nov 04

Feministbrud på kulturjakt i Kiev

2001 var jag och en delegation från Liberala ungdomsförbundet i Kiev för att träffa ett liberalt ungdomsförbund där. Det var både stora och små kulturkrockar, men jag hade många givande samtal om feminism och jämställdhet med både killar och tjejer. Vi hade tur med vädret och fick se Kiev från sin vackraste sida. Vi kom dit i april när våren inte riktigt att kommit till Sverige, men väl till Ukraina. Kyrkor är ett viktigt inslag i gatubilden i gamla stan. Här till vänster ser ni Sankta Andreas kyrka.

Här ser ni Sofiakatedralen genom en träddunge taget i en backe. Jag tror i alla fall att det är den kyrkan. Helt säker är jag inte.

Vi fick komma till den här vackra platsen och se Kiev lite från ovan. Jag minns tyvärr inte vad det står klottrat. Men jag vet att Amanda tolkade det då och förhoppningsvis kan göra det igen?

UPPDATERAT

Amanda meddelar att det är ett nonsensklotter. Alternativt betyder det något som vi inte förstår innebörden av. Synd, för det hade varit kul om det hade stått något spännande!

Jag ville passa på att dricka moldaviskt vin eftersom jag hade läst om att det var ett av det landets viktigaste exportvaror. Tyvärr hörde det inte till vanligheterna att restauranger hade vin från sitt södra grannland. Här dricker jag ett glas georgiskt vitt vin och jag minns att jag tyckte att det var gott. Sista dagen lyckades en kille som var med på resan och pratade ryska fixa ett moldaviskt vin som jag kunde ta med hem. Det vinet minns jag att det smakade förfärligt (det avnjöts på en tentafest hemma hos en kursare som bodde med utsikt över hela Göteborg, så det gick ner ändå).

nov 04

Holt, Anne & Even; Flimmer; 2010

FlimmerAnne Holt att skrivit en kriminalroman i sjukhusmiljö tillsammans med sin bror Even, som är läkare. Tidigare har huvudkaraktärerna i Holt deckare varit poliser och politiker, men nu är det en läkare som står i centrum. Sara Zuckermann är en internationellt erkänd hjärtspecialist och ensamstående mor till sin döda brors dotter.

Allt handlar om ICD, en sorts hjärtstartarchip som opereras in i hjärtsjuka för att förlägna deras liv. Ett virus i dessa gör att två av Saras patienter avlider. Sara och hennes kollega Ola finner felet och gräver i det och det är betydligt mer invecklat än vad de kan ana. Ungefär så mycket kan jag berätta om handlingen utan att gå in på tekniska detaljer. För just detaljer är det gott om i den här boken. Det är nästan lite väl invecklat för någon som aldrig läst medicin om inte vet vad en ICD är.

Jag älskar Anne Holts deckare, men den här fastnade jag inte för. Dels beror dels på att den var medicinskt invecklad men också på att den behövdes sträckläsas för att jag skulle komma in i den och inte glömma alla termer. Jag hade ingen ro till det, utan läste massa andra böcker emellan. En sak jag brukar tycka med dåliga deckare är att jag inte bryr mig hur det ska gå för huvudpersonerna. Så var det inte här. Jag brydde mig verkligen om dem, däremot var jag inte jättespänd på upplösningen. Boken får lite feministiskt beröm för den smarta huvudpersonen Sara, för genustänk kring den högt uppsatta kvinna som fick sparken samt för den hårt arbetande trogna familjefadern Ola.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Piratförlaget

nov 03

Bokbloggsjerka v 44 – Halloween

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Vad ska du ägna dig åt för bokliga aktiviteter under Halloween helgen?

Ja, det blir kanske inte så mycket av den varan. Min son är ganska intensiv och även om vi båda är hemma så tillåter han inte någon av oss att sitta och läsa. Nu sover han och då passar jag på att blogga lite och efter sju när han lagt sig brukar jag surfa, blogga och titta på TV. Eftersom det blir ett och annat glas vin på kvällen brukar jag vara för trött för att läsa. Jag har som mål att läsa ut Flimmer av Anne och Even Holt, men trots att det är en deckare och trots att Anne Holt är fantastisk så har jag inte riktigt fastnat för den. Läser mycket annat emellan och känner att jag inte vill eller orkar sträckläsa.

nov 02

Bjuda eller bli bjuden?

Handen på hjärtat nu alla tjejer som kallar sig feminister: Förväntar ni er att mannen betalar för er på krogen på en dejt?

Jag har diskuterat detta otaliga gånger med både tjejer och killar. Män som är allt annat än feminister tenderar att tycka att vi kvinnor vill både ha kakan och äta den. Dels vill vi ha rättigheter, vara självständiga och göra lika mycket karriär. Samtidigt förväntar vi oss att mannen alltid betalar, ger oss fina presenter och är den som tar initiativet. Dubbelmoral? Ja, kanske. Jag trodde dock inte att tjejer förväntade sig att bli bjudna, men en ovetenskaplig undersökning bland vänner och kollegor har gjort att jag har fått revidera den uppgiften något. Dessutom verkar killar tycka att ordningen är lika självklar.

Är jag ett totalt freak i sammanhanget?

  • Jag vill inte bli bjuden  på första dejten för jag vill inte att det ska finnas någon liten känsla långt inne i mitt inre att jag borde gå med på saker för att jag har fått en helkväll betald. Jag blir irriterad om detta inte respekteras, men jag skulle låta mig blir bjuden om mannen i fråga insisterade eftersom jag hatar när det blir konstig stämning. Dock skulle det nog inte bli så många fler dejter efter det.
  • Jag känner mig obekväm när jag får en drink framför mig från okänd man på krog (och som sedan glider fram och vill prata). Jag känner mig extra obekväm om det är en drink jag inte uppskattar.
  • Om jag inte är säker på mina känslor skulle jag bli skrämd av presenter eller blommor.
  • Jag tycker att det är trevligt att hålla upp dörrar, bjuda och köpa blommor.
  • Jag tycker att det är egalt vem som friar (men jag tycker om frieri som fenomen även om det naturligtvis inte är nödvändigt).

Jag har mest varit på dejter där vi bara dricker öl och då köper jag varannan omgång. En gång skulle jag på dejt med en kille och dricka öl och till honom sa jag på förhand att jag ville betala hälften och förklarade varför. Han tog till sig, förstod och respekterade. Efter det har jag inte varit på dejt. En sådan kille kan man fria till och det var just vad jag gjorde.

nov 01

Norden-utmaning: Sverige

Jag valde att ta med även Sverige i min utmaning, men här är fokuset lite annorlunda av naturliga skäl. Jag läste några klassiska författare och passade på att fördjupa mig lite extra i Selma Lagerlöf. Jag har läst två noveller, två pjäser, en biografi och en brevsamling (som jag sorterar under biografier).

Vilka böcker?

Karin Boye: Ella gör sig fri
Selma Lagerlöf: Spökhanden, En riktig författarhustru
Ann-Charlotte Leffler: Familjelycka
Frida Stéenhoff: Den smala vägen
Elin Wägner: Selma Lagerlöf I & II

Sammanfattning läsupplevelse Sverige

Jag är glad att jag äntligen fick tummen ur att läsa Selma Lagerlöfs brev till Valborg Olander samt Elin Wägners biografi över Selma. Den sistnämnda fanns djupt ner i Stadsbibliotekets magasin och jag är glad över att jag utsatte bibliotekarien för det lilla extra arbetet. Det var för den biografin som Wägner tog plats i Svenska Akademien och med tanke på hur mycket jag gillar Wägner så var det på tiden att jag läste den. Jag läste också feministiska pjäser från förra sekelskiftet.

Vad har jag lärt mig?

Det fanns många kvinnor runt förra sekelskiftet som kämpade för fler rättigheter för kvinnor och flera av dem skrev om det i romaner och pjäser. De pjäser jag läst av Stéenhoff och Leffler hade en tydlig politisk underton, men trots kvaliteten på dramerna har de inte spelats i efterhand (förrän nu i vår tid). De ansågs för omoderna, tillskillnad från andra pjäser av exempelvis Strindberg som aldrig tycks ligga fel i tiden. Jag har även lärt mig mycket om Selma Lagerlöf och hon kommer så småningom ta plats som veckans feminist.

okt 31

Tematrio v 44 – Halloween

Såklart väljer Lyran ett Halloweentema denna vecka. Böcker med spöktema eller övernaturliga skrämmande saker, hm, det tåldes att tänka på! Jag älskar spöken, både som söta figurer och som fenomen. Jag tror inte på övernaturliga saker, men jag önskar att jag kunde tro lite på spöken, i alla fall lite då och då.

Klassiska spökhistorier av Charles Keeping: Denna samling av gamla spökhistorier var en favorit hos mig när jag var liten. Jag tror att jag tyckte att det var lite lagom läskigt. Oscar Wildes Spöket på Canterville var den bästa och Edgar Allan Poes Den svarta katten den läskigaste. Jag borde nog ta och läsa om den, för det var nog sisådär 20 år sedan nu. Den står dock fortfarande kvar i bokhyllan trots flera utrensningar.

Spökhanden av Selma Lagerlöf: Jag läste den novellen i somras och tyckte om den. De handlade om en kvinna instängd hos sina vårdnadshavare som såg syner, en spökhand, och blev deprimerad för att hon inte älskade den hon skulle gifta sig med. Novellen slutade lyckligt med att de fann varandra och byggde en ny relation på kärlek och verkliga känslor.

De glömda barnen av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist: En hemsk berättelse om barn som är oönskade och tillslut försvinner ner i ett hål där de får stanna till någon saknar dem tillräckligt mycket. De lär sig finna styrka av varandra och ta sig tillbaka till verkligheten.

okt 30

Stadsbesök v 44: Wien

Enligt O brukar göra stadsbesök och nu när det är Wien som står på programmet är jag givetvis på!

Jag har bott i Wien, vilket jag har skildrat till viss del här. Jag har skrivit om en av Österrikes mest kända feminister Elfride Jelinek. Hon bor i Wien och fick nobelpriset i litteratur 2004.

Pianolärarinnan av Jelinek utspelar sig i Wien. Den innehåller många stadsskildrningar, men den obehagliga stämningen i boken gjorde att det inte var just Wien-känslan som tog överhanden.

Barnboken Flyg ollonborre, flyg av Christine Nöstlinger utspelar sig i Wien under andra världskriget och jag fick den av min mamma på någon födelsedag. Jag läste den aldrig, men senare skulle jag läsa den på tyska eftersom den ingick i kurslitteraturen på tyska A på Göteborgs universitet. Jag har tänkt på den boken och att jag nog borde recensera den här.

Jag har läst barnboken om Sissi som utspelar sig delvis i Wien. Hon, som var gift med Franz Joseph, är en kunglighet som fascinerar mig.

Erica Jongs klassiker Rädd att flyga börjar med att huvudpersonen Isadora Wing är på väg till en psykosanalyskonferens i Wien. Men ungefär där slutar alla kopplingar till Wien i den boken.

Jag har sett filmen Tredje mannen och även gått en guidad tur i Wien i filmens fotspår. Det var lite läskigt att klättra omkring i kloakerna, men faktiskt riktigt roligt. Det var faktiskt så att jag gjorde denna tur med min familj utan att jag hade sett filmen. Men min bror som är filmfreak hade givetvis filmen hemma så att jag kunde se den i efterhand.

Jag har såklart även sett Bara en natt med två tågluffare som träffas i Wien. Jag kände då staden lite för väl för att inte störa mig på att de hann med att åka kors och tvärs över hela stan på bara en natt, som vi alla vet går fortare än man anar när man är lite kär.

Jag borde definitivt har många fler böcker på temat Wien och nu är det jag som går ut och söker!

okt 29

Lundqvist, Jesper & Johansson, Bettina; Kivi och den gråtande goraffen; 2012

Kivi och den gråtande goraffenDå är uppföljaren här till Kivi och monsterhund, Sveriges första barnbok med hen. Om den första var lite knasig så är uppföljaren helt skruvad. I den här boken vill Kivi ha en gorilla och hen åker till zoo med hela släkten för att hitta en. Hen hittar ingen gorilla, men väl en ledsen goraff som ingen vill ha och tar den med till sig.

Boken är på rim och det är ett visst flyt i texten, men man måste verkligen hålla tungan rätt i munnen för man stöter på ord som morbröstrar, mappor och pammor när man minst anar det. Det en rolig bok och Kivi är en kul huvudperson som är handlingskraftig och domderande. Som sagt är hela berättelsen helt skruvad och när jag går tillbaka till mig själv som barn så tyckte jag oftast att det var jätteroligt. Nu återstår det att se om mitt barn tycker att det. Han sprang iväg efter två sidor, men det är inget att fästa sig vid eftersom han inte har mycket till tålamod. Jag är inte skeptisk mot att använda hen, men någonstans känns det lite väl politiskt korrekt. Men å andra sidan så kan det bli roligt att förklara konstiga ord för sina barn (och då syftar jag inte på hen, utan snarare morbröstrar). Jag är lite kluven. I vilket fall som helst så tror jag att barn inte ser det politiskt korrekta och hen eller inte hen, det är en kul bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Olika, Språktidningen

okt 28

Linda Skugge är fortfarande min idol!

Jag läser om Fittstim-gänget idag i DN på nätet. Linda Skugge säger att hon inte ångrar något förutom att hon gick ut med att hon röstade ”blått”. Som alla vet är vi på den här sidan inga riktiga feminister. Nu är många av mina vänner feminister och jag vet att liberaler också kan stå på barrikaderna, men jag känner ändå lite igen mig. Det finns dem som blivit chockade när de fått höra att hon som driver den här bloggen är liberal och till och med dem som blivit skeptiska. Nu hör det lyckligtvis inte till vanligheterna, men det har hänt.

Skugge avsade sig feminist-stämpeln för ett antal år sedan och nu säger hon att hon bara var trött på att vara den ”fula feministflatan” och gjorde upp med ordet. Idag är hon mer feminist än någonsin och jag är glad över att hon erkänner det.

Hennes budskap till alla tjejer är fantastiskt: Se om ditt hus, annars kommer du att bli bitter när du fattar att alla andra gjorde det.

Linda Skugge har inte slutat vara min idol.

okt 27

Jong, Erica; Rädd att flyga; 1973

Rädd att flyga1973 skrev den hängivna feministen Erica Jong boken Rädd att flyga som kom att bli en feministisk klassiker på temat kvinnlig sexuell frigörelse. Få böcker är idag så mytomspunna som just den, men det är betydligt fler som tror sig veta vad den handlar om än som faktiskt har läst den. När Norstedts för ett par år sedan gav ut Erika Jongs självbiograf i Förföra demonen gav de även ut Rädd att flyga i nytryck.

I boken myntar Jong ”det knapplösa knullet” (”zipless fuck”) som är den renaste formen av sex som inte handlar om att ge eller ta, bevisa något eller förnedra. Det är helt enkelt bara sex. Isadora Wing, bokens huvudperson, har aldrig haft ett knapplöst knull, men det är det hon drömmer om. Isadora åker på en psykoanalyskonferens i Wien med sin make och där träffar hon en man som tar henne på en resa genom Europa. Det är sex och erotik, inte kärlek, som är anledningen till att hon följer med med den här mannen. Trots temat om total sexuell frigörelse problematiseras öppna förhållanden. I en scen i boken byter Isadora och hennes tillfälliga älskare partner med ett annat par. Istället för sex får Isadora sitta och trösta mannen när han hör hur fantastiskt sex hans fru har med en okänd man. Själv har han ingen som helst lust att göra samma sak.

Själva handlingen i boken är ganska banal och det är inte mycket som fastnar. Budskapet och tankarna kring sex är det viktigaste. Jag är glad att boken har getts ut på nytt för det har ökat medvetenheten kring den. Nu är det nog inte så många som tror att det är en ”porrbok”, utan jag tror att den stora massan vet om att det är en feministisk bibel. Även om jag inte håller med i alla tankar i boken så älskar jag den för att den har bidragit till att sätta fokus på att kvinnor kan njuta och tråna efter sex.

I Storbritannien och USA har det kommit en våg av kvinnor som jobbar inom sexindustrin och trycker sig följa Jongs anda av sexuell frigörelse för kvinnor. Jong har själv kommenterat det och menar att det är tråkigt att feministiska revolutionen stannade i att bara handla om sex och inte fortsatte med att försöka få politisk makt. Hennes avsikt var att kvinnor skulle få makt, över sig själva och i samhället, inte att jobba i porrbranschen.

Rätt att flyga har recenserats förut på Feministbiblioteket. Den gamla recensionen kan du läsa här.