Sex antifeministiska myter om feminister 1: Strukturer är påhitt

”Jag tror på strukturer när jag ser dem cykla längs Strandvägen”, ”Sluta skyll era egna misslyckanden på strukturer”, ”Ni skyller på män och kallar det för strukturer”. Fördomarna är många. När det kommer till feminism och jämställdhet kan man inte tala om strukturer. Det går i alla andra sammanhang, t ex marknadsstrukturer och klasstrukturer, men könsstrukturer finns inte. Eftersom alla har lika möjligheter på pappret så är allt klappat och klart, inget mer vi kan göra. All överrepresentation av något kön någonstans beror på vilja och egna preferenser.

Det är så märkligt att vissa tror att andras förväntningar på en inte påverkar ett dugg. Att vi alla skulle vara blanka från intryck när vi ska göra våra val. Eftersom de flesta skriver under på att kvinnor förtryckts genom historien så är det konstigt att man inte tror att tankar och idéer om hur kvinnor och män ska vara hänger med och påverkar oss även idag. Det är till exempel fortfarande helt socialt accepterat att klä sina små pojkar helt i blått och sina döttrar helt i rosa. Beroende på vad man har på sig blir man bemött på olika sätt. Det tror väl inte antifeministerna på, men de borde ta sig en funderare på hur ofta en liten pojke får höra att han är söt och hur ofta en liten flicka att hon är tuff. Att detta inte på något sätt skulle påverka oss och våra val det minsta är såklart en absurd tanke.

Det finns massa forskning som visar att skillnaderna mellan könen inte är så stora som antifeminister vill påskina. Om det inte sitter i generna, vad är det då som gör att kvinnor är överrepresenterade i låglönejobb och män på maktpositioner?

Det är att göra det väldigt lätt för sig när man säger att vi alla har samma möjligheter. På det sättet försvaras alla orättvisor och du slipper göra något åt det. Det är inte så att lösningen på problemet alltid är kvotering (jag kommer till det i en annan myt), men ett första steg måste vara att erkänna att det är ett problem.

Och du som inte ser att kvinnor och män behandlas olika i vårt samhälle: Ta dig en titt i mitt bibliotek! Här finns många bra tips om böcker som beskriver problemet. För att göra saken enklare så har jag satt ihop ett litet nybörjarpaket.

39 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

    • Jonte18 november, 2011 kl. 08:23
    • Svara

    ”Det är till exempel fortfarande helt socialt accepterat att klä sina små pojkar helt i blått och sina döttrar helt i rosa.”

    Usch va hemskt!!!

  1. ”Vad är det då som gör att kvinnor är överrepresenterade i låglönejobb och män på maktpositioner?”
    Ja det är frågan. Man kanske ska se hela bilden och ställa sig frågan vad är det som gör att även om männen är i majoritet på ”toppen” så är de också i majoritet i den absoluta botten med 75% av de hemlösa. Och vad är det som gör att det dör en man i veckan och en kvinna om året på sitt arbete. Och vad är det som gör att män dör 4 år tidigare än kvinnor?

    Som kuriosa kan också nämnas att rosa var pojkarnas färg fram till 2:a världskriget då denna komma att förknippas med homosexuella varför man därefter bytte. Fortfarande förekommer dock rosa kamrersskjortor inom till ex finansmarknaden.

    1. Det spelar ingen roll om man ser hela bilden eller bara en del, det handlar fortfarande om strukturer. Och män far också illa av rådande normer. Tex förväntas män gå ut i krig och ta det störta ekonomiska ansvaret hemma. Många antifeminister vill gärna ha det till att kvinnor har det bekvämt och inte vill ändra på situationen och det kan nog till viss del stämma.Det gäller dock långt ifrån alla kvinnor.

    2. Just det rosa. Det visste jag inte, men roligt var det 😉 Det visar ju att det inte är färgen i sig som är det kvinnliga, utan våra föreställningar.

        • Jonte21 november, 2011 kl. 11:44
        • Svara

        Det visar också att rosa inte har något som helst med jämställdhet eller kvinnors underrepresentation i styrelseposter att göra för inte var det mer jämställt för när rosa var en manlig färg?

      1. På vilket sätt visar det det?

        • Jonte21 november, 2011 kl. 04:20
        • Svara

        Vissa genusvetare påstår att färgen rosa signalerar egenskaper som undergivenhet, passivitet, gullighet, omvårdnad mfl och att man genom att klä sina döttrar i rosa omedvetet formar dom till att anta ett typiskt kvinnligt könsrollsbeteende och bidrar till ojämställdheten. Om det fram till andra världskriget mest var pojkar som kläddes i rosa borde väl det visa det orimliga i ett sånt antagande. För inte var tiden innan andra världskriget mer jämställt än idag?

      2. Så du menar att det inte kan ändra sig över tiden?

        • Jonte21 november, 2011 kl. 06:13
        • Svara

        Och när ändrades detta? Var det i samma ögonblick som rosa blev en kvinnlig färg? Då är det nog tyvärr så att det inte är färgen som är kodad på något sätt utan det kvinnliga könet i sig. Byter man ut färgen på flickfoster till blått så lär väl den färgen tillskrivas de egenskaperna snart.

        Ärligt talat så verkar en del genusvetare desperat letar efter ojämlikhet i varenda skillnad mellan män och kvinnor.

      3. En färg blir inte könskodad över en natt, men ja så fort färgen blev kvinnlig så signalerar den det. Att rosa är en kvinnlig färg idag står ju utan allt rimligt tvivel. Det är ju bara att kika in i närmsta barnklädes- eller leksaksaffär så får man det bekräftat. Min son blir tagen för flicka hela tiden för att han har rosa kläder (han har blå kläder också, och gula, och gröna, och bruna, och lila).

        • Jonte21 november, 2011 kl. 07:48
        • Svara

        Finns det något bevisat samband mellan könsneutral klädsel på barn och ökad jämställdhet? Jag tillåter mig fortfarande vara lite skeptisk förränn jag ser ett sånt samband bevisat svart på vitt. Borde vara enkelt att göra en studie som tittar på olika epoker och olika kulturer. Har till och med hört att barn ofta kläddes helt könsneutralt vid sekelskiftet och tidigare men det verkar knappast ha lett till ökad jämställdhet.

      4. Klädseln är ju bara en del av helheten. Det som påverkar är ju att man bevarar tanken på att tjejer ska vara tjejer och killar vara killar. Som om alla av ett visst kön har samma intressen. Med könet kommer en massa egenskaper m,an aldrig skrivit under på. Ju mer vi måste utmärka oss, desto längre kommer dessa föreställningar att leva kvar. De som tillverkar kläder gör tjejers kläder mindre och mer ömtåliga, eftersom de inte förväntas leka lika mycket. M;ed en sådan förväntan på sig är det lätt att inte leka lika mycket och därmed bevaras könsrollerna. Man kan inte förbjuda någon att tillverka sådana kläder men man kan protestera å det kraftfullaste. Förstår du nu hur jag tänker?

        • Jonte21 november, 2011 kl. 09:23
        • Svara

        Jo fast det är nog svårt att komma bort från generaliseringar. Tror att det ligger i den mänskliga naturen att generalisera en del men visst ska man vara försiktig och vara medveten om att ingen människa är helt igenom stereotyp vare sig det gäller kön, klass eller etnicitet.

        Men om dom flesta kvinnor man träffat har är på ett visst sätt så kommer man nog att anta att en ny kvinna man träffar har samma egenskap tills motsatsen är bevisad. Det är väldigt svårt att komma ifrån sånt där, men visst kan vi försöka tänka på det mer och tänka på att vara mer öppna och lyhörda för personen ifråga som individ. Förutfattade meningar om nya människor vi träffar kan vi inte komma ifrån, men vi måste vara öppna för att den meningen kan vara helt felaktig.

    • Roger Svensson19 november, 2011 kl. 02:25
    • Svara

    För att acceptera strukturer krävs att man har en kollektivistisk världssyn, dvs. att man anser att människor kan delas upp i kollektiv och det är dessa kollektiv som utgör samhället och skall vara grunden för olika politiska åtgärder. Denna kollektivistiska världsbild delas t.ex. av nazister, marxister och ”strukturfeminister”. Skillnaden mellan dessa ligger i bara i hur man skall dela upp människor och vilka kollektiv som utgör de förtrycka respektive förtryckarna. För nazisten görs denna uppdelning baserat på ”ras” och förtryckarna är konspirerande judar, för marxisten baseras uppdelningen på klass och förtryckarna är kapitalister, för ”strukturfeministen” baseras uppdelningen på kön och förtryckarna är ”patriarkatet”.

    Gemensamt för kollektivistiska ideologier är också att de är totalitära till sin natur, dvs. man gör ingen åtskillnaden mellan staten och samhället och ingen åtskillnad mellan offentligt och privat. ALLT är politik och det finns därför ingen, eller en väldigt liten, privat sfär som inte ”samhället” har rätt att lägga sig i. För t.ex. ”strukturfeministen” är till och med färgen på barnens kläder en politisk fråga!

    Frågan handlar därför mer om vilken världsbild man har än om det faktiskt existerar några ”strukturer”. Jag avvisar ”strukturfeminismen” på samma grund som jag avvisar marxismen och nazismen, dvs. pga. att den bygger på samma destruktiva kollektivistisk världsbild och har samma totalitära anspråk.

    1. Det stämmer inte. För att kunna se alla människor som individer måste man se att det finns strukturer som hindrar oss från att vara det. Hur förklarar du att de första feministerna var liberaler, såsom Mary Wollstonecraft och John Stuart Mill? Istället för att hitta på saker kanske du ska läsa på var feminister egentligen står för.

        • Roger Svensson19 november, 2011 kl. 05:14
        • Svara

        Så för att se människor som individer måste man se dem som delar av kollektiv? Den som bygger sin samhällsanalys på ”strukturer” har ju per definition en kollektivistisk världsbild eftersom dessa strukturer uppbärs av ett kollektiv för att ”förtycka” andra kollektiv. Detta skiljer sig helt från en liberal, individbaserad världsbild. Men lika lite som man måste vara marxist för att t.ex. stödja löntagares rätt att organisera sig måste man vara ”strukturfeminist” för att t.ex. stödja kvinnlig rösträtt. Dessa ståndpunkten kan mycket väl baseras på en liberal världsbild där arbetare och kvinnor INTE ses som kollektiv utan som individer som i lagen skall ha samma rättigheter och skyldigheter som andra individer. Det handlar då inte om någon ”klasskamp” eller specifik ”kvinnokamp” utan om ALLA medborgares likhet inför lagen. Att stödja lagar om kvotering eller ”positiv” särbehandling är däremot totalt omöjligt för någon med en liberal, individbaserad världsbild eftersom dessa åtgärder bygger på kollektiv, inte på individer.

      1. Du har så fel och blandar ihop äpplen och päron. Att människor förtrycks för att de har ett visst kön är inte att tänka kollektivistiskt. Var det en slump att just judarna gasades ihjäl i Nazityskland? Är det kollektivistiskt att säga att de förföljdes för att de var just judar?

        För att kvinnor och män ska kunna fungera som individer måste man se att det finns nackdelar i samhället som man har för att man har ett visst kön. Män får mer sällan vårdnaden om sina barn, kvinnor får mer sällan maktpositioner för att ta två exempel. För att råda bot på att detta sker för att man har ett visst kön, måste man se att det finns strukturer som upprätthåller dessa skillnader.

        Detta har inget att göra med totalitära ideologier eller kollektivism. Jag har inte pratat om kvinnokamp. Jag har pratat om att man måste se att vi alla är med och upprätthåller strukturer som missgynnar båda könen, men mest kvinnor.

        Detta går helt i linje med min liberala världsbild.

        • Jonte21 november, 2011 kl. 11:46
        • Svara

        Det är skillnad på liberal feminism och sk ”strukturfeminism” (bra ord förresten). De liberala feministerna ville ha lika rättigheter för män och kvinnor och helt könsneutral lagstiftning. Vi är redan där idag.

      2. Liberala feminister tror också på strukturer.

    • Roger Svensson19 november, 2011 kl. 10:25
    • Svara

    Jag har aldrig förnekat att det existerar kollektivistiska ideologier, som t.ex. nazism, som dessutom anser sig ha rätt att utrota andra kollektiv, det är ju just därför jag vänder mig mot kollektivistiska ideologier! Inte eller förnekar jag att kvinnor kollektivt förtycks i de fall de inte tillerkänns fulla medborgerliga rättigheter och inte är jämställda med män i lag (både i teorin och praktiken).

    Men att prata om ”strukturer”, något sorts kollektiva krafter som verkar för att ”förtycka” andra, handlar om något helt annat än en liberal kamp för medborgerliga rättigeter och likhet inför lagen. Det är mer teorier av typen ”Sions vises protokoll”: en antisemit kan ju faktisk framföra samma typ av ”bevis” för existensen av ”judiska strukturer” som radikala feminister brukar göra för existensen av ”patriarkala strukturer” (t.ex. att andelen judar som sitter på diverse maktpositioner, och har stort inflytande, är betydligt större än deras andel av befolkningen). Om man erkänner denna typ av ”struktur”-resonemang i det ena fallet, varför skall man inte även göra det i det andra?

    1. Nu blir detta bara knäppare och knäppare. Om du ogillar strukturer så kalla det för erfarenheter istället. Det är våra erfarenheter och det som finns i vår historia som gör att vi har olika förväntningar på människor beroende på vilket kön de har.

      Och liberalism handlar inte bara om likhet inför lagen. Det handlar också om alla människor rätt att vara sig själva. Att bekämpa rasism utan lagstiftning är också en del av liberalismen. på samma sätt bör man arbeta mot att tvinga in folk i förutbestämda könsroller som de inte trivs i.

      Fortsätter du att jämföra feminismen med nazismen och Sions vises protokoll kommer jag inte att fortsätta att diskutera med dig.

        • Roger Svensson20 november, 2011 kl. 03:32
        • Svara

        Så det är egentligen ”erfarenheter” som avses med strukturer? Nu är ju erfarenheter högst personliga, subjektiva upplevelser och inte i sig någon allmängiltigt sanning som brukar avisas som irrelevanta eller till och med suspekta när de inte passar in. Om något t.ex. uttrycker motvilja mot invandrare pga. att denne blivit rånad av ett invandrargäng så avisas dennes ståndpunkt med att ”det rörde sig bara om enstaka individer och du får ju absolut inte döma ALLA invandrare utifrån detta!”.

        Självklart har feminister rätt att propagera för sina åsikter i ett liberalt samhälle och t.ex. vilja förändra hur människor tänker om könsroller. Men de skall då ses som just åsikter bland andra, och inte som någon absolut sanning eller som en vetenskap.

        Jag jämförde absolut inte feminismen i stort med ”Sion vises protokoll” eller med nazismen! Jag bara visade på hur absurt ”struktur”-tänkandet som vissa radikala feminister har är eftersom samma typ av resonemang med lätthet kan användas för att misstänkligöra i princip vilken grupp av människor som helst.

        1. Nej, strukturtänkande har absolut inget som helst att göra med nazism och jag skulle säga att all feminism går ut på att kvinnor är missgynnade i samhället och detta beror på att de är just kvinnor. För att råda bot på problemen måste man erkänna att vissa saker beror på att personen har ett visst kön. Om man som du vägrar att se den strukturen så måste du ju se all diskriminering som individuell, eller hur? Hur kommer man då åt att jag kanske inte fick jobbet för att jag är kvinna?

        2. Feminism är fö ingen vetenskap eller absolut sanning. Var har jag påstått det?

    • Roger Svensson20 november, 2011 kl. 07:32
    • Svara

    Nej, strukturtänkande har inte nödvändigtvis något med nazism att göra, men det kan ju med lätthet användas för att misstänkligöra grupper av människor genom att t.ex. visa på att de är överrepresenterade på maktpositioner eller i något annat sammanhang. Därför bör denna typ av resonemang avvisas helt.

    Självklart skall diskriminering bedömas individuellt i varje enskilt fall! Något annat är inte acceptabelt i en rättsstat. Kan du t.ex. visa att du har bättre meriter och är mer kvalificerad för ett arbete än den person som fick det så kan man tala om diskriminering och det skall ju bedömas enbart utifrån fakta i det individuella fallet, inte utgående från t.ex. något feministiskt strukturtänkande. I privat finansierad verksamhet skall det dock naturligtvis vara fritt fram för ägarna att välja vem man vill anställa utan att ens behöva motivera sitt val.

    Jag hävdade inte att just du ser feminism som en vetenskap. Men i dagens Sverige anses ju t.ex. ”genusvetenskap” vara en disciplin som hör hemma på universitet och högskolor …

    1. Du missförstod mig. Hur ska man kunna se diskriminering utifrån kön eller etnicitet om du inte kan se mönster? Om du inte får titta på mönster är det ju svårt att göra något åt det. Om tex kvinnor väljs bort så är de ju diskriminerade för att de är kvinnor och inte för att de är anna, klara och Petra. Ska man inte kunna arbeta med att motverka den typ av diskriminering menar du?

        • Roger Svensson20 november, 2011 kl. 10:23
        • Svara

        Jag menar att ALL typ av diskriminering av arbetssökande inom offentliga eller skattefinansierade verksamhet skall motverkas oavsett vilken orsaken är. De som ägnar sig åt sådant skall naturligtvis alltid bli föremål för polisundersökning och om det visar sig att någon sökande med större meriter och bättre kvalifikationer inte fått jobbet skall skadestånd betalas oavsett t.ex. vilket kön eller etnicitet den drabbade är av. Jag har kan inte se hur detta skulle vara ”svårt”. Skall man bara motverka och utreda diskriminering när den drabbade är av ”rätt” kön eller etnicitet eller vad menar du?

        Naturligtvis får och skall man undersöka mönster om du med det menar insamla statistik och undersöka ev. korrelationer och överrepresentationer. Men att därifrån dra några slutsatser om orsakssamband, eller se detta som ett bevis för en generell förklaringsmodell (typ ”strukturer”), skall man vara extremt försiktig med! T.ex. visar ju statistik att invandrare är överrepresenterade när det gäller grova våldsbrott, men det är ju i sig absolut inget bevis för t.ex. existensen av ”kriminella strukturer” bland invandrare generellt.

      1. Jag ger upp. Har bättre saker för mig än att diskutera med någon som inte förstår. Kan rekommendera många böcker i mitt bibliotek om du vill veta mer om feministisk teori och strukturer som missgynnar kvinnor, men också män. Men jag antar att du inte alls är intresserad av det.

    • Jonte21 november, 2011 kl. 11:51
    • Svara

    Frågan är också vad staten ska syssla med. Visst kan man arbeta mot könsroller och normer och strukturer i samhället men en liberal ska inte använda staten som verktyg för detta. Man kan starta studiecirklar, skriva bloggar, debattera, starta tidningar eller varför inte ett urmärkt initiativ som ”Rättviseförmedlingen”?

    Visst kan man vara liberal och arbeta mot både köns och klasstrukturer men när man vill ta staten till hjälp så frångår man liberalismen.

    1. Men detta är också politik, vilket du tidigare menat att det inte är. Jag förespråkar inte statliga inblandning på annat sätt än att man ska se till att barn i skolan får utvecklas till fria individer och att man bör utforma föräldraförsäkringen på ett mer jämställt sätt.

        • Jonte21 november, 2011 kl. 04:11
        • Svara

        Om barn i skolan ska få utvecklas till fria individer så ska man inte försöka styra deras beteende i endera riktningen. Skolan ska lära ut kunskap och värderingar som tolerans och demokrati, inte arbeta för att barn ska bli mer eller mindre könsstereotypa i sitt beteende. Om en kille hellre vill spela hockey än åka konståkning på fritiden ska han få göra det. Likadant med en kille som hellre åker konståkning. Om sen fördelningen inte blir 50/50 så har skolan/staten/kommunen inget med det att göra. Nu vill ju genuspedagoger inte att barn ska få leka fritt just för att barn då leker för könsstereotypt, istället vill man att barnen ska få ”leka fritt” genom att plocka bort den fria leken. Med ett sånt resonemang kan man lika gärna säga att krig är fred.

        Och själv brukar jag skilja på politik och ideellt arbete, brukar sätta likhetstecken med politik och lagstiftande församlingar men visst, det är en definitionsfråga där vi skiljer oss åt. 🙂 Har nog lett till att jag missförtått dig en del.

        Och vad gäller föräldraförsäkringen så visst kan jag önska att män tog ut en större del men för mig går det fria valet före statistiken. Det kan faktiskt finnas goda skäl till varför en förälder tar ut lejonparten av föräldraförsäkringen som inte har med könsroller att göra.

      1. Alltså, jag menar inte att skolan ska lägga sig i ifall Kalle spelar hockey eller konståkning på sin fritid. Men om han väljer konståkning och blir retad för det har skolan en viktig roll att prata med de andra barnen och förklara att det inte alls är fel för kilar att åka konståkning. Men att leka fritt kan ju ibland innebära mobbing och då måste man in och styra från pedagogernas sida. På samma sätt tycker jag att man kan resonera om vilka lekar barnen leker och om det är ok för både pojkar och flickor att göra det ena eller det andra. Det gäller ju att öppna ögonen på barnen, inte begränsa dem.

        Och vad gäller föräldraförsäkringen så tycker jag att föräldrar ska få välja själva hur de vill göra, men jag vill begränsa bidraget de får för det. Så ser jag på den saken, och att begränsa och ställa krav i socialförsäkringar är ju något liberaler gör hela tiden 😉

        • Jonte21 november, 2011 kl. 06:16
        • Svara

        ”Alltså, jag menar inte att skolan ska lägga sig i ifall Kalle spelar hockey eller konståkning på sin fritid. Men om han väljer konståkning och blir retad för det har skolan en viktig roll att prata med de andra barnen och förklara att det inte alls är fel för kilar att åka konståkning.”

        Instämmer, men då menar jag att skolan inte styr att barn faller in i könsstereotypt beteende utan istället lär ut tolerans vilket jag är helt för.

        Du har tidigare skrivit att skolan ska motverka att barn utvecklas könsstereotypt och faller in i könsstereotypa beteenden. Det är att överskrida skolans och statens roll. Att lära ut tolerans är något helt annat enligt min mening.

      2. Vi menar samma sak. Att motverka att barn tvingas in i könsstereotypa beteenden är att prata om att alla barn får leka med alla saker och ha alla färger på sig. Man ska aldrig tvinga barn att ha på sig något eller leka något. Men om lärarna tänker på hur de pratar med och bemöter barnen så är mycket vunnet.

        • Jonte21 november, 2011 kl. 07:24
        • Svara

        Oj vi är överens långt mer än vad jag trodde tidigare. Nu börjar du låta som en liberal 🙂 Men faktum är att du skrev att skolan ska motverka att barn faller in i könsstereotypt beteende vilket är något helt annat än att motverka att barn tvingas in ett könsstereotypt beteende. Ordet tvingas gör en stor skillnad där.

        Erkänn att du uttryckte dig slarvigt nu 😉

        • Jonte21 november, 2011 kl. 07:31
        • Svara

        Vad gäller genuspedagogik så är jag helt med på det så länge den handlar om att göra lärare uppmärksamma på att dom inte behandlar barn olika efter kön utan efter person. Däremot ställer jag mig väldigt skeptisk för att inte säga direkt fientlig till den nya genuspedagogiken som går ut på att plocka bort könskodade leksaker och lekplatser och aktivt styra barns lek så att den blir mindre könsstereotyp.

        Det finns ju verkligen stora skillnader mellan dig och vänsterfeminister. Kortfattat kan man säga att vänsterfeminister vill använda staten som styrmedel på ett helt annat sätt än vad du vill. Jag missuppfattade det tidigare eftersom när du skrev arbeta politiskt tolkade jag det som att du ville blanda in pappa staten precis som vänsterfeministerna vill. Ideellt feministiskt opinionsarbete är något helt annat. Problemet är att flera feminister inom alliansen har ju uttryckt sig positiva till statlig styrning och kvotering. Dom borde lyssna mer på dig. 🙂

      3. Jag kan erkänna att jag uttryckte mig slarvigt, men vi ska nog inte överdriva hur överens vi är 🙂

        Jag tycker nog att man kan fundera över vilka leksaker man har på dagis och sortera bort alltför könsstereotypa saker. Föräldrarna kan ju köpa sådana till sina barn om de prompt måste leka med det. Och om man har tex en dockhörna på dagis, kanske man ska göra den så att den ser lite ”killig” ut och inte spä på med rosa och rött. Som ett exempel. Min son har just nu på sig en t-shirt med ett dödskallemönster på = typiskt kille, men den är rosa = typiskt tjej. Sådan cross-over är ju lite kul och på samma sätt kan man ju jobba på dagis.

        Jag kommer att utveckla detta lite mer i myten ”Hen finns till för att sudda ut könen”. För begreppet hen är nog det mest missuppfattade av allt.

        • Jonte21 november, 2011 kl. 08:41
        • Svara

        Nu är det ju så att det finns länder och språk där man alltid använt sig av könsneutrala pronomen. Däremot finns det ju inget som tyder på att såna länder skulle vara mer jämställda än andra. Så jag är rätt skeptisk till att det skulle medföra några större skillnader

      4. Fast hen ska ju bara vara för att använda av dagispersonal och liknande när man inte vet vilket kön en person har. Det är ofta lätt att säga han om allt man inte vet och det är det man vill komma ifrån. Skulle funka bra i uppsatsskrivande också istället för hon/han.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.