Anna-Maria Lenngren har jag velat läsa länge. Jag har läst hennes dikt Till min kära dotter flera gånger. I Dikter och prosastycken finns mycket ur henne samling och jag har fokuserat på dikterna. Denna recension handlar om dem.
Anna-Maria Lenngren skriver på rim och hon är riktigt rolig. Har man som jag läst ett antal barnböcker med nödrim är dessa dikter en fröjd för själen. Boken är tjock och det är många dikter och alla läste jag inte med samma inlevelse och eftertänksamhet, men det fanns mycket att fundera kring. När jag tidigare skrev om Lenngren så skrev jag om den diskussion som är ifall Till min kära dotter är ironisk skriven eller om den är allvarligt menad. Efter att ha läst alla hennes dikter så undrar jag lite hur man ensa kan fundera över det. Hon är ironisk i andra dikter och har en satirisk ton genom många av sina alster.
Följande rader kan jag inte se annat än ironiska:
När sig en kvinna nitisk ter
Att staters styrselsätt rannsaka,
Gud vet, så tycks mig att jag ser
En skäggbrodd skugga hennes haka.
Jämför man med dikten Fröken Juliana,m som är oerhört satirisk om en adelsdam som var ful:
Och fröken Juliana var lydig sin mor,
bar näsan direkete i vädret
och masklupna strumpor och kippande skor,
förslitna och bruna på lädret.
Hon är mer allvarsam i andra dikter, till exempel Den lilla tiggarflickan:
Jag är liten och moderlös,
stor är min nöd och smärta;
om jag till döds i kölden frös,
rör det ej någons hjärta.
Denna dikt var flera sidor lång och ganska hemsk om en föräldralös flicka och omgivningens fördomar, men också varm om kärlek och omtanke. Det är ömsom roligt, ömsom allvarligt och alltid på rim. Jag tyckte mycket om Anna Maria Lenngrens dikter!
1 kommentar
<3 Lenngren!