Johanna Schreiber och jag har lärt känna varandra via sociala medier efter att vi hamnade bredvid varandra i restaurangvagnen på bokmässetåget 2019. Såklart kastade jag mig därför över hennes tredje bok, Tolv veckor med dig, som kommit ut på Norstedts förlag. Det är inte lätt att skriva rättvist om en bok skriven av någon man känner, jag har utvecklat det här.
Linnea och Jacob är oroligt olika. Båda är de singlar när de ses på ett bröllop och de dras till varandra till bådas förvåning. En het natt i en bastu på bröllopet leder först inte till något mer, men så upptäcker Linnea att hon blivit gravid. Hon och Jacob bestämmer då att de ska vara sambo på försök och lära känna varandra bättre innan de avgör om de ska behålla barnet eller inte.
Tolv veckor med dig bygger på en ganska klassisk idé om två olika människor som av en eller annan anledning tvingas/känner sig tvingade att bo ihop. Linnea och Jacob är trovärdiga karaktärer och deras velande hit och dit känns rimligt. Samtidigt finns där en attraktion och det gör att man håller på dem, trots alla deras egenheter.
För att det ska vara en läsvärd feelgoodroman måste det finnas någon substans. Det måste vara bra personer som inte bara är offer för en händelseutveckling, utan som vågar ta befälet över sina liv, även om det inte sker med en gång. Linnea passar verkligen inte in bland Jacobs vänner, men hon blir inget mähä utan tar för sig och säger emot. Hon kritiserar också saker inför Jacob och hans vänner. Här är Jacob mesigare och det känns bra att det är han som är den svagare och inte kvinnan. En bok skriven av en feminist lyser igenom här (vilket är positivt!).
Johann Schreiber skriver med ett driv som gör att jag sträckläser. Efteråt känner jag mig glad och tillfreds. Det var med andra ord en bra upplevelse och boken tillhör en kategori feelgood som är bra, feministiska och kanske framförallt inte handlar om bakning. Några saker jag tyckte extra mycket om var att det inte byggdes upp några monsterkaraktärer. Den som verkade vara god i början kanske är en rätt trist typ och tvärt om. Exen – för sådana finns såklart – är också lagom störiga, utan att demoniseras. Ett stort plus också till att författaren väver in personer från andra romaner och låter dem spela biroller.
Nu är det snart sommar och ingen vet om du får åka på semester eller inte. Res med Tolv veckor med dig och njut av ett sommar-Stockholm och några härliga dagar på Mallis!
1 ping
[…] om boken har Enligt O, och dagarna går, Feministbiblioteket och […]