Jag fortsätter att skriva om min resa till Wien, som varade en helg, men kommer att leva kvar mycket länge i mitt sinne. Helt oundvikligt gick vi på flera caféer i Wien. Jag råkade hitta en humorbok på ett museum med rolig statistik och en av diagrammen jag fick syn på var ”Vilka går på gamla wienercaféer?”. Tre alternativ fanns: turister, folk från landet och de som inte fick plats på Starbucks. Jag var i vilket fall som helst inte i Wien för att gå på någon amerikansk kedja som finns miljontals av i Sverige (inte Starbucks förvisso, men alla är ju likadana). Jag och R är ju såklart turister i Wien och J kommer från Linz så jag antar att vi alla tre kvalar in i de andra kategorierna.
Jag och R kunde inte bestämma oss för om vi någonsin varit på Kaffee Alt Wien, men vi har i vilket fall gått förbi oräkneliga gånger, då favoritpuben Lukas (som vi aldrig besökte, trots eviga ambitioner) låg i närheten. Vi valde att sitta ner där en stund eftersom Lukas inte öppnat och J sa att Café Diglas var för turistigt.
Det såg betydligt mer, ja jag vet inte, normalt kitschigt ut. Har för mig att det var mer ruffig look förr om åren.
Inredningen kändes igen och där var det en mer ruffig stil, jämfört med andra wienercaféer. De hade såklart pyntat med en julgran. Jag har bara för mig att det var mindre. Fast så vet jag ju inte heller om jag varit där. Skumt är det ibland med minnen.
Jag kunde konstatera nya moderna toaletter, vilket inte alls hör till vanligheterna på restauranger i Wien. Dessa var dessutom utrustade med skojfriska, genomskinliga väggar (som blir svarta när du låser).
För turistigt sa J och med tanke på mängden människor i city litade jag på henne. 1999 gick vi ofta på Café Diglas, som ligger runt knuten från Stefansdomen. Personalen i sina smokingar och livemusiken gör säkert sitt till att turisterna dras hit. Vi råkade även gå förbi anrika Café Central och dit var det 100 meter kö. Överturismen märks inte bara i Österrikiska Hallstatt (J berättade att det inte går att åka dit längre pga av allt folk), även i innerstan i Wien i december kunde man se det. Dock finns det gator som turister aldrig verkar besöka, så det går lyckligtvis att ta sig runt ändå. Men glöm Café Central, Diglas, Figmülller och allt annat du läst om i din guidebok!
Café Museum, även det ett av Wiens mest kända caféer, låg på baksidan av mitt och R:s hotell. Vi mötte upp J där sista dagen och åt en äkta wienerfika. Den varma chokladen är to die for. Jag hoppade sachertårtan och tog en nöt- och nougatkaka istället. Mycket god! Det är för övrigt R:s bakelse som syns i bakgrunden och vid ett litet smakprov visade det sig smaka ganska precis som en svensk dammsugare.
Hur som helst verkar det mesta vara sig ganska så likt. Fikat, chokladen, interiören och i viss mån exteriören. Jag skiter i att det är turistigt, jag kommer att återvända till de gamla wienercaféerna även nästa gång jag kommer hit.
2 kommentarer
Vi var i Wien för några år sedan och jag håller med. Visst är det turistigt men ändå så härligt ändå och ibland får man faktiskt älska att vara turist och besöka ett antal ”måste-ställen”. Café Museum tyckte vi mycket om. Kändes betydligt lugnare än många av de andra.
Författare
Museum var helt underbart! Mycket lite folk också, trots att det är ett av dem som ofta nämns i guideböcker. Jag har besökt alla gamla caféer, men förr om åren var det ju inte knökat med folk överallt.