Recension: McQuiston, Casey; Rött, vitt och kungligt blått; 2019

Rött, vitt och kungligt blåttNär jag lyssnar på böcker vill jag ofta ha ungdomsböcker, deckare eller feelgood. Jag samlar på mig böcker i min virtuella bokhylla och när jag inte har något annat som ska läsas så tar jag någon ur högen. Så var det när jag började läsa Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston. Boken är utgiven på svenska av Lavender Lit.

Alex är sin till USA:s första kvinnliga president. Han blir kär i prins Henry av England. Först är de ovänner och tvingas låtsas vara vänner för fredens skull, men  sedan blir de vänner och älskade och tillslut kan inte kärleken stå emot. Men hur ska det bli med Alex mammas omvalskampanj? Och kommer drottningen av England att acceptera att tronarvingen är gay?

Rött, vitt och kungligt blått är en gay romcom och det är mycket fokus på sex. Samtidigt är sett stort fokus på politik och det känns lite som om författaren inte kan bestämma sig för om det ska vara sex och kärlek i politisk miljö, eller en politisk bok om omval och taktiker. Samtidigt betonas vänskap mycket och det är mycket fester med presidentbarnen och prinsen och prinsessan där (nästan) samtliga blir redlösa varje gång.

Till ungefär två tredjedelar var jag säker på att detta skulle bli Feministbibliotekets sågning of all times, men så tog sig boken något på slutet. Då byttes de outhärdliga sexscenerna mot omöjlig kärlek och ett presidentval med skandaler. Då blev det något bättre. Något. Ändå kändes inte det politiska spelet som trovärdigt och det var ju den andra stora delen i boken.

Jag kanske ska stanna här och konstatera att romance-genren inte är något för mig. Det är detta med sexscener som lätt kan bli för mycket, särskilt om jag lyssnar på boken. Gärna kärlek och några sexscener, men bespara mig gärna beskrivningar av könsorgan och kroppsvätskor. Så, Rött, vitt och kungligt blått kanske helt enkelt inte var en bok för mig.

Läs mer: Adlibris, Bokus

2 kommentarer

  1. Roligt att läsa någon som tycker helt annorlunda 🙂 Jag gillade den ju supermycket. Men jag läser mycket romance, och väldigt sällan ”clean” så det här var rätt lite tyckte jag 😉 Men mest tyckte jag om vänskapen i ungdomsgänget och jargongen.

    1. Mmm, jag antar att man just måste gilla genren för att gilla boken. Jag har ju också svårt för tex Arnstedt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.