Thomas Sankara var revolutionär och tog makten i Övre Volta 1983 efter en militärkupp. Han var socialist och hade Kuba som förebild. Under sin tid vid makten bytte landet namn till Burkina Faso. En stor del av hans politik var att göra det bättre för fattiga människor och kvinnor i synnerhet och om kvinnors frigörelse handlar boken Women’s liberation and the African freedom struggle. Boken består till största delen av två tal han hållit under sin tid som president. Sankara mördades 1987 av sin officerskamrat, armékapten Blaise Compaoré, som var president till 2014.
Women’s liberation and the African freedom struggle är Sankaras tal och politiska kamp för de burkinska kvinnorna. Sankara är marxist och tror bara att socialism är den enda vägen till frigörelse för alla, en åsikt som för övrigt finns hos många vänsterdebattörer även i Sverige 2016. Men det må ju sägas att det var progressivt och insiktsfullt att se kvinnornas roll i ett modernt samhälle och för det ska Sankara ha all cred. De finns förord och introduktion i boken skrivna på 2000-talet och de är förvånansvärt blåögda gentemot kommunismen så jag har svårt att ta dem på allvar. Det kan ju inte ha undkommit dem vilken enorm skada systemet gjort på Kuba och flera andra ställen i världen. Det känns betydligt värre än Sankaras egna ord, eftersom han ändå slogs mot den forna kolonialmakten och ville ha frihet för sitt folk. Det har jag lite mer förståelse för än för västerlänningar som efteråt hyllar marxistiska idéer fast de har facit i hand.
Men om jag ska återgå till bokens kärna så är det såklart svårt att bortse ifrån att Burkina Faso under Sankara gick från att vara en semidiktatur till en mer renodlad sådan (enligt Freedomhouse). Men fokuset på kvinnor var förmodligen välkommet ändå. Sankara har kallats för Afrikas Che Guevara. I mina öron är inte det något positivt, men jag vet att det finns dem som skulle de det som en stor komplimang, även idag.
Det var ändå intressant att läsa boken, som blir mitt bidrag från Burkina Faso i Jorden Runt-utmaningen. Jag fick lära mig en del av landets historia som jag inte kände till innan.
2 kommentarer
Liberalismens dilemma. Att som de hävdar att folket vet bäst och att staten inte skall lägga sig i. Men folket är ju inte alltid sekulära välutbildade västerländska människor som liberalerna (nyliberaler) verkar ta för givet
När den ”arabiska våren” började jublade liberalerna. De jämförde med öst-europa när muren föll.
Feminismen brukar ju ofta beskyllas för att vara en vänsterrörelse.Det stämmer faktiskt.. Av naturliga skäl som din artikel visar.
Författare
Ja, feminismen är till stor del en vänsterrörelse, men feminismen finns inte på något sätt naturligt hos socialistiska politiker. Jfr exempelvis Nordkorea som är ett mycket konservativt land sett ut ett könsrollsperspektiv. Sankara var uppenbarligen feminist precis som Anwar Sadat, men socialism/kommunism har aldrig varit någon garanti för kvinnors rättigheter.