Veckans feminist: Elfride Jelinek

Kort fakta

Född 1946 i Mürzzuschlag i Steiermark, Österrike.
Medlem i Österrikes kommunistiska parti 1974-1991.
Fick nobelpriset i litteratur 2004.

Elfride Jelineks feministiska gärning

Elfride Jelinek föddes efter andra världskriget i Österrike och hennes far var tjeckisk jude. Han var kemist och undvek förintelsen genom att arbeta med strategiskt viktig industri. Hennes mamma var av rumänskt påbrå. Jelinek studerade teatervetenskap, konsthistoria och musik i Wien och hon är utbildad organist.

Jelinek har skrivit ett stort antal romaner, dikter och pjäser. Språket är mycket influerat av hennes musikaliska bakgrund.  Samhällskritiken är också hård i många av hennes verk. Hon var politiskt engagerad och medlem i Österrikes kommunistiska parti mellan 1974 och 1991. Hon blev även slagträ i valkampanjen 1995 då högerpopulistiska Jörg Haider och hans parti FPÖ, använde hennes verk som exempel på dålig konst och kultur. Efter valet 1999, då FPÖ kom in i regeringen, protesterade Jelinek med att förbjuda de statliga teatrarna att spela hennes pjäser. Ett förbud hon senare kom att upphäva.

Före 2004 var hon som författare knappast känd utanför den tyskspråkiga världen. Hon mottog nobelpriset i litteratur ”för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt”. Akademiledamoten Knut Ahnlund avgick i protest mot detta då han ansåg att hennes verk är pornografiska. Jelinek lider av ångest och social fobi och deltog därför inte på nobelfesten. Hon har sagt att hon är glad för priset, men förtvivlad för att hon blivit en känd person.

Hennes verk handlar inte sällan om sexualitet och då specifikt kvinnor sexualitet och den undertryckts. Människor med olika typer av störningar är inte heller ovanligt.  Boken Pianolärarinnan tar upp dessa ämnen i kombination och den har även filmats.

Elfride Jelinek och jag

Jag tyckte att det var jätteroligt att en feminist fick nobelpriset 2004. Jag blev lite fascinerad av denna märkliga kvinna som hade så stark ångest att hon inte kunde motta priset på nobelfesten. Jag köpte Pianolärarinnan, men de blev oläst ganska länge. När jag väl satte tänderna i den var omdömet att den var fantastiskt bra i 200 sidor. De sista 50 sista sidorna var helt urspårade, men kändes lite som att det var något som en märklig kvinna skulle kunna skriva. Med tanke på detta har jag inte läst något mer av henne.

Bok av Elfride Jelinek som jag läst och recenserat

Pianolärarinnan 1988

4 kommentarer

1 ping

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Elfriede Jelinek fick Stig Dagerman-priset 2004 och kom till Laxön i Älvkarleby för att ta emot det. En blek och spröd kvinna som talade en stund med min dotter inför hennes skolresa till Polen och Berlin.

    1. Gud vad häftigt att ha träffat henne! Och vad roligt att hon senare fick nobelpriset (samma år!).

  2. Toppen blogg! Varför har jag inte hittat hit tidigare … nu vill jag inte gå in i djupet – men kvinnorna idag och för är något som ligger mitt hjärta nära.

    Jag kunde skriva om ämnet hur länge som helst, men bättre att jag låter bli … frågorna finns i alla fall flera än svar.

    Jag skall lägga din blogg som favorit och återkomma med bättre tid. Här finns det definitivt mycket material att hämta ifrån!

    1. Vad roligt att du har hittat hit och gillar min blogg! Återkom gärna med frågor, tips eller kritik!

  1. […] jag har skildrat till viss del här. Jag har skrivit om en av Österrikes mest kända feminister Elfride Jelinek. Hon är från Wien och fick nobelpriset i litteratur […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.