okt 30

Stadsbesök v 44: Wien

Enligt O brukar göra stadsbesök och nu när det är Wien som står på programmet är jag givetvis på!

Jag har bott i Wien, vilket jag har skildrat till viss del här. Jag har skrivit om en av Österrikes mest kända feminister Elfride Jelinek. Hon bor i Wien och fick nobelpriset i litteratur 2004.

Pianolärarinnan av Jelinek utspelar sig i Wien. Den innehåller många stadsskildrningar, men den obehagliga stämningen i boken gjorde att det inte var just Wien-känslan som tog överhanden.

Barnboken Flyg ollonborre, flyg av Christine Nöstlinger utspelar sig i Wien under andra världskriget och jag fick den av min mamma på någon födelsedag. Jag läste den aldrig, men senare skulle jag läsa den på tyska eftersom den ingick i kurslitteraturen på tyska A på Göteborgs universitet. Jag har tänkt på den boken och att jag nog borde recensera den här.

Jag har läst barnboken om Sissi som utspelar sig delvis i Wien. Hon, som var gift med Franz Joseph, är en kunglighet som fascinerar mig.

Erica Jongs klassiker Rädd att flyga börjar med att huvudpersonen Isadora Wing är på väg till en psykosanalyskonferens i Wien. Men ungefär där slutar alla kopplingar till Wien i den boken.

Jag har sett filmen Tredje mannen och även gått en guidad tur i Wien i filmens fotspår. Det var lite läskigt att klättra omkring i kloakerna, men faktiskt riktigt roligt. Det var faktiskt så att jag gjorde denna tur med min familj utan att jag hade sett filmen. Men min bror som är filmfreak hade givetvis filmen hemma så att jag kunde se den i efterhand.

Jag har såklart även sett Bara en natt med två tågluffare som träffas i Wien. Jag kände då staden lite för väl för att inte störa mig på att de hann med att åka kors och tvärs över hela stan på bara en natt, som vi alla vet går fortare än man anar när man är lite kär.

Jag borde definitivt har många fler böcker på temat Wien och nu är det jag som går ut och söker!

okt 29

Lundqvist, Jesper & Johansson, Bettina; Kivi och den gråtande goraffen; 2012

Kivi och den gråtande goraffenDå är uppföljaren här till Kivi och monsterhund, Sveriges första barnbok med hen. Om den första var lite knasig så är uppföljaren helt skruvad. I den här boken vill Kivi ha en gorilla och hen åker till zoo med hela släkten för att hitta en. Hen hittar ingen gorilla, men väl en ledsen goraff som ingen vill ha och tar den med till sig.

Boken är på rim och det är ett visst flyt i texten, men man måste verkligen hålla tungan rätt i munnen för man stöter på ord som morbröstrar, mappor och pammor när man minst anar det. Det en rolig bok och Kivi är en kul huvudperson som är handlingskraftig och domderande. Som sagt är hela berättelsen helt skruvad och när jag går tillbaka till mig själv som barn så tyckte jag oftast att det var jätteroligt. Nu återstår det att se om mitt barn tycker att det. Han sprang iväg efter två sidor, men det är inget att fästa sig vid eftersom han inte har mycket till tålamod. Jag är inte skeptisk mot att använda hen, men någonstans känns det lite väl politiskt korrekt. Men å andra sidan så kan det bli roligt att förklara konstiga ord för sina barn (och då syftar jag inte på hen, utan snarare morbröstrar). Jag är lite kluven. I vilket fall som helst så tror jag att barn inte ser det politiskt korrekta och hen eller inte hen, det är en kul bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Olika, Språktidningen

okt 28

Linda Skugge är fortfarande min idol!

Jag läser om Fittstim-gänget idag i DN på nätet. Linda Skugge säger att hon inte ångrar något förutom att hon gick ut med att hon röstade ”blått”. Som alla vet är vi på den här sidan inga riktiga feminister. Nu är många av mina vänner feminister och jag vet att liberaler också kan stå på barrikaderna, men jag känner ändå lite igen mig. Det finns dem som blivit chockade när de fått höra att hon som driver den här bloggen är liberal och till och med dem som blivit skeptiska. Nu hör det lyckligtvis inte till vanligheterna, men det har hänt.

Skugge avsade sig feminist-stämpeln för ett antal år sedan och nu säger hon att hon bara var trött på att vara den ”fula feministflatan” och gjorde upp med ordet. Idag är hon mer feminist än någonsin och jag är glad över att hon erkänner det.

Hennes budskap till alla tjejer är fantastiskt: Se om ditt hus, annars kommer du att bli bitter när du fattar att alla andra gjorde det.

Linda Skugge har inte slutat vara min idol.

okt 27

Jong, Erica; Rädd att flyga; 1973

Rädd att flyga1973 skrev den hängivna feministen Erica Jong boken Rädd att flyga som kom att bli en feministisk klassiker på temat kvinnlig sexuell frigörelse. Få böcker är idag så mytomspunna som just den, men det är betydligt fler som tror sig veta vad den handlar om än som faktiskt har läst den. När Norstedts för ett par år sedan gav ut Erika Jongs självbiograf i Förföra demonen gav de även ut Rädd att flyga i nytryck.

I boken myntar Jong ”det knapplösa knullet” (”zipless fuck”) som är den renaste formen av sex som inte handlar om att ge eller ta, bevisa något eller förnedra. Det är helt enkelt bara sex. Isadora Wing, bokens huvudperson, har aldrig haft ett knapplöst knull, men det är det hon drömmer om. Isadora åker på en psykoanalyskonferens i Wien med sin make och där träffar hon en man som tar henne på en resa genom Europa. Det är sex och erotik, inte kärlek, som är anledningen till att hon följer med med den här mannen. Trots temat om total sexuell frigörelse problematiseras öppna förhållanden. I en scen i boken byter Isadora och hennes tillfälliga älskare partner med ett annat par. Istället för sex får Isadora sitta och trösta mannen när han hör hur fantastiskt sex hans fru har med en okänd man. Själv har han ingen som helst lust att göra samma sak.

Själva handlingen i boken är ganska banal och det är inte mycket som fastnar. Budskapet och tankarna kring sex är det viktigaste. Jag är glad att boken har getts ut på nytt för det har ökat medvetenheten kring den. Nu är det nog inte så många som tror att det är en ”porrbok”, utan jag tror att den stora massan vet om att det är en feministisk bibel. Även om jag inte håller med i alla tankar i boken så älskar jag den för att den har bidragit till att sätta fokus på att kvinnor kan njuta och tråna efter sex.

I Storbritannien och USA har det kommit en våg av kvinnor som jobbar inom sexindustrin och trycker sig följa Jongs anda av sexuell frigörelse för kvinnor. Jong har själv kommenterat det och menar att det är tråkigt att feministiska revolutionen stannade i att bara handla om sex och inte fortsatte med att försöka få politisk makt. Hennes avsikt var att kvinnor skulle få makt, över sig själva och i samhället, inte att jobba i porrbranschen.

Rätt att flyga har recenserats förut på Feministbiblioteket. Den gamla recensionen kan du läsa här.

okt 27

Bokbloggsjerka v 43 – Betyg

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Betygsätter du böcker? Varför/varför inte?

Kort fråga och jag ger ett ganska kort svar. Nej, jag betygsätter inte. Jag övervägde det i Feministbibliotekets begynnelse, men jag ville att betygen skulle vara jämförbara över tid och det var svårt när jag inte visste vilken standard böcker jag skulle läsa i framtiden skulle ha. Jag har en form av betyg och det är ett högsta betyg, Hannas bästa, men utöver det har jag inte rangordnat böckerna. Det hade varit roligt, men jag tror inte att jag hade tyckt att betygen stämde i slutändan så jag ångrar det inte.

okt 26

Gårdagens snackis: Tihi

Tihi? På riktigt? Jag är inget fan av kungahuset, även om jag inte tillhör den skara som skriker högst för ett avskaffande av monarkin. Efter Victorias märkliga demonstration av självständighet vid sitt eget bröllop där hon valde en kvinnoförnedrande vigselordning med brudöverlämning blev jag dock aningen mer skeptiska än innan. Och nu det här.  Madeleine vill visa att hon inte är en självständig kvinna genom att stå och se undergiven ut och avsluta hela spektaklet med ett ”tihi”. Varför?

Eller äh, jag struntar i att vara upprörd och tittar på filmen om och om igen som om vore det en parodi. Det känns bäst så.

okt 24

Norden-utmaning: Island

Islands flaggaDå går turen till det mest udda av de nordiska länderna. Jag har läst två böcker och sedan tre utdrag samlade dikter, så det får räknas som fem böcker. Eftersom min isländska inte är obefintlig så gäller originalspråk även Island. De dikter av Dagbjartsdóttir som jag fann på nätet på engelska fanns även parallellt på isländska, så det får räknas. Jag skulle inte kunna ta till mig dem om jag enbart fick läsa originalspråket.

Vilka böcker?

Nina Björk Árnadottir: Dikter
Vilborg Dagbjartsdóttir: Dikter I och Dikter II
Vigdis Grimsdottir: Z – en kärlekshistoria
Steinunn Sigurðardóttir: Hjärttrakten

Sammanfattning läsupplevelse Island

Jag har inte läst någon facklitteratur från Island, men både lyriken och skönlitteraturen jag läst skiljer sig mycket från de andra nordiska länderna. Det finns en mystik under ytan, som jag förstått är vanlig i den isländska litteraturen. Det är mystiskt, kanske även lite övernaturligt och mycket vackra naturskildringar. Eftersom Island ligger i framkant när det gäller jämställdhet och feminism hade jag gärna vilja läsa något om den historien, men jag fick nöja mig den här gången med att fördjupa mig i den isländska feministen Vilborg Dagbjartsdóttir. Där fick jag en liten inblick i den feministiska historien på ön.

Vad har jag lärt mig om kvinnor på Island?

De isländska kvinnorna lever isolerat och det är inte alla förunnat att kunna resa utomlands. Detta till trots är det inte ett stockkonservativt samhälle. Island är ett komplext samhälle med en lesbisk feminist till statsminister och fler pappamånader än Sverige samtidigt så lever många extremt isolerat långt från öns få städer. Komplexiteten visar sig också i förhållande till de övriga nordiska länderna. Samtidigt som förhållandena är så olika så är kvinnorna ganska lika och som sagt, jämställdheten har kommit ungefär lika långt.

Vad har jag läst tidigare?

Jag har inte läst något av någon isländsk kvinna förut. Jag har läst böcker av Arnaldur Indriðason tidigare, men av någon anledning har jag som deckarälskare inte funnit Yrsa Sigurðardóttir. Jag har pluggat Isländska på Göteborg universitet (har 10 p) men vad jag kan minnas hade vi inte så mycket kvinnor bland författarna till kurslitteraturen. Nu var den litteraturen mer om små gröna drakar och deras vardag än om feministiska spörsmål. Möjligen blir det annorlunda om man fördjupar sig mer.

Hur ska jag gå vidare?

Tja, till att börja med har jag ovan nämna deckardrottning i min bokhylla så det dröjer inte så länge innan jag läser den. Sedan vill jag fortsätta att leta isländsk kvinnolitteratur på Internet, antikvariat och i bokhandlar. Jag blev också mycket förtjust i lyriken jag fann och mer isländsk lyrik vill jag läsa om det finns mer översatt till ett för mig mer begripligt språk. Slutligen kommer jag att leta mer aktivt efter facklitteratur om jämställdhet och feminismens historia på Island. De har haft ett stort framgångsrikt feministiskt parti på ön, men jag har inte funnit något att läsa om Kvennalistinn på svenska eller engelska. Kanske har jag inte letat ordentligt?

Feminister från Island

Vilborg Dagbjartsdóttir

okt 24

Sigurðardóttir, Steinunn; Hjärttrakten; 1995

HjärttraktenI min jakt på kvinnolitteratur från Island sprang jag på Hjärttrakten av en slump på ett antikvariat (boken stod bredvid deckarförfattaren Yrsa Sigurðardóttir). En spännande roadtrip med tre levande kvinnor och en död genom det isländska samhället, det lät som en intressant bok!

Harpa fick barn tidigt och hennes numera fjortonåriga dotter Edda har hamnat snett och Harpa finner inget annat råd än att åka från Reykjavik och åka västerut där hon har sina rötter. Med på turen är Herður, Harpas bästa vän och berömd flöjtist. Även Harpas döda mor finns med under turen och samtalar med sin dotter. Karaktärernas historier nystas upp och vi får så småningom en bild av vad som hänt och vilka personerna är. Samtidigt får vi en guidad tur genom ett fantastiskt vackert isländskt landskap.

Jag fastnade inte riktigt för den här boken. Visst var det en spännande historia och intressanta karaktärer, men jag tyckte först och främst att huvudpersonen Harpa var tämligen osympatisk. Det är möjligt att hennes sett att se på sin missbrukande dotter är realistisk, men jag tyckte ändå att det fanns något ogillande där som störde mig. Sedan kom jag aldrig riktigt in i boken, började slarvläsa och insåg sedan att jag missat viktiga saker. Det är främst mitt eget fel, men boken var aldrig så fängslande att jag ville läsa mer noggrant. Dock är det en fantastisk skildring av Island med massa härlig isländsk mystik och det är inte omöjligt att jag läser något mer av Steinunn Sigurðardóttir.

På Dagens bok hyllas boken.

okt 24

Tematrio v 43 – Kroppsdelar

Jag har ju varit sjuk, men veckans fråga från Lyran var så kul att jag var tvungen att svara nu några dagar senare när jag mår bättre. Titlar med kroppsdelar är veckans tema. Här är mina böcker:

Det blödande hjärtat av Marilyn French: Jag passar på att föra fram ännu en bra bok av en av mina favoritförfattare. Det blödande hjärtat är en roman med många samtal mellan en feminist och en otrogen manschauvinist som förälskat sig i varandra.

Mitt förbjudna ansikte av Latifa: Ett förfärligt levnadsöde beskrivit av en medioker journalist, vi har läst det förut. Jag har fått mycket kritik av min sågande recension (som ni kan se bland kommentarerna). Jag menar att man måste kunna tycka att en bok är dåligt skriven och därför sågar den, även om ämnet är viktigt. Vad säger ni andra? Är jag för hård?

Fittstim av Linda Skugge mfl: Den stora feministiska genombrottsboken i Sverige. Den är inte så analyserande och djup som Under det rosa täcket, men ett startskott för den tredje feministiska vågen. Och det är inte så lite skulle jag säga. Idag kanske boken inte är så feministiskt radikal, men det är ett tidsdokument som alla borde läsa.

okt 23

En höst i sjukdomarnas tecken

Jag är sjuk. Nu på bättringsvägen, men ändå inte alls kry. Den här gången var det kräksjukan som slog till och jag och min man blev vår vana trogen sjuka samtidigt. Hugo någon dag tidigare vilket har varit extremt jobbigt. Tur för oss, men synd om dem, var mina föräldrar här i helgen och kunde skjuta lite på sin hemresa och ta hand om den pigga pojken till vi hade kräkts klart. Nu betalar mamma för det genom att kräkas själv.

Sedan Hugo började dagis har vi dragits med småsjukdomar och krasslighet och det var med nöd och näppe jag blev frisk från min halsfluss så att jag kunde genomföra Liberala Kvinnors landsmöte förra helgen. I veckan kände jag mig helt frisk och var sugen på att börja springa igen. Nu sitter jag är och får knappt i mig tre fiskbullar och lite ris. På torsdag ska jag flyga till Tunisien med jobbet. Jag har inte fattat ett formellt beslut hur jag ska göra ännu, men just nu känns det inte aktuellt. Sådär är det ju alltid när man är sjuk, det känns som om man kommer att vara sjuk jämt. Så än lever hoppet om Nordafrika.

Det känns lite vemodigt att ligga hemma hela dagarna och må dåligt. Än mer vemodigt att vi alla gör det och ingen kan berätta något kul som hänt på jobbet. Imorgon blir förhoppningsvis bättre. Om allt går som det ska får jag en lugn dag för mig själv hemma och kan ta igen mig och fatta ett moget beslut om vad jag ska göra i helgen. Sen ska jag förhoppningsvis orka läsa lite också så att jag kan uppdatera med fler spännande recensioner!