Jag har varit dålig på att läsa under februari. Det har varit OS, OS och OS och jag har sugit i mig allt jag har kunnat av skidor, skridskor och big air. Därför har utmaningen #kaffeochkulturvärlden, blivit lidande. Kanada var landet för februari och det kändes ju inte som världens svårare direkt. Jag valde att googla på kanadeniska feminister och fann Lauren McKeon.
Jag valde att läsa boken Women of the pandemic av Lauren McKeon och som ni förstår var inte detta en lättsmält bok att sträckläsa. Jag ville läsa boken eftersom jag redan mitt under pandemin började intressera mig för pandemilitteratur. Jag tycker inte att vi överösts med den varan, så jag blev glad när jag fann den här boken.
Nu valde jag att inte läsa någon av de stora kanadensiska författarna. Jag har läst Margaret Atwood och Alice Munro i massor och min favoritserie när jag var barn var Anne på Grönkulla. Kim Thúy brukar ju räknas som en vietnamesisk författare, men hon bor och verkar i Kanada, och flera av henens böcke utspelar sig ofta där.
Annan kanadensisk kultur jag konsumerar är väl egentligen ingen. Jag har aldrig ätit poutine och några kanadensiska TV-serier ser jag inte, om inte Handmaids tale räknas pga kanadensisk författare bakom (men jag anser nog inte det). Annars var det OS i Calgary 1988 som en gång fick upp mitt intresse för Kanada. Landet har dessutom en mindre by utanför Calgary som heter Hanna. Där ville jag bo. Jag fick en brevvän där och en gång i livet borde jag faktiskt åka dit (även om brevvännen numer bor i Victoria).
Nästa månads land är Grekland. Nu kommer jag behöva leta betydligt mer. Vet av erfarenhet att grekiska kvinnliga författare är svåra att få tag på, på ett för mig begripligt språk.
