Nu är vi hemma igen från 12 dagar på Balkan. Det har varit en underbar resa som var både varm och intensiv. Det är skönt att vara hemma efter alla strapatser och nu har sonen öroninflammation och måste vila från bad ett tag. Vi har sett Split, Korcula, Dubrovnik, Makarska och Maslinica i Kroatien; Kotorbukten i Montenegro och Mostar, Neum och Kravica i Bosnien.
Vi brukar kalla vårt sätt att resa för speedturism. Aldrig för länge på varje ställe och maxa antalet upplevelser på få dagar. Såklart sparkar barnen bakut ibland och vill chilla och då tar vi några timmars chill, eller en tidig kväll. Denna resa hade några dagar hos min bror inbokat och där kunde vi göra lite som vi ville, inte springa runt för att se på allt. Men när en vän hör av sig och frågar om vi inte får chilla något och jag svarar att visst ska vi det. I två dagar. Då skrattade hon gott.
Det gick mycket bra att resa med barn. Alla fick ett liten resväska och en ryggsäck/handväska. Det räckte gott när vi hade lite tvättmöjligheter på vissa ställen. Vi tog också med en handduk som ändå skulle slänga och hivade kläder som blivit för små. Så även om vi köpte, efter omständigheterna ganska mycket, hade vi möjlighet att utan större besvär bära med oss allt.
Såklart har det varit varmt och gnälligt, men på det stora hela så har det varit ett vinnande koncept att blanda bad och andra upplevelser. Den enda gång vi inte hade hav, i Mostar, hade jag bokat ett hotell med en liten enkel pool. Det var inte höjdarhotell, men poolen gjorde barnen nöjda. Några bussresor var kraftigt försenade och gjorde resan lite sämre, men tide däremellan vägde upp för det jobbiga.
På Instagram har jag skrivit en liten resedagbok varje dag och lagt upp bilder och här kommer jag att göra mina vanliga kulturjakter. Jag kommer också att skriva om alla litteratur jag läst från regionen, både här och på Kulturkollo. Jag kommer med andra ord återkomma mycket till resan. Men några inledande ord kan jag kosta på mig.
Det bästa resmålet var enligt hela familjen, Kotorbukten. Synd att säga att att det är billigare än Kroatien, för det var på det stora hela marginellt. Vi bodde bra på ett fräsch airbnb i centrala Kotor. Det gjorde att vi vuxna enkelt kunde lämna ungarna på rummet och gå ut på stan på kvällen. Det fanns bra utflykter och stränderna var inte överfulla. Två solbäddar och en parasoll gick på 30 euro och det var ju extremt dyrt, men även inte 80 euro som i Dubrovnik.
En natt på lite lyxigare hotell efter vårt besök i Mostar var en lyckträff. Vi bodde inte så bra i Bosnien och framförallt bodde vi i lite trista kvarter så en natt i hamnen i Makarska på fyrstjärnigt hotell med pool uppskattades mycket av samtliga efter Mostarbesöket. Äventyr i all ära, men ibland är en god natts sömn underskattat.
Makarska och Kotor bjöd på mest hålligång, Mostar bjöd på bästa restaurangmiljöerna och vackra vyer var det överallt. Maslinica på ön Solta i Kroatien bjöd på släkthäng. Där besökte vi min bror och hans svärsläkt (där vissa har rötter i Kroatien och Makedonien).
En tråkig sak med regionen som helhet är att maten ofta inte är någon höjdare. Jag minns med glädje en bosnisk charkbricka och en hemlagad skaldjurspasta, men annars var det mest pizza och calamares. Hade man tur var det vällagat. Samma sak med vinet, hade man tur var det gott.
Prisnivån är inte heller så rolig. Det är dyrt, men det är det ju överallt för svenskar utan lön i euro. Dock blir man lite sur när båtcafeterian tar 70 spänn för en cola och en liten påse chips kostar fyra euro i en kvartersbutik. Dessa exempel är från Kroatien. Att vara fyra som äter nästan som vuxna, hjälper också till känslan av att pengarna bara rinner iväg. Min tanke var hela tiden att stackars invånare som inte tjänar i närheten av vad vi gör i Sverige. Förhoppningsvis är priserna annorlunda utanför turiststråken.
Nu ska jag samla tankarna och återkomma med lite mer kulturinriktade inlägg om resan. Gick upp fyra imorse för att ta oss hem, så är lite mör minst sagt.
