Idag avslutas OS i Milano Cortina. Det har varit ett bra OS för svensk del, men det återstår att se om vi får lika många guld som förra OS:et. Chansen finns, även om det är mycket som ska till. Jag avslutar där OS började, med den före detta alpina stjärnan Deborah Compagnoni från Italien. Den som tittade på OS-invigningen för drygt två veckor sedan, kunde se henne tända elden tillsammans med en annan aplin gigant, Alberto Tomba.
Deborah Comagnoni hade sin storhetstid på 90-talet. Hon tävlade bland annat mot Pernilla Wiberg. Hon föddes i Italienska Bormio, som är en av orterna där OS i Milano Cortina går. Den första världscupsegern i alpint kom 1992 i super-G, samma år tog hon OS guld i disciplinen i Albertville. Dagen efter var det storslalom på programmet och då ramlade hon och skadade knät. Detta skulle hindra henne från att fortsatt tävla i fartgrenarna.
Comagnoni hade svaga knän och hon tog inte så många världscuptitlar, men hon presterade på topp när det kom till stora mästerskap. OS guld i storslalom i både Lillehammer 1994 och Nagano 1998 och dessutom silver i slalom 1998. Hon har även tre guld från olika världsmästerskap i både slalom och storslalom. I VM 1997 vann hon båda disciplinerna på samma mästerskap och det var första gången som en italiensk kvinna utfört den bedriften.
Den sjätte februari 2026 fick hon alltså den stora äran att tända den olympiska elden i OS i Milano Cortina.
