Vad säger man till någon som överlevt ett självmordsförsök?

Jag är rejält omskakad. Jag skulle gå till sonens förskola, hämta honom och sedan gå och handla. Det blev inte riktigt så. När jag nästan var framme vid förskolan möter jag en tjej som är genomblöt och inte har några ytterkläder på sig som frågar om jag bor i närheten och om hon i så fall får komma hem till mig och värma sig. Jag säger nej på första frågan och en man som går efter mig säger att han bor här. Då frågar jag vad som hänt och hon svarar: ”Jag hoppade där uppifrån, men dog inte.”

Jag ringde 112. I mitt chockartade tillstånd tyckte jag det lät som om de inte tänkte skicka någon ambulans p g a att hon inte var mer skadad än en axel eventuellt ur led. Men de hade såklart redan skickat en och ville veta mer. Sedan satt jag och mannen och masserade hennes handleder i väntan på hjälp. Jag ville inte pressa henne med frågor om varför, men jag sa att jag hoppades att hon aldrig skulle göra om det och lyckas. Vi försökte lugna henne och finnas där.

Först kom polisen och hon fick sätta sig i piketen och värma sig. Vi stannade kvar och gav upplysningar och polisen vi pratade med sa att det kanske ändå var positivt att hon hade simmat och tagit sig upp ur vattnet när hon väl insett att hon överlevt. Det kan ju tyda på viss överlevnadsinstinkt.

Det jag nu hoppas på är att hon får vård och att hon inte vill göra om det. Jag kan inte göra annat än att hoppas. Hon är bara 18 år.

8 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Oj, jag tror inte man behöver säga så mycket alls. Jag tror att du och mannen gjorde precis rätt som bara fanns där. Fy vad hemskt. Hoppas det ordnar sig för flickan.

      • Hanna9 januari, 2015 kl. 09:41
        Författare
      • Svara

      Jag hoppas inte det. Jag ville inte direkt fråga ut henne eller ställa henne mot väggen. Jag hoppas så att det går bra!

  2. Vad fruktansvärt!
    Skönt att hon mötte dig och den där mannen, som kunde lugna och värma henne. Vad otroligt sorgligt att en så ung människa ska vilja avsluta sitt liv.
    Kram till dig också!

      • Hanna9 januari, 2015 kl. 09:42
        Författare
      • Svara

      Ja, det är så ofattbart hemskt! Jag bröt ihop när jag gick därifrån för att hämta mitt barn. Förskolepersonalen fick trösta 🙁 Kram

  3. Ush så hemskt. Vilken tur att du var där och kunde hjälpa henne.

      • Hanna10 januari, 2015 kl. 11:24
        Författare
      • Svara

      Det känns bra att kunna göra en insats, men jobbigt att veta att någon är beredd att gå så långt för att avsluta sitt liv.

  4. Ånej, så hemskt! Vilken tur att du var där!

      • Hanna11 januari, 2015 kl. 01:07
        Författare
      • Svara

      Verkligen fruktansvärt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.