Vad är egentligen ett feminsitiskt verk?

Jag älskar verkligen Twitter, där får man sina argument stötta och blötta och man kommer på mer saker att skriva om. Igår diskuterades mitt inlägg om feministisk porr och frågan kom upp om jag anser att något bara kan vara ett feministiskt verk om avsändaren är feminist. Jag har skrivit det i mitt FAQ och svaret är ja, men med förbehållet att om ett verk är gjort innan termen fanns så skulle man också kunna kalla det feministiskt. Detta bör ju i sin tur vara överförbart på andra ideologier och nu ska jag försöka utveckla hur jag tänker.

Jag är noga med att inte skriva någon på näsan. Det finns mycket som ingår i feminismen, men man kan vara engagerad i delar av den utan att vara feminist. Således skulle man kunna skriva en roman med ett budskap som av många skulle tolkas som feministiskt, men av författaren själv inte anses vara det. Som exempel kan jag nämna Och världen skälvde av Ayn Rand. Boken skulle jag utan att blinka recensera här (och inte bara under övrigt) om det inte var så att Rand hatade feminister. Med andra ord var hennes avsikt inte att skriva en feministisk bok och därmed vill jag inte säga att jo, det har du visst gjort! Däremot anser jag att en bok kan inrymmas under ett feministiskt tak och att man kan ta med dem när man diskuterar feministisk litteratur. Jag recenserar till exempel många sådana böcker här på Feministbiblioteket (utom Rand då, som var uttalat antifeminist). Med andra ord kan man självklart diskutera om en bok skulle kunna tolkas feministisk eller inte oavsett författarens syfte, men att slå fast att den ÄR det är en annan sak.

Jag tycker dock att man kan ifrågasätta om ett verk är feministiskt eller inte, oavsett vilket uppsåt författaren har. Man kan inte säga att ett verk är feministiskt och sedan blir det automatiskt det. Samma sak gäller såklart även andra ideologier. Man kan inte skriva en bok om män och trädgårdsskötsel och inte koppla det till några feministiska teorier och sedan kalla det en feministisk bok.

Om man som jag är liberal så händer det inte alltför sällan att en person som också är det och inte håller med mig i någon fråga hävdar att jag är mindre liberal eller att min åsikt är oliberal. Man kan tolka de flesta ideologier lite olika, inom rimliga gränser så klart, och man kan komma fram till olika slutsatser. Om så inte var fallet skulle ett parti ha någon kongress eftersom alla åsikter skulle vara givna från början. Kanske är det för att jag så många gånger fått höra att jag minsann är socialliberal (har slutat kalla mig det sedan ett par år), som jag har blivit känslig för att andra ska sätta etikett på vad jag tror på. Jag vill därför inte göra samma sak mot andra.

Men ingen regel utan undantag och jag kan tänka mig att om en politiskt och feministiskt omedveten person skriver ett manifest om vad han eller hon tror på och det visar sig vara den bästa feministiska skriften på länge, ja då är jag beredd att sätta den etiketten trots allt.

3 kommentarer

    • Jonte9 januari, 2012 kl. 06:04

    Den största stötestenen mellan modern feminism och klassisk liberalism handlar om det fria valet.

    Modern feminism menar att vuxna kvinnors egna fria val är problematiska eftersom många kvinnor väljer ”fel”. Exempelvis är det många kvinnor i Sverige som väljer att jobba deltid istället för att satsa på karriären. Vidare att man inte kan prata om ”fria val” pga normer och värderingar i samhället.

    Klassisk liberalism menar att alla myndiga människor är kapabla att fatta egna fria val hur dom vill leva sina liv och sedan stå för konsekvenserna av det. Rätten att själv välja hur man vill leva sitt liv är central inom liberalismen, jag tycker att det oroande ofta ifrågasätts av moderna feminister. Den liberala feminismen arbetade för lika rättigheter och inte till att styra människors egna livsval.

    1. Du har inte rätt i att man vill hindra det fria valet. De flesta feminister anser att kvinnor inte är så fria i sina val. Det är en helt annan sak. Liberalismen tar också hänsyn till att det finns människor som är mindre fria. En v de klokaste feministerna som levt är Susan Moller Okin. Hon kritiserade just liberala tänkare för att missa den viktiga aspekten att man inte bara får se till frihet mellan familjer, utan också inom familjen (Moller Okin var ockås liberal).

      Jag tror att många som inte tror på feminismen, som du, gärna missförstår och tror att det handlar om att vi vill styra andra människors val. Det vill vi inte. Vi vill att alla ska vara fria att göra fria val. Det är inte alla idag.

    • sven12 januari, 2012 kl. 09:33

    Jonte
    ”Rätten att själva välja hur man vill leva är central inom liberalismen”.
    Då menar du väl staten och offentliga tyckare inte skall bry sig om hur människan skall leva.Gör de inte det så är individen fri.
    Skitsnack!
    Det är ju inget vacum mellan individ och stat .Människan är ett socialt djur.
    I samhällen där folk har liten eller ingen kontakt med staten lever ju mäniniskor ofta extremt kollektivistiskt.Det finns inget utrymme för individualism.
    Särskilt kvinnor är ofria i sådana statslösa kulturer.Det är människor från sådana kulturer i Sverige som döttrar hedermördas.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.