Då har även Sverige en kulturkanon

Jag har inte alltid vetat vad jag tycker om en kulturkanon, men att alla har pratat kultur och litteratur de senaste dagarna är helt underbart. Att folk saknar den eller den på listan eller tycker att det är för dålig representation av just hens minoritet – det är i sin ordning. Det är diskussionen kring kanonen som är det viktigaste. Nu har Sverige också en kulturkanon och jag börjar känna att det är på tiden.

Jag har mer och mer börjat gilla idén med en kanon. Det är något många länder har och exempelvis Danmark har med den fantastiska TV-serien Matador. Det var egentligen inget jag hajade till på när jag läste listan, men såklart har jag också synpunkter. Bra att Frida Stéenhoff, som var den första att använda ordet feminist i Sverige, fick plats med ett av sina teaterastycken. Edith Södergran, Sonja Åkesson och såklart Selma Lagerlöf var andra namn jag gillade, men som var lite mer väntade.

Andra feministiska inslag i kanonen var pappaledighet och särbeskattning, vilket jag tyckte var lite uppfriskande. Många länder tillämpar fortfarande sambeskattning och i Sverige har vi partier som vill återinföra en frivillig sådan, för att den gynnar familjer där bara den ena jobbar.

Som lokalpatriot var jag glad över Husaby kyrka, som ligger på Kinnekulle. Nu hittade jag inget egettaget foto av den, så ni får hålla till godo med Wikimedia Commons. Och apropå lokalt så var även Det går an med, boken som utspelar sig i Lidköping och som hela stan räknar som en bok från bygden. Den fiktiva Sara Videbeck står staty vid ån Lidan.

Det skulle vara en lista på saker äldre än 50 år, så Fucking Åmål, Sällskapsresan och Ecce Homo är alla saker som inte vara tillräckligt gamla. men ABBA? Jag tycker att ABBA:s vinst i Brighton borde varit med. Det var 1974 och har betytt mycket för musiken i Sverige. Dessutom är ju Melodifestivalen och Eurovision Song Contest oerhört stort i Sverige. Det får bli mitt bidrag till gnälldiskussionen!