Jag såg att Jasenko Selimovic, min tidigare medarbetare, har skrivit en bok om sin tid i Sarajevo. Boken som heter Sarajevo – minnen från en belägrad stad, är utgiven på Albert Bonniers förlag och är inläst av författaren själv. Oavsett vad som hänt och inte hänt kring politikern Jasenko Selimovic, ville jag läsa om det jag hört honom berätta om i delar flera gånger.
När kriget bryter ut befinner sig Jasenko Selimovic i Sarajevo med sin flickvän. Han beskriver hur alla trodde att allt snart skulle vara över och att ingen trodde att deras vänner och familjemedlemmar skulle ansluta till serberna i bergen som sköt mot staden. De skulle alla få fel. Belägringen av Sarajevo skulle pågå i nästan fyra år och det är den längsta belägringen i modern historia.
I boken varvas berättelser om den vardagliga jakten på mat och att röra sig i staden utan att bli skjuten, med tankar om varför det blivit som det blivit. Serbernas jakt på ett Storserbien får stor plats, liksom en diskussion om identitetspolitik. Jasenko Selimovic är liberal och han vill inte dela in folket i etniciteter. Det blir svårare och svåra att hålla den linjen, ju längre kriget går, men han är fast besluten att inte döma alla serber eller att själv kalla sig muslim. Han är själv från ett blandäktenskap där hans mamma är serb och hans pappa muslim. Själv registrerade han sig som eskimå som en ungdomlig protesthandling.
När Jasenkos mamma, som befinner sig i Sverige, blir sjuk i cancer och inte har långt kvar, förstår han att han måste fly. Först får han ut sin flickvän, som också hon är halvserb och kan åka till Belgrad. Hon är livrädd för att bli våldtagen eftersom hon är blond, har stora bröst och har ett muslimskt namn. Men tillslut åker hon och Jasenko kan påbörja sin flykt.
Några saker jag kommer att bära med mig från boken är hyr chockad Jasenko blev när han kom ut ur Sarajevo och det fanns en vardagsliv utanför staden där man betalade för att åka buss. Jag kommer inte heller att glömma han beskrivning om FN:s minst sagt märkliga roll där de för att få in mat till Sarajevo, gått med på att se till att ingen tog sig ut. Den stora kontrasten mellan före och efter belägringen för en person som levt ett så modernt liv som Jasenko, är också slående.
Jasenko Selimovic är dramatiker och att höra honom läsa in den här dramatiska och filosofiska historien om hans egna upplevelser i det belägrade Sarajevo är fantastiskt. Normalt sett tycker jag inte om när inläsare dramatiserar, men här passar det bra. Det är en fantastisk bok. Det enda som kanske känns lite överdrivet är alla långa filosofiska samtal han har med vänner och fiender, men boken är så pass bra att jag köper dem också, även om jag inte tror att de talade så till varandra.
