Vi kom hem från London natten mellan onsdag och torsdag. Jag var illamående, rött och hade svettats kopiösa mängder den sista dagen. Eftersom jag nyligen diagnostiserats med diabetes 2, blev jag lite orolig över det extrema illamåendet och kontaktade vården. Mina mediciner och uttorkning är tydligen ingen bra kombo. Att dricka är ju inte alltid roligt när man mår illa och jag mår illa av att inte dricka, moment 22. Nu dricker jag. Massor.
Jag tar det från början. Vi kom till London i lördags för fem mycket intensiva dagar med museibesök, långa promenader och shopping i planeringen. Vi visste att det skulle vara varmt, men det hade blivit lite svalare när vi kom dit. Det var faktiskt överkomligt, trots närmare 30 grader. De blåste lite och trots ohemhult varmt boende blåste det in nattluft i köket där barnen sov, så morgnarna var svala och sköna. Även kvällarna med en öl på en pub i närheten var behagliga med lätt kvällsbris som fläktade.
London i värmebölja innebär att ute är varmt, tunnelbanan är varmare, museer är varma och enda ställena att svalka sig är på luftkonditionerade affärer och caféer. Vi tänkte tillbringa en hel del tid på Harrods, efter rekommendation. Där var det svalt, men att titta på svindyra saker utan en ”basstation” var inget som någon uppskattade. Caféet där var tyvärr inget alternativ på grund av utbud och priser. Vi var inte sugna på hummersoppa med champagne. Det fick bli Starbucks istället.
Sista dagen var dagen då jag tappade det helt. Innan hade det gått bättre. Att promenera var varmt, men inte outhärdligt. British Museum var visserligen ett växthus, men annat den dagen var svalare. National Gallery var bättre tempererat, men där var ungarna så kränkta över att jag släpat med dem på konstmuseum att det ändå inte var resans höjdpunkt. Sista dagen stod luften still och efter lunch i en galleria var det bara varmt, varmt och varmt.
Resans höjdpunkt var Harry Potter-museet. Såklart. Och där var det svalt, så man kunde vara där så länge man ville! Hela familjen älskade det och det var verkligen ett fint museum där allt fanns. Vissa saker behövde man köa extra för och ibland gjorde vi det och ibland inte. Vi tog wanted-bilder och fotade oss med märkliga perspektiv (det var för att vi skulle förstå hur de kunde göra Hagrid så stor). Barnen testade den flygande bilen och vi såg hur de spelade in quidditch.
Jag ska skriva mer om Londonresan och det kanske relativt snart. Att komma hem till normal svensk sommar har varit otroligt bra för mitt mående. Vätskebalansen har lättare att återställas när jag inte är en vandrande sjö av svett. Att resa i en storstad under en värmebölja var defintivt något annat än den Balkanresa vi gjorde förra året. Vetskapen att det alltid fanns ett ställe att gå till när det blev för varmt, var också viktigt för den resan. Hotellrummet, havet eller transportmedlet var tre ställen där det (nästan) alltid var svalt. London var motsatsen och det knäckte mig både metalt och fysiskt.
Nog med gnäll. Snart ska ni får veta mer om resan ur ett betydligt mer positivt perspektiv. Det var en fantastisk resa på många sätt och jag ska berätta en hel del!
