Jag jobbar för Folkparitet och sedan valet 2002, då partiet föreslog ett språktest för att bli medborgare, har vi anklagats för att fiska i grumliga vatten. Jag var inte förtjust i språktestet då (och är inte nu heller), men kritiken var så överdriven att jag enkelt kunde argumentera emot. Utspelen som fått kritik har sedan dess varit ganska många och ibland har jag tyckt att argumenten liknar den som F! har mot att använda begreppet hedersvåld (som jag skrev om häromdagen).

Att man inte tillmötesgår män med ett osunt förhållande till kvinnor att slippa bli undervisade i samma rum som de, är inte rasism. Det är det enda vettiga att göra. Tyvärr löste en skola i Strömsund det hela genom att sätta upp en skynke i klassrummet. Genom att göra det så stödjer man männens snedvridna kvinnosyn. Tycker du verkligen rasistiskt att inte tillmötesgå sådana krav? Jag tror få av mina läsare svarar ja på den frågan.

När det kommer till saker som att undervisa i burka eller rätt att slippa ta i hand med en kvinna när man söker jobb, har förvånansvärt många röster höjts till personernas försvar. Det borde vara självklart att säga att alla få klä sig som man vill, men inom vissa yrken krävs det att man visar ansiktet. Och man får ta vem man vill i handen, men att inte vilja anställa någon som inte har vett nog att ta chefen i handen är knappast diskriminering.

I valrörelsen 2010 kom Nyamko Sabuni med ett förslag om att invandrare inte skulle ha samma rätt till föräldraförsäkring som de som fött sina barn här. Ramaskri såklart, men var det någon som verkligen tänkte efter vad det innebär att folk som kommer hit med flera år gamla barn får lika många föräldradagar som dem som föder sina barn här? De allra flesta tar ut majoriteten av föräldradagarna innan barnet har fyllt ett år. Beroende hur många dagar du har råd att spara, har du efter ett år möjlighet att vara hemma ett tag till eller så har du en buffert till lite extra semester i åtta år. Kommer du hit med tre barn som är sex, fyra och två år gamla kan du vara hemma i minst fyra och ett halvt år. Invandrare som kommer hit ska väl ha samma möjligheter som de som bor här? Då är det väl rimligt att man räknar av dagar beroende på hur gammalt barnet är när det kommer hit? Om vi betänker vilka konsekvenser det får för integrationen och för jämställdheten för dessa kvinnor, kanske vi tycker att det är lite mindre rasistisk, eller?

Jag köper verkligen inte Sverigedemokraternas bild av att man inte får kritisera invandringen i Sverige, men ibland blir brösttonerna mot dem som gör det så överdrivna och oproportionerliga. Senast i raden av opinionsbildare som ser rasism där sådan inte finns är Karin Pettersson på Aftonbladets ledarsida. Förra veckan anklagade hon Paulina Neuding för att vara som Breivik för en artikel av henne i Jerusalem Post där Pettersson hävdar att Neuding uttrycker ett hat mot muslimska barn (det gör hon inte). Neudings poäng är att antisemitismen i Malmö inte liknar den som tidigare förekommit i Sverige och att detta har att göra med en ökad invandring från Mellanöstern. Pettersson tycker att det är något fruktansvärt att skriva. Igår gick hon ut med att alla liberaler som inte aktivt tar avstånd från Neuding också är Breivik. Jahapp. Då är jag väl Breivik då. Känns det som en balanserad debatt?

Vad är det folk är rädda för? Att själva framstå som rasister om de helt eller delvis stödjer något som skulle kunna anses negativt mot invandrare? Eller gäller regeln att den som skriker högst mot rasism är minst rasist?

Läs mer om Pettersson vs Neuding av balanserade personer: Axess, Adam Cwejman, Isobels text och verkstad