Recension: Wikland, Ilon & Lagercrantz, Rose; Den långa, lång resan; 1995

Den långa, långa resanIlon Wikland är född och uppvuxen i Estland. Hon kom hit som ensamkommande flyktingbarn under andra världskriget. Den långa, långa resan handlar om hur hon flydde från Tartu till Haapsalu och senare till Sverige. Rose Lagercrantz har skrivit texten och Ilon Wikland har illustrerat och boken gav ut på Brombergs första gången 1995.

Den lilla flickan Ilon skickas under kriget till sin farmor i det som jag förstått efteråt är Haapsalu på den estniska kusten. Hon  kommer dit med sin hund, men ingen möter henne på stationen. Hon har lite pengar på fickan och tar en taxi hem till sin farmor. Lyckligtvis är det bara så att farmodern inte fått meddelande om att Ilon skulle komma och hon tar emot henne med öppna armar. Ilon lever lyckliga år på landet, ända till en soldat skjuter hennes älskade hund. När kriget blir värre skickar farmodern henne till Sverige i båt. I Sverige tas hon emot av sin faster. Boken slutar lyckligt med att hon får en hund, Sammeli, om vilken hon senare skrivit många barnböcker.

Det var en otroligt fin barnbok om krig och flykt. Den är oerhört barnnära och både bilder och text berörde min snart treåring mycket. Ilon var en mycket klok och stark flicka som barn och det var mycket imponerande att läsa om att hon flydde ensam som 14-åring. Boken är lite lång för en godnattsaga, men den är inte svår så finns tid kan jag verkligen rekommendera den. Det är mycket sorgligt när hunden dör och det berörde min dotter mest. Annars är boken mycket lycklig, även när det är krig. Den är ljus och inte så svart som man skulle kunna tänka sig att det faktiskt var i verkligheten. Nu blev det en hoppfull barnbok av en svår barndom och det tyckte jag var fint.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.