Jag sitter inte på ett tåg nu eller går igenom mitt schema en gång till. Jag ska inte åka till bokmässan idag. Beslutet kom bara över mig, som att det hade fattats av sig själv. Jag var helt enkelt inte sugen. Visst kommer jag att sakna alla människor jag brukar hänga med och alla vänner som brukar vara där och som jag äter lunch eller middag med, eller kanske bara tjatar bort en timma på ett café eller i en bar. Men inte ens när jag skriver dessa rader, ångrar jag mig.
Jag trodde verkligen att jag vid det här laget skulle sluta att vara blasé och ångra mig djupt. Jag är glad att så inte är fallet. Däremot tror jag inte att detta är en bestående känsla och att alla mina år på bokmässan slutar här. Jag har bara förlorat min streak. Och en streak behöver man verkligen inte ha när det kommer till att åka på bokmässor. Någon måtta får det vara.
Jag bokade en resa till Wien istället för att träffa två kompisar som jag pluggade med 1999. Senast jag träffade dem var på vårt 20-årsjubileum 2019. Det blev ingen resa till Riga med familjen, som jag smått planerade för innan detta med Wien dök upp. Wien ensam blir ju lite billigare och jag känner med denna brakstart på terminen att jag behöver några dagar för mig själv. Bokmässan i all ära, men Wien kommer att bli mer fokus på mat och dryck, även om vi kommer att utsätta oss för en hel del kultur också.
Jag kommer självklart att vara avundsjuk på alla härliga bokbilder från mässan, men allt har sin tid och i år var det tid för paus för mig. Hoppas att alla ni som ska dit får en toppenvistelse!
