Walter, Natasha; Living dolls; 2010

Living dolls2011 års jämställdhetspolitiska snackis är tveklöst Pär Ströms ”Sex feministiska myter” (Den nya välfärden 2011). När anhängarna ser Ström som en sanningssägare som visar att den genusindustriella kejsarinnan är naken, dömts han ut som en osaklig fjant av feministiska kritiker. Det leder visserligen till en del roliga ordväxlingar, men tyvärr brukar debatten kring jämställdhet inte nå så mycket längre innan den letar sig ner i gamla, välbekanta skyttegravar.

I Storbritannien finns det de som försöker komma lite längre. 1999 förklarade Natasha Walters, feministisk författare och journalist, i boken The New feminism att kampen för jämställdhet var vunnen. Men i Living dolls från förra året berättade hon plötsligt varför hon ändrat sig. Tidigare framsteg är hotade, dels av gammal hederlig sexism driven av sexindustri och skönhetsnormer, dels av en uppdaterad biologism, det vill säga försök att rättfärdiga olikheter mellan könen med biologiska argument.

När Walters granskar det vetenskapliga stöd som finns för föreställningen att de sociala skillnaderna mellan män och kvinnor kan härledas biologiskt blir resultatet förödande. En närmare titt på många av de undersökningar som brukar citeras flitigt i populärpressen (eller av Per Ström) visar att de brister i kvalitet. Den forskning som hittar biologiska skillnader är oftast utförd på ett mycket litet underlag eller är bara en undersökning i raden av många, där andra kommit fram till rakt motsatt resultat. Ett exempel är Simon Baron-Cohens experiment från 2000, där nyföddas intresse för att ett mänskligt ansikte respektive en mobil studerades. Eftersom pojkbebisarna tittade längre på mobilen och flickbebisarna på ansiktet har man dragit slutsatsen att män är mer intresserade av teknik och kvinnor av människor. Vad som inte brukar berättas är att detta är den enda studie som kommit till ett liknande resultat, trots att många andra genomförts.  Ett annat vanligt exempel (som i Sverige använts av Annika Dahlström) är att män är bättre på matte eftersom de har en större spatial förmåga än kvinnor. När Jonathan E Roberts och Martha Ann Bell vid Virgina University tittade närmare på det fann de flera alternativa orsaker till att kvinnors dåliga resultat. En är att de har mindre vana vid dataprogram. Genom att låta kvinnor får göra ett annat test före, som inte alls mäter samma sak men där man använder samma kommandon, har skillnaden i resultat mellan män och kvinnor på det riktiga testet utplånats. Walters menar att det inte finns någon forskning som kommit fram till att det finns biologiska skäl till att vi gör olika yrkesval, som inte kan ifrågasättas.

Med tanke på den feministiska debatt vi har i Sverige just nu skulle Walters bok kunna göra ett viktigt debattinlägg. Allt är lite lika i Storbritannien och Sverige, men tillräckligt mycket för att vi ska kunna lära av varandra.

Läs mer: Magasinet Neo, Jag skriver på Newsmill, Guardian (av Jessica Valenti), The telegraph, The independent, Adlibris, Bokus

2 pingar

  1. […] intressant och jag har tidigare läst lite nyare böcker på samma tema, men från Storbritannien (Living dolls av Natasha Wlater och The equality illousion av Kat Banyard). Jag tycker att det vore oerhört intressant om någons […]

  2. […] Living Dolls 2010 Share this:GillaGillaBli först att gilla […]

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.