Självklart blev det inte en kvinna som fick Nobelpriset i litteratur i år. Självklart är varannan damernas (och ibland några herrar på rad) så långt Svenska Akademien kan sträcka sig. Nej, jag är inte bitter (jo, eventuellt lite). Men grattis László Krasznahorkai till Nobelpriset! Det är inte en författare jag läst eller vet någonting om alls. Eller nu vet jag ju det, efter att ha läst om honom.
Före priset hade tillkännagivits igår sa Linda O att hon önskade sig en författare som hon inte läst men var sugen på att upptäcka. Det är ju verkligen roligt när det blir så. Herta Müller och Annie Ernaux är sådana författare för mig. Jag kände mig itne så sugen på László Krasznahorkai, men det kanske bara var fördomar? Efter att ha läst att han inte är ett fan av att sätta punkt och har gått så långt att han skrivit en bok på över 400 sidor i en enda mening, ja då blir jag inte direkt mer sugen. Jag brukar bli irriterad på när det inte finns kapitel.
Men ok, jag har läst alla nobelpristagare i litteratur, så jag har inte för avsikt att hoppa över László Krasznahorkai. Och en riktigt utmaning kanske blir skoj! Efter 14 sidor i Den sista vargen vet jag inte hur skoj det blir, men 76 sidor ska jag nog ta mig igenom. Victor Malm på Expressen var i alla fall glad. Nu är det inte längre folkets pris, som det varit i några år, utan det svårlästa har återigen belönats, skriver han. Jag önskar jag också kunde jubla, men lite rätt har kanske nog ändå.
Nyss nåddes jag av beskedet att María Corina Machado får årets fredspris och det är en fantastisk nyhet! En liberal demokrat som lägger hela sitt liv på att få bort diktaturen i Venezuela. Det ska jag glädja mig åt idag och så ska jag försöka läsa några sidor till i Den sista vargen.
