Helene Uris bok om kärringarna som vill hämnas på män gavs ut i Norge 2011 och kom ut på svenska i år på Norstedts förlag. Jag fick mitt ex av min moster som hade den på norska. På svenska heter boken Kärringar.
Ella, Celeste, Frøydis och Jenna träffas på en kvällskurs i latin. De upptäcker att de har något gemensamt. De har alla blivit svikna av män som fått något på deras bekostnad. De bestämmer sig för att hämnas. I början är hämndaktionerna mycket harmlösa och syftar till att låta en kvinna vinna i en företagstävling och ge en gammal dam en plats på ålderdomshem. Sedan blir aktionerna allt tuffare och det handlar då om hämnd på män som förgripit sig på kvinnor.
Ett tag trodde jag aldrig att jag skulle komma igenom boken, men sedan tyckte jag att det blev lite kul. Min moster varnade mig för att den inte var så bra och det var det väl inte heller, men på slutet hade jag faktiskt behållning av den. Jag kan inte låta bli att jämföra lite med En horndjävuls liv och lustar (Fay Weldon 1983) och Män kan inte våldtas (Märta Tikkanen 1975), men det här är inte på samma nivå vad gäller hämndens utformning eller huvudpersonernas besatthet. Kärringar är en gullig bok och den är också skriven i en annan tid, då situationen för kvinnor tack och lov har blivit bättre.
