Feministbrud på kulturjakt i Göteborg

Jag bodde i Göteborg 1996-2004 och jag trodde att när jag väl flyttat dit, skulle jag aldrig flytta därifrån. Jag minns den enorma glädje jag kände när Göteborg äntligen blev min stad. Nuförtiden besöker jag bokmässan en gång om året och eventuellt åker vi dit med barnen och går på Liseberg. Det gjorde vi i år. Dagen efter Liseberg ville jag visa dem Göteborg, eller i alla fall en liten del av det som en gång var min stad.

Som om av en händelse kom museispårvagnen just när vi skulle ta en vagn till stan. Som hittat! Här visar Selma upp den fina biljetten vi fick på vagnen. Priset för att åka med spårvagnen är detsamma som för vilken spårvagn som helst och betalningen kan ske i appen, men man får fina pappersbiljetter om man vill.

Älskade Kopparmärra. Jag önskar dock att barnen var liiiiiiiiite mer imponerade. De verkade dock inte tycka att det var roligt att se saker som mamma mindes från Göteborg.

Bräutigams konditori lade ner 1993 efter att har drivits sedan 1870. Företaget finns kvar, men är idag en marsipanförsäljning på nätet och heter Bräutigams marsipan och konfektyr. Skylten finns dock kvar och haar varit ett kännetecken för mig under alla år i Göteborg.

Poseidon, kanske det götebogrskaste av allt göteborgskt.

Det går inte att gå Avenyn upp för att gärna en kulturjakt och inte fota Göteborg stadsbibliotek. Har har jag varit många många gånger.

Att hälsa på Karin Boye är ett obligatoriskt inslag i alla besök på Avenyn (förutom när jag sprang Göteborgsvarvet, för då hade jag annat för mig.

För en stor sportnörd som jag är Ullevi en stor del av Göteborg. Här jobbade jag på VM i friidrott 1995 och har sett otaliga Finnkamper och fotbollsmatcher.

Jag vet inte vem jag är, men jag  vet att jag är din står det på en mycket gullig illustration på en stolpe tillhörande Ullevi.