Var en förebild för dina barn!

Jag är med i ett grupp på Facebook för genusmedvetna föräldrar. Jag tycker att det är jättebra att det finns ett forum där sådana som vi kan mötas. Men på senare tid har jag blivit lite brydd. Någon frågade nämligen hur många som delade föräldraledigheten rakt av och det var förvånansvärt få (med tanke på urvalet). Bland dem som delade lika var många hemma i två år sammanlagt. De flesta inläggen i gruppen handlar inte om föräldraledighet och fördelning mellan föräldrar, utan om färger på barnkläder, ostereotypa leksaker eller barn som på annat sätt bryter mot normen.

Jag har skrivit förut på bloggen om barnkläder och hur trött jag är på att barnen ska placeras in i ett fack redan när de är små, men även om jag klär mitt barn i hyfsat könsneutrala kläder så är det inte allt.

Johanna Nylander skriver idag i Kristianstadsbladet om feminism utan politiskt tvång och den kan jag verkligen skriva under på (även om jag tycker att viss lagstiftning är bra). När det handlar om föräldraskap så finns det mycket att göra. Att vara en bra feministisk förebild för ditt bra är a och o. Dessutom kan du redan nu försöka att rannsaka dig själv om du kan göra vissa förbättringar i vardagen. Vem tror ditt barn är bäst på att köra bil? Grilla? Laga mat? Skruva upp hyllor? Rensa avlopp? Dammsuga? Vabba? Natta?

Jag kan ha respekt för att det i ett enskilt fall kan vara bäst att göra på det ena eller det andra sättet, men som det ser ut idag så är det knappast en slump att mammor tar majoriteten av föräldraledigheten, även i jämställda familjer. Det ligger också nära till hands att tro att dem som varit hemma mest också tar mer ansvar för barnens kläder, förskoleschema och friluftsdagar. Vips så har familjen fått en (och endast en) projektledare.

Jag är övertygad om att det är inte så att du som den mest genusmedvetna föräldern gör bäst i att ta hand om all uppfostran. Jag tror inte heller att en klänning på din son kommer att göra revolution. En könsrollsstereotyp uppdelning hemma är sämre än att flickan har rosa kläder på sig.

Vi lever inte i ett jämställt samhälle och vi har därför inte liknande förutsättningar. Är det så att mannen i familjen reser mycket så måste kvinnan ta mer ansvar i hemmet, men hon kanske också ska ta några dagar borta någon gång? Varför inte åka på bokmässan eller ta en weekend hos några vänner? Då får pappan också känna på hur det är att vara hemma och ha ensamt ansvar för barnen och barnen får se att det är naturligt att även pappan är ensam med dem.

Det allra bästa för barnet och familjen och jämställdheten är att pappan tar några sammanhängande månader hemma ensam när barnet är litet så att han också får känna glädjen i att vara med sitt barn, men också ensamheten och utsattheten som många kvinnor känner. Utifrån det är det sedan lättare att försöka dela lika på vab och tidiga morgnar. Att mamma och pappa kan göra samma saker är förmodligen en större revolution än att färgen rosa försvinner från barnklädesaffärerna.

Att vara en bra jämställd förebild för ditt barn, även i praktiken, är det bästa du som enskild person kan göra för feminismen.

Hugo och pappa

Hugo och pappa-tid på landet medan mamma var i Almedalen. Juli 2014.

6 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

    Här gjorde vi ett medvetet val att vara hemma med vårt barn så nära lika mycket som var möjligt. Det blev ungefär 60/40 i slutändan. Vi ville att vårt barn skulle känna sig nära oss båda. Fick höra många olyckskorpar säga att barnet bara tyr sig till sin mamma och att barnet behöver mamman o.s.v. Själv hade jag läst om att ett barn har flera anknytningspersoner om det får den möjligheten, men sådan skakade de bara bort för de ”visste” minsann de. Vi delar på sysslor och är det något vi inte kan så försöker vi åtminstone göra det. Sedan så ser vi även fritt bland kläder och leksaker som viktigt eftersom det påverkar bemötandet som barnet får. Det handlar inte om förbud. Jag tror ingen genusmedveten vill förbjuda rosa kläder, däremot bredda så att alla barn kan ha det. Och så har jag inte riktigt förstått varför ”stil” går före praktiskt och bekvämt när det gäller små barn som leker och springer. Tjocka jeansshorts som går ner till mitt på smalbenen på pojkarna (nästan alla shorts på pojkavdelningen går så långt ner, hur ska det erbjuda svalka?) och klänningar med volanger, spets, paljetter och annat ”pynt” på flickavdelningen och föräldrar som ropar efter sina flickor ”Akta dig så du inte smutsar ner dig/har sönder klänningen”. Mitt barn har en t-shirt med paljetter som han älskar, men inte skulle det göra något om några paljetter försvann i leken 🙂

    1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

      Jag vet många genusmedvetna som helt skippar rosa, både på pojkar och flickor, vilket är synd på en sådan vacker färg. Men du har rätt i att obekvämlighet även finns hos pojkar. För riktigt små bebisar finns ju jeans med allehanda fickor som är i vägen när barnet kryper och det måste ju vara betydligt mer obekvämt än strumpbyxor och klänning. Vi köper funktionella kläder och vill han senare ha paljettopp eller tjocka jeansshorts så får han kanske det (beroende på pris såklart) och köper vi saker med paljetter på så är vi i alla fall medvetna om att de faller bort efter ett tag 🙂

  2. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

    Jag blir alltid lite irriterad när det pratas om hur föräldraledigheten ska delas rakt av eller att vissa månader ska bindas till pappan. Det är bra i teorin, men för min familj skulle det inte fungera alls. Maken mådde otroligt dåligt när han var hemma med äldsta barnet i ett halvår. Jag däremot har inga problem med att vara hemma då jag är en ensamvarg. Nu är han dessutom småföretagare och jobbar mycket och firman skulle gå i konkurs om han försvann i flera månader. Varje familj måste själva bestämma vad som fungerar för dem.

    1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

      Det finns alltid individuella fall där det ena eller andra passar bäst, men jag tycker ändå att vi måste kunna få diskutera fler öronmärkta månader. Jag är för det även om det finns egenföretagare. Min man är en småföretagare och lyckades vara hemma i sex månader och jobba lite vid sidan av och jag ryckte in och tog sammanlagt två veckor när det inte höll. Jag tror på att gå långsamt fram i den här frågan för att just lösa problem som egenföretagare har. Det gäller ju även mammorna.

  3. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

    Det är svårt att diskutera jämställdhet eftersom det finns vissa saker som anses vara rätt. Vi gjorde allt ”fel”, ändå blev det rätt bra. Jag var hemma i två år och har sedan jag fick barn arbetat 75 %. Jag är inte intresserad av att arbeta mer, jag vill inte göra karriär, jag vill ägna mig åt sånt jag gillar. Att inte jobba heltid är inte uppoffrande för mig, jag vill hellre plugga vid sidan av. Ekonomiskt sett var det vanvett att göra som vi eftersom jag tjänar mycket mer än maken. Dottern är lika nära anknuten till oss båda, hennes pappa ägnade mycket tid åt henne efter jobbet de första åren. Att hon är lika tryggt anknuten till båda kan man t ex se när det gäller behov av tröst o s v. Hemmet sköts gemensamt, maken ansvarar för matlagning och jag för tvätt. Och det är jag som köper dotterns kläder, jag tycker att det är ganska kul. Vabbar gör maken till största delen eftersom det är svårt för mig att vara borta med kort varsel. Ingen av oss upplever att vi måste resa bort eller liknande för att få egen tid, egen tid finns i vardagen. Dottern har i perioder älskat att ha rosa spets och hon är superintresserad av spel och teknik. Båda sakerna tillåts och uppmuntras.

    1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

      Jag ska ju inte slå mig för bröstet och säga att vi har gjort allt rätt även om vi har delat föräldraledigheten, för det har vi inte. Jag tar något mer vab och köper (nästan) alla kläder för att det är kul. Det är ju bra att ni har vägt upp för att du tog mest ledighet med att aktivt tänka på att pappan är mer med barnet när han kommer hem och tar mer vab. Allt hänger ju inte på föräldraledigheten. Mitt inlägg syftade lite till att rannsaka sig själv när det gäller det mesta i vardagen och det kan vi ju alla behöva. Jag skulle definitivt behöva sluta med att lägga fram kläder till barnet när pappan har morgonen 🙂

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.