. Bland annat hade vi med oss en rosa filt. Denna filt svepte vi in Hugo ifrån början och han trivdes under den.

Personalen på BB Stockholm består till 95% av kvinnor, i alla fall så det ut så av dem vi träffade på. Min vuxenläkare var man. Annars träffade vi bara kvinnor. (Av de andra vi träffade på från Danderyds personal var han som skulle leda narkosteamet man, men byttes ut mot en kvinna och en syster på uppvaket var också man, annars bara kvinnor där också). De flesta klädda i BB Stockholms outfit i vita byxor och pikétröja och moderna värderingar rådde bland barnmorskorna och undersköterskorna.

Innan hemfärd måste barnet träffa en barnläkare. In i rummet tidigt på morgonen innan någon av oss var klädda kommer en man in vit rock, dvs något helt annat än vad vi tidigare mött. Han skulle se så att Hugo var hel och frisk och han säger till oss: Här har vi ett barn, en flicka av allt att döma med tanke på färgen på filten.

Det är ju så det är. Under det rosa täcket. Men under vår rosa filt låg en pojke, men han förtjänar att bli behandlad som den individ han är och inte för vad han har mellan benen. Och rosa, det är fortfarande bara en färg och inget annat.

Uppdaterat

20110908-211750.jpg

Hugo under den rosa filten. I färg såklart.

Bloggpaus: Barn på väg!

Då kommer det att vara tyst här ett tag framöver. Klockan tre i eftermiddag åker jag och maken in till BB för igångsättning av förlossning. Det känns spännande, pirrigt, skrämmande och fantastiskt på en och samma gång. Det går absolut inte att föreställa sig vad som håller på att hända.

Nu ska denna unge ut:

Jag kommer tillbaka. Var så säkra!

Alfredsson, Karin; Pojken i hiss 54; 2011

Pojken i hiss 54Jag har blivit så förtjust i Karin Alfredsson att jag läser hennes böcker på löpande band. Detta är tyvärr den sista, men jag antar att Alfredsson planerar fler böcker om läkaren Ellen Elg.

I denna den femte boken om läkaren med det stora samvetet och som lever för att göra saker av bestående värde, utspelar sig i Dubai och i Pakistan. Ellen och hennes familj bor i Dubai och för en gång skull är det Ellens man som jobbar och hon som är hemmafru. I Dubai får vi följa Filippinska kvinnor som är gästarbetare för att försörja sina familjer på hemmaplan. Där får vi också lära känna pakistanierna Mumtaz, som brådskande får åka hem till Pakistan för att lösa en familjekris som hotar att sluta i hedersmord på Mumtaz lillasyster. Som vanligt blir Ellen inblandad i skumma saker och hon får säkerhetspolisen på sig.

Boken är spännande och de två viktigaste historierna, Ellen som blivit vittne till ett brott i öknen och det stundande hedersmordet i Pakistan, drar historien framåt. Sidohistorien om de filippinska kvinnorna tillför något och gör boken mer intressant. Oftast så brukar jag i min kritik av böcker klaga på att de är för långa eller för att de har med mycket konstiga detaljer, men i detta fall tänker jag säga precis tvärt om. Boken är 288 sidor lång, men jag önskar att den vore 588 sidor. Det är lite för tvära kast och den gastkramande spänning som kunnat uppstå, uteblir. Allt får sin lösning lite för snabbt. Men kanske är det bara jag. Nuförtiden läser jag så fort att jag nästan blir irriterad på mig själv. Hur som helst rekommenderas boken varmt.

Läs mer: Karin Alfredsson, Damm förslag, Adlibris, Bokus

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson

Läs även bloggen om ett projekt där Karin Alfredsson är delaktig – Cause of death: Woman

Benson, Ophelia & Strangroom, Jeremy; Hatar Gud kvinnor?; 2010

Hatar Gud kvinnor?Min första tanke var: har Christer Sturmark (ordförande för Humanisterna) skrivit denna bok? Efter en snabb koll kunde jag konstatera att det är hans förslag, Fri tanke, som har givit ut den.

Som man skulle kunna förvänta sig så är detta en bok som kritiserar en stor del av traditionerna inom islam. Dock är det inte bara islam som får sig en känga, utan även kristendomen, judendomen och hinduismen. Huvudtesen är att man inte kan särkoppla saker som hedersvåld, könsstympning och abortmotstånd från religionen och därmed är det religionen i sig och inte kulturen som är det stora problemet. Författarna vill dock understryka att boken är kritisk mot religioner, inte mot religiösa människor i allmänhet.

Jag var kluven hela tiden när jag läste boken. Å ena sidan så håller jag med om att mycket i religionerna är kvinnoförnedrande. Att man i guds namn inte får göra abort, att man tvingas klä sig på ett visst sätt eller att religionen ha åsikter om skilsmässa är saker som jag har svårt för. Men samtidigt känner jag religiösa människor som inte alls har den synen på gud och på vilket sätt denne får lägga sig i ens liv. Boken är väldigt aggressivt skriven och författarna presenterar bevis för att det är just religionen och inte kulturen som ligger bakom mycket kvinnoförtryck, men jag känner att jag vill läsa på mer innan jag kan yttra mig om ifall författarna har rätt eller inte. De religiösa skrifterna är fulla av kvinnoförnedrande ståndpunkter och där finns också homofoba och andra allmänt illa åsikter (att aga sina barn t ex). Men handlar det inte i mångt och mycket om hur man tolkar skrifterna? Här har jag recenserat boken Bibeln på mitt sätt av Annika Borg, som ger en annan bild av hur bibeln kan tolkas.

Är det religionerna, eller är det kulturen som är den stora boven i dramat när det kommer till kvinnoförtryck? Någon som läst religionsvetenskap som har lust att diskutera i kommentarsfältet?

Läs mer: Adlibris, Bokus, MyNewsDesk, Fruntimmersbloggen, Christer Sturmark på Newsmill, Svensk bokhandel