Feministbrud på kulturjakt i Mostar

Mostar var ett resmål som fick stryka på foten sist jag besökte Bosnien. Då var jag och min kompis Mia runt på Balkan på en projektresa. Efter Sarajevo åkte vi nattbuss till Dubrovnik och det enda jag fick se av Mostar, var något enormt mysigt kvarter mitt i natten. Jag måste tillbaka, tänkte jag, men det skulle dröja 21 år. Mostar var något av resans kulturella höjdpunkt.

Vi hittade ett litet hotell i utkanten av staden som jag valde för att det hade pool. Det var nödvändigt eftersom det skulle bli väldigt varmt. Det var dock inte så roligt att promenera de 10-15 minuterna in till stan då det var ganska slitna kvarter som inte hade så mycket skugga att erbjuda. När vi nådde en kebaberia som såg god ut, slog vi oss ner för lunch. Maken gav sig ut och kollade läget medan vi väntade på maten och sa sedan att vi hade ungefär 100 meter kvar till något av det gulligaste vi har sett.

Detta oerhört vackra och enormt gulliga började med den här gamla, ursprungliga bron, från 1558. Den kallas Crooked Bridge på engelska och Kriva Cuprija på bosniska. Mig veterligen finns inget svenskt namn på den.

Sedan kom det här gulliga. Små kullerstensgränder fullt med små hantverksbutiker, restauranger och caféer. Det var exakt så gulligt som jag har sett på bilder, om inte gulligare i verkligheten.

Bron Stari Most (Gamla bron) dominerar Mostar. Den går över floden Neretva och invigdes 1566. Under Bosnienkriget förstördes bron 1993 av bosnienkroatiska styrkor och det var något som spreds över världen. 2004 återuppbyggdes bron igen. Nu, liksom förr, finns det personer som hoppar simhopp från bron och mängder av turister besöker varje år bron.

Lånat från Wikipedia är denna bild från en hängbro som förband de båda sidorna 1997. På den oerhört vackra och gulliga platsen idag, är det svårt att föreställa sig att här har det varit fullskaligt krig som drabbat både människor och byggnader.

Bron är byggd i sten och plattorna är oerhört hala. Därför är det hinder i vägen upp så att du inte ska glida alltför mycket. Jag denna bild och sen stupade jag. Rörligt bildbevis finns från fallet då jag höll kameran i handen. Jag antar att jag inte är unik i detta. Bron är brant och enormt hal, mellan hindren. Men hindren gjorde att jag inte gled genom folkmassan, vilket jag är enormt tacksam för.

Här är vyn åt andra hållet och här finns några vackra färgglada hus, som också de är vanliga att se på bilder från Mostar.

Det var oerhört varmt och museum om kriget var inte riktigt aktuellt för vår nioråring, så jag gav mig ut på en egen liten tur till en basar, för att se lite mer medan de andra vilade i skuggan. Den här vackra byggnaden är en del av Koski-Mehmed Pasha-moskén som finns mitt i gamla stan.

Sista kvällen åt vi middag med den här utsikten och det var, som ni förstår, helt magiskt.

De oerhört gulliga kvarteren by night. Kanske ännu mysigare då.

Stari Most by night. Vi tog en öl vid Neretvas strandkant båda kvällarna och det var oerhört fint att sitta där.

Det var underbart att få se denna vackra stad och jag önskar så att Bosnien ska klara av att bevara sin särart och sin mångkulturalism Mostar har så mycket av båda världarna, med både ortodoxa kyrkor och moskéer. Vägen till Mostar gick både genom Bosnien och Republika Srbska och i ena delen kan du se rysk kigshetsarpropaganda och i den andra var alla vägskyltarnas kyrilliska texter överstrukna. Det kändes inte som god stämning.

Vi lämnade Mostar med tåg och det var helt annan upplevelse, dock en upplevelse. Mer om det i ett kommande inlägg om kommunismnostalgi på resan. Nästa reseberättelse kommer från Makarska i Kroatien.