Feministbrud på kulturjakt i Dubrovnik

Dubrovnik är en stad från 600-talet som är Kroatiens kanske mest besökta stad. Den har bara ca 40000 invånare, så det är inte någon stor stad. Den har en gammal stadskärna med mur runt och utanför gamla stan finns det många stränder och fin natur. Vi besökte gamla staden och gick till en närbelägen strand. Det sistnämnda är inte precis att rekommendera, för det är svårt att få ett njutbart bad med så många människor och man blir skinnad om man vill sitta ner på en solstol.

Dubrovnik ligger ni en kroatisk exklav, under en bosnisk kustremsa (som jag kommer att återkomma till). När jag var i Dubrovnik sist, var det många gränser som skulle passeras på bussresa till och från staden. Idag förbinds Dubrovnik av en väg på en ö och broar till och från fastlandet på båda sidor av den bosniska kusten, så att kroaterna inte längre behöv er köa till gränskontroller i Bosnien för att besöka den fantastiska staden.

Dubrovnik är, förutom gammal historia, Game of Thrones. Vi har inte sett serien så för oss betyder vandringar i TV-seriens fotspår eller speciella souvenirbutiker ingenting. För våra barn var annan populärkultur mer framträdande. Den vackra brunnen i kvällsbelysning såg ut som porten till Hemlighetens kammare i Harry Potter, tyckte barnen. Sedan åt vi på restaurangen Balthazar, som hyllar den kroatiska tecknade professorn som jag och min man såg som barn. Vi har även visat serien för våra barn, som också älskat den. På vägen till vårt boende fick vi se fyrverkerier för att de invigde en teaterfestival i staden just samma dag som vi kom.

Dubrovnik är kuperat och överallt finns det trappor. Vi hade 300 trappsteg ner till stadsmuren. När vi gick en liten omväg för att slippa trapporna, var det trappor innanför murarna. Det finns även en stor öppen gata innanför murarna, som gör att det inte bli klaustrofobiskt. Trånga gränder i all ära, men ibland kan i alla fall jag behöva lite yta.

När vi satt och åt frukost på den stora gågatan, förstod vi att det var 30-årsminnet av folkmordet i Srebrenica. Ett tåg gick igenom stan och jag fick förklara för barnen varför jag grät. Det fanns också fotomuseum med bilder från kriget, men tyvärr passade inte det alla i familjen, så det får bli en annan gång. Jag köpte en bok istället, om hur kriget påverkade Dubrovnik.

Vi gick in i katedralen i Dubrovnik, som låg precis vid hamnen. En mycket vacker katedral, både utanför och inuti. Jag verkar ha missat att fota just katedralen. Den är från 1600-1700-talet. Vi fortsatte att gå innanför muren och såg många vackra torn och byggnader, som den längst till höger.

Imorgon ska jag ta er med till Montenegro.