Berömda och glömda idrottskvinnor: Katarina Witt

Igår skrev jag om en fånig duell som uteblev, idag tänkte jag skriva om en riktig konståkningsstjärna, Katarina Witt från DDR. Idag går damernas konståkningsfinal i Sotji.

Jag minns inte så mycket från Katarina Witts framgångar, dels för att jag var så liten 1984 i Sarajevo och dels för att jag inte orkade vara vaken så länge det krävdes 1988 i Calgary (dessutom inte så väldans intresserad heller). Hon vann guld båda gångerna och var den ohotade konståkningsdrottningen på åttiotalet. Till de två OS-gulden kan läggas flera VM och EM-medaljer och de flesta av dem av ädlaste valör. Hon lade skridskorna på hyllan för gott 1994.

Efter segern i Calgary hedrade Nordkorea henne med ett frimärke för samlarbruk och Time Magazine kallade henne ”socialismens vackraste ansikte” (enligt Wikipedia). Simon Bank på Aftonbladet har skrivit en artikel om hur konståkningen hamnade mitt  i kalla kriget och om hur allt idag vänts på ända. Katarina Witt ville bli proffs, något som var omöjligt för hennes landsmän. Staten gjorde dock ett undantag eftersom hon vann. Efter OS-guldet i Calgary anslöt hon sig till Holiday on ice. Hon fann efter murens fall att Stasi hade en akt om henne på 3000 sidor. Att hon fick möjlighet att bli proffs gjorde att folk trodde att hon haft samarbete med Stasi och det har hon nekat till, men hon har samtidigt sagt att det var kommunismen som gjort det möjligt för henne att satsa på konståkningen. I USA hade hennes föräldrar inte haft råd. 1998 vek hon ut sig i Playboy vilket nog får ses som den största kontrasten mot bakgrunden i DDR.