Bokbloggsjerka v 42 – Böcker som påverkat mig

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Finns det någon bok/författare/karaktär som har inspirerat dig så pass mycket att du har bytt yrke, skaffat dig en ny hobby eller tagit ett kliv ut i det okända på annat sätt?

Jag kan faktiskt inte komma på en enskild bok eller karaktär som påverkat mig så mycket. Däremot är det böcker som gjort mig till en mer påläst feminist och som gjort att jag idag har den här bloggen. Självklart har vissa böcker påverkat mig mer än andra, men ingen så mycket att jag helt bytt åsikt eller kastat mig huvudstupa in i något. Jag reser gärna till ställen jag varit på och jag fördjupar mig ofta efter att ha läst någit intressant, men mer än så det nog inte.

Jag önskar jag kunde bidra med ett roligare svar 🙂

Norden-utmaning: Danmark

Danmarks flaggaJag har läst fem böcker, varav en skönlitterär, två lyrik och två självbiografier. Två av dem läste jag på danska; Maria Marcus biografi som jag köpte i Köpenhamn i somras och Nørgaards Volmer, som var en omläsning.

 

Vilka böcker?

Suzanne Brøgger: Tone
Pia Juul: Radioteatern
Maria Marcus: Min egen rødstrømpe-ABC
Lise Nørgaard: Volmer
Lise Nørgaard: Bara en flicka

Sammanfattning läsupplevelse Danmark

Jag återupptog bekantskapen med min älsklingsförfattare Lise Nørgaard och jag blev inte besviken. Det var fantastiskt att läsa hennes självbiografi. Sedan läste jag lyrik av dels Brøgger, en person jag läst annat från och dels Pia Juul, från Den danske akademi. Jag tyckte bäst om Brøgger. Jag var inte besviken på den bok jag fick i handen när jag bad om feministisk litteratur i en bokhandel i Köpenhamn. Maria Marcus ABC-bok var mycket intressant.

Vad har jag lärt mig om kvinnor i Danmark?

Genom Nørgaard har jag fått lära mig mycket om den danska överklassen på 20- och 30-talen. Visst motstånd mot klassamhället kom från vänster, unga män som ville blivit kommunister, men det var färre kvinnor som sa ifrån. Lise Nørgaard var en som gjorde det. Jag inser att det blev visst fokus på den andra vågens feminism, men jag är också glad att jag läste modern lyrik. Dessutom har Brøgger och Marcus en annan bakgrund än Nørgaard och är ganska mycket yngre.

Vad har jag läst tidigare?

Hanne-Vibeke Holst är en dansk favorit. Jag har läst hennes serie om journalisten Therese Skårup och den politiska om bland annat Charlotte Damgaard. Genom Holst har jag fått insikt i den mer moderna danska feminismen. Jag är även läst Suzanne Brøgger förut och då hennes mest kända verk, Creme Fraiche och Fräls oss ifrån kärleken. Jag har också läst om kvinnorna som hörde till Skagenmålarna. Nu har det kommit en film om makarna Krøyer, vilken jag ser fram emot att se.

Hur ska jag gå vidare?

Jag har köpt Holst senaste på danska, Undskyldningen, men inte orkat ta itu med den inom ramen för det här projektet (jag måste ju bli klar någon gång!). Sedan har jag minst två Nørgaard på min att-läsa-lista, två omläsning och en som jag inte läst tidigare. Den sista köpte jag i Köpenhamn för läsning 1997.

Feminister från Danmark

Suzanne Brøgger

Hanne-Vibeke Holst

Lise Nørgaard

Veckans feminist: Lise Nørgaard

Lise NørgaardKort fakta

Född 1917 i Roskilde, Danmark
Skrev manuset till TV-serien Matador
Romandebuterade 1970 med den delvis självbiografiska Volmer

Lise Nørgaards feministiska gärning

Nørgaard är uppvuxen i en borgerlig familj i Roskilde och hennes första år har mycket stora likheter med det vi kan se i TV-serien Matador samt i hennes roman Volmer. Konventionerna var starka och hon var tvungen att göra som alla andra barn från överklassen, fast hennes mamma var en modern kvinna som var rik och hade en egen inkomst. Dock kom Lises pappa med tiden att ändra åsikt om kvinnan plats i samhället och tillslut föll mamman till föga och sålde sin butik och blev hemmafru. Detta kom att påverka Lise och hennes syster och de gjorde uppror på olika sätt mot sin far.

Unga Lise skickades till hushållsskola efter realen och det var där hon fick sitt stora feministiska uppvaknande. Det hon fick lära sig på skolan var till största delen trams och hon undrade länge varför. Sedan kom hon på att det måste vara en stor sammansvärjning mot kvinnor för att de skulle fortsätta att vara hemmafruar och hålla sig borta från arbetsmarknaden. Vilka andra skäl skulle det finnas för att lära flickor att de inte får använda elektriska hjälpmedel, såsom vispar och dammsugare fastän sådant stod till buds 1935?

När Nørgaard tillslut bestämde sig för att gå sin egen väg, väljer hon att bli journalist. Hon har bland annat jobbat på Berlingske Tiderne och haft en lång karriär. 1970 kom hon ut med sin första roman, Volmer, som är delvis ett porträtt av hennes egen barndom. Samma miljöer och karaktärer kan ses i Tv-serien Matador (Monopol på danska) som gjorde succé i hemlandet och även in Sverige.

Lise Nørgaard lever fortfarande.

Lise Nørgaard och jag

Jag älskade hennes bok Sommargästerna (jag ska läsa om den och recensera den!) och efter den var jag frälst. Jag lånade Volmer på biblioteket och kunde inte bestämma mig för vilken av böckerna som var bäst. Sedan har jag fått eller köpt allt av henne som finns på svenska, vilket inte är så mycket, men inga av böckerna har varit så bra som de två första. Jag fullkomligt älskar Matador, men det behöver jag kanske inte ens tillägga. Att läsa hennes självbiografi, Bara en flicka, var en fröjd. Den borde heta: Så blev jag feminist!

Böcker av Lise Nørgaard som jag läst och recenserat

Volmer 1970

Bara en flicka 1992

Nørgaard, Lise; Bara en flicka; 1992

Bara en flickaBara en flicka är Lise Nørgaards självbiografi. Här finns en stor portion Matador och en stor portion Volmer och den som inte hade det på känn innan förstår att en hel del av det hon skrivit om är självupplevt. Biografin spänner sig endast över hennes barndom och kritiken mot borgarklassens seder och bruk finns i texten och fanns hos henne redan som liten flicka.

Förutom roligt skildrade barndomsminnen är det en bok om hur hon blev feminist. Orsaken är hennes mamma. Modern Olga var rik och självständig och det var genom henne som fadern Hans kunde bli en framgångsrik grosshandlare. Trots att de var gifta hade Olga kvar sin affär och hon jobbade heltid. Hennes syster tog hand om hemmet och barnen. Hans skulle dock med tiden byta åsikt i frågan om vad kvinnor gör bäst nytta och tyckte att Olga skulle sluta jobba. Barnen blev otroligt förvånade den dagen hon föll för trycket. Hon hatade egentligen livet med de andra hemmafruarna, men tillslut valde hon ändå den vägen. Lise kunde aldrig glömma det.

Rolig på ett nørgaardskt sätt och jag är glad att jag läste den, men nu räcker det nog på ett tag att läsa om familjerna i Matador. Karaktärerna från den serien har dock framställts i en något annorlunda tappning varje gång.

Tematrio v 43 – Släktingar i titeln

Denna vecka vill Lyran att vi ska lista tre böcker med olika släktingar i titeln. Jag vet flera så jag gör det svårt för mig och listar tre olika släktingar. Dessutom låter jag legendariska Egalias döttrar vara eftersom Lyran själv hade nämnt den.

Min mosters migrän – Hanne-Vibeke Holst: Denna fantastiska biografi för något av det första jag läste i mitt feministiska biblioteks-projekt. Titeln syftar på Holsts moster som alltid fick migrän vid stora högtider. Detta var oerhört pinsamt, tyckte släkten, trots att det visste at det var hon som stod för alla förberedelser och alla matlagning. Vad som däremot inte var ett dugg pinsamt var att en farbror vägrade äta någonting annat än potatis.

Sin mors dotter – Marilyn French: Alla flitiga besökare här på bloggen vet att jag älskar Marilyn French, men det är sällan jag marknadsför Sin mors dotter, som jag nästa tyckte bättre om än den mer kända Kvinnorummet. 1900-talets historia i USA via tre generationer kvinnor med tre helt olika förutsättningar och med en stor portion feministisk historia invävd. Så kan man sammanfatta den här boken som också innehåller kärlek, relationer till sina föräldrar och barn.

Tesslas pappa vill inte – Åsa Mendel-Hartvig & Caroline Röstlund: Underbar barnbok där pappan har bytt roll med barnet och inte vill gå till jobbet eller äta frukost. Med lite mutor, såsom att då ha spännen i håret, dricka varm choklad och åka pulka så tar han sig till jobbet med Tessla. Ser mycket fram emot att läsa det för Hugo när han är i den åldern (han har redan fått höra den många gånger, men han har nog inte fått med sig hela innehållet än).

Australiens premiärminister håller feministiskt brandtal mot sexism

Australiens premiärminister Julia Gillard attackerar oppositionsledaren Tony Abbott.

Bakgrund: Talmannen Peter Skipper har skickat sexistiska sms, vilket har kommit till allmänhetens kännedom. Skipper har nyligen bytt parti från det liberala oppositionspartiet till det styrande Labour-partiet, vilkens majoritet är mycket tunn. Abbott vill att sexismen utreds och uppmärksammas. Skipper har avgått. Historien, som såklart inte är till Gillards fördel, fick en vändning efter hennes tal i parlamentet där hon attackerar Abbott för hans dubbelmoral.

I talet lyfter Gillard upp att Abbott under sin tid som minister sagt att det faktum att kvinnor är underrepresenterade på maktpositioner inte är något problem. Som svar på en förälders fråga om hens dotter ska får samma möjligheter som män när hon blir äldre, angav han att män är bättre lämpade att ha makt. Abbott har också hävdat att abort är att göra det lätt för sig. Abbott har också låtit sig fotograferas vid sexistiska budskap riktade mot Gillard, som ”Bitch” och ”Ditch the Witch”. Gillard talar också om att trots den hätska kritiken mot Skipper, har Abbott gått på hans bröllop.

I en kvart talar Gillard engagerat om hur hon och andra kvinnor utsatts för sexism och hur Abbott har ignorerat detta, eller direkt motverkat det. Hon synliggör hans fantastiska hyckleri. Lyssna och njut!

Läs även: DN

Bokbloggsjerka v 42 – två snabba frågor

Veckans frågor på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?

Jag ska sticka ut hakan och säga nej. Det kan inte vara så att Mo Yan är så bra att han slår alla dessa fantastiska kvinnor som jag har räknat upp. Om någon månad får vi veta om står fast vid det, för jag ämnar nämligen läsa honom.

I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

Väldigt många. Jag är precis som Annika en sådan som går och lånar massa böcker fastän jag redan har en hel hög hemma som är olästa. Jag läser flera böcker på en gång för att det ska kännas som att jag faktiskt betar av högen också.

Anna Steele är ny ordförande för Liberala Kvinnor

Det blev riksdagsledamoten Anna Steele som kammade hem segern i ordförandestriden i Liberala Kvinnor igår. Jag har tidigare jobbat med henne, så jag vet att det kommer att bli bra! Nu sticker hon på semester en vecka (det var planerat sedan långt tid tillbaka), men om en vecka ser jag fram emot nya spännande uppdrag på jobbet! Först lite vila dock. Det var en fantastisk bra helg, men nästa landsmöte vill jag vara med som åskådare.

Liberala Kvinnors landsmöte i Västerås

Jag befinner mig på Liberala Kvinnors landsmöte i Västerås. Vi har inte mindre än tre kandidater till ordförandeposten. Vem vi än får så får vi en engagerad, duktig och supercool ordförande!

20121013-140833.jpg

Anna Mårtensson, kommunalråd Jönköping, Anna Steele, riksdagsledamot Stockholm och Fatima Svanå regionfullmäktigeledamot Halland.

Nobelpriset i litteratur går till Mo Yan

En riktig lågoddsare tog hem priset i år och för tredje året i rad är pristagaren en man.  Jag trodde aldrig på Mo Yan eftersom han ledde på många vadslagningssajter och de som gör det brukar inte ta hem det. Men så var det i år och jag får nu se till att läsa denna får många okända kines.

Inte för att förringa Mo Yans författarskap, men jag vill ändå skicka en känga till akademien och säga att det finns faktiskt kvinnor. Det vet de väl i och för sig, men det finns fler än tolv på 111 år. Nuvarande akademi ska naturligtvis inte behöva kompensera för gamla synder, men det är ändå anmärkningsvärt att så få kvinnor får priset fast än vi har passerat år 2000. Men ju fler män som får det i rad, desto fler kvinnor förväntar jag mig någon gång få det i rad och vi börjar nu. Tre kvinnor i rad med start nästa år! Det finns i alla fall inte brist på kandidater.

Och nej, akademin ska inte ägna sig åt kvotering, de ska se till hela befolkningen. Jag skriver igen det jag skrev på Facebook och Twitter idag före pristagaren offentliggjorts: Kom ihåg att om pristagaren är en vit europeisk man har akademin går på kompetens. Om det exempelvis går till en afrikansk kvinna har de ägnat sig åt kvotering.

Jaja, jag ska inte vara sur. Jag ska ta och läsa Mo Yan, men det känns inte något jag är superspänd på. Faktiskt inte.

Johanna Ögren har också funderat i dessa banor. Liksom enligt O.