Nu börjar OS i Milano Cortina och jag kommer som vanligt att skriva om berömda och glömda idrottskvinnor varje dag under spelen. Jag börjar det här OS:et med en för oss svenska tämligen okänd superatlet. Lindsey Jacobellis har jag faktiskt skrivit om förut, men det är dags för en uppdaterad repris. I OS i Turin var Jacobellis 21 år och hon var storfavorit i damernas snowboardcross. Då valde hon på sista hindret att stila och istället för en överlägsen seger, föll hon och slutade tvåa.
Efter Turin slutade Jacobellis inte att försöka ta ett OS-guld. 2010 blev hon diskad. 2014 kraschade hon i semifinalen och misslyckades att ta sig till final, efter att ha sett ut att lätt ta sig vidare. 2018 lyckades hon äntligen ta sig till final igen, men där var marginalerna små och inte på hennes sida. Med 0,003 segunder efter segraren, slutade hon fyra.
Inför OS i Beijing 2022 hade Lindsey Jacobellis åtta gulmedaljer från VM och 10 från X-games, men fortfarande bara ett silver i OS från 2006. Nu hade hon hunnit bli 36, 16 år klokare som Aftonbladet skrev, år och ville innerligt lyckas ta den där guldmedaljen. Borta var den stilande tjejen från Turin som hellre förlorade med stil än vann. Nu var det guld som gällde och guld blev det.
Jag såg loppet, för jag har följt Jacobellis genom åren. Det var inte utan natt det kom tårar när jag fick se glädjen över att äntligen ha fått förvärva den medalj som hon saknat i sitt medaljskåp. Det blev en mycket fin avslutning på en fantastisk karriär i en sport många i Sverige inte ens vet vad det är. Men skicross känner endel till nu, eftersom vi har storstjärnan Sandra Näslund som ska försöka ta guld för Sverige i slutet av årets olympiska spel. Snowboardcross är samma sak, fast på snowboard.
