Recension: Voigt, Cynthia; Seger till varje pris; 1982

Seger till varje prisI min jakt efter sportböcker, fick jag tips om Cynthia Voigts bok Seger till varje pris, som delvis handlar om volleyboll. Voigt har skrivit många omtyckta ungdomsböcker och jag vet att vi hade henne i bokhyllan hemma. Fock fastnade jag aldrig för henne, trots att jag började läsa Den långa vägen hem.

I Seger till varje pris får vi träffa Ann och hennes rumskompisar Niki och Hildy som alla tre går på college på USA:s östkust. Året är 1961. Ann kommer från en välbärgad i närheten och har gått på en privatskola. Hon är en tämligen vanlig tjej. Niki kommer från Kalifornien och är ganska uppkäftig. Hildy är från södern och hon skulle nog idag diagnostiseras med asperger. Mot alla odds blir de alla tre vänner och de tycker mycket om varandra, trots Hildys rättframhet och Nikis otrevlighet. De förenas i volleyboll och trots att de knappt spelat alls blir de ett fantastiskt lag som slår de äldre eleverna. Deras tränare slutade redan första dagen efter att hon antytt att det volleyboll bara är för dem som inte vill satsa på sin sport. Hildy tränar dem istället. De kommer alla från olika bakgrunder och Hildy ska hem redan efter ett år och gifta sig med en man hennes far valt. De andra vet att det kommer att sakna henne något förskräckligt. Vänskapen ställs på sin spets när de upptäcker att Niki plagierat Anns åsikter i en uppsats.

Boken kom ut 1982, men utspelar sig 20 år tidigare. Det handlar mycket om moral och vad som är rätt och fel och hur man ska agera för att göra rätt för sig. Det är också analys av ett samhälle i en brytningstid. För Hildy är det självklart att göra som hennes pappa säger, för Ann skulle det vara svårt att gå emot sin far och Niki struntar fullständigt i vad hennes pappa säger. Det är tydligt att Voigt tycker om kvinnliga förebilder och en lärare blir ett bra stöd i vardagen för dem alla tre, den dumma volleybolltränaren slutade och Anns konservativa mamma framställs som ganska fånig. För att ta några exempel. Boken är ganska rolig vissa stunder, men under ytan finns alltid ett allvar. Nu har den här boken några år på nacken, men det är helt klart en bra bok för tonåringar som jag absolut skulle kalla feministisk.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.