Den sista boken jag läste ut 2020 var På guldfiskens rygg av den rumänsk-svenska poeten Gabriela Melinescu. Författaren flydde till Sverige från Rumänien på 70-talet och hon skriver poesi både på rumänska och svenska. Dikterna i På guldfiskens rygg är en samling dikter som Melinescu skrivit på rumänska och boken är utgiven av Elleströms. Jag köpte den på någon bokmässa för länge sedan och sen har boken blivit stående i min bokhylla.
Det var fina dikter om förtryck och människans vanmakt. Det är dikter om djur, natur och människor och det handlar mycket om döden och livet. Jag fastnade (såklart) för dikten Sapfos död. Slutraderna i den dikter lyder såhär:
Kvinnor, låt ingen inleda er i frestelse
förrän ni först räddat skönheten,
och dö inte före er död!
Jag tyckte om de raderna. Jag tolkade det som att vi ska leva in i kaklet och inte bli levande döda. Fokuset på skönheten känns självklart för någon som vuxit upp i en kommunistisk diktatur. Det var i övrigt en intressant diktsamling, som jag är glad att jag läste. Den bidrog också till ett litet intresse för författaren och jag funderar på att läsa något mer av henne, kanske något hon skrivit på svenska som en jämförelse.
