Jag var på Ica idag efter seminariet och då spelade de She’s the one med Robbie Willams från 1999. Den låten spelade min österrikiska väns syster på mitt avskedsparty i Wien i januari 2000. Jag skulle åka hem dagen efter. Hon sa: Jag vet inte om Hanna gillar den här låten, men den är bara för henne. Jag tog tag om de bästa vännerna och dansade i ring och grät. Jag har inte lyssnat så ofta på den låten, på grund av smärtan. Det var en underbar tid, mina månader i Wien, och det är ett av mina finaste minnen från min pluggtid. Vännerna har jag kvar. I alla fall alla utom R, som jag har tappat kontakten med och som inte svarar på sin gamla mejl. Jag har dock hittat hennes man via Google så jag ska bara ta mig samman och skriva ett mejl till honom.
Ringdans. Tack vare Facebook pratar vi då och då med varandra fortfarande.
Jag och R. Hennes kommentar till bilden: Vi måste börja matcha läppstift!
