Det är inte all EU-läsning som varit lustfylld under mitt drygt årslånga projekt. Ungerska Magda Szabos bok Familjefresken är ett exempel på ett riktigt lågvattenmärke. Jag läste henne mest för att hon nog var den enda ungerska kvinnliga författare som översatts till svenska före 2015.
Familjefresken utspelar sig i en ungersk småstad på 50-talet, skulle jag tro. Det är nykommunistiskt och vissa har gått med i partiet. Boken handlar om många olika personer som tillhör samma familj och den börjar med att Annuska lämnar dem för att bli konstnär. Hennes far är präst och den enda som tillåts vara det i hennes stad i det kommunistiska Ungern. Sedan handlar det som en massa andra människor och allt är mycket rörigt och totalt ointressant. Ingen, jag säger ingen, av karaktärerna gjorde mig intresserad av att veta mer.
Detta var nog det tråkigaste jag läst i hela EU-projektet! Möjligtvis var den grekiska romanen The jasmine isle sämre. Men jag lärde mig i alla fall något nytt! Ungern hade en valuta före 1946 som hette pengö. Men efter andra världskriget fick de forinterna som de har än idag. I boken har människor både pengö och forinter så det är därför jag antar att det är 50-tal, med lite tillbakablickar. ’
Magda Szabo är flitigt översatt till svenska. Varför övergår mitt förstånd, men kanske fick jag tag på en för henne ovanligt tråkig bok? Någon annan som har läst? Slutligen en liten rolig detalj. Artur Lundqvist från Dagens Nyheter skriver lite om henne på omslaget och konstaterar att hon har ”en kraftfull generös mun och glittrande svarta ögon”. Tack och lov har något hänt med svenska manliga kulturjournalister sedan boken översattes 1972.
Magda Szabó dog 2007 och när jag hittade den här artikeln i Expressen från den tiden läser jag att hon var en framstående feminist. Intressant. Jag kanske borde ge henne en andra chans 🙂
