Recension: Roche, Charlotte; Feuchtgebiete; 2008

FeuchtgebieteDen tyska författaren Charlotte Roches bok Feuchtgebiete finns på svenska, Våtmarker, men jag läste boken på originalspråket. Det gick förvånansvärt lätt och jag är glad för det och inser att det är författaren Christa Wolf som är svår och inte jag som absolut inte förstår tyska.

Helen är en brådmogen och mycket sexuellt intresserad artonåring som ligger på sjukhus för att hon har opererat bort hemorrojder. Hon får inte åka hem förrän hon har fått en blodfri avföring och tack vare att hon fått mens kan hon mörka att hon egentligen mår bra. Hon vill inte lämna sjukhuset förrän hon har fått sina båda föräldrar, som är skilda, att träffas där. Dessutom har hon blivit kär i sjuksköterskan Robin.

Detta är i stora drag huvudstoryn, men det är naturligtvis inte för den som boken är så omtalad och både hatad och älskad. Helen älskar sex och hon älskar sex på okonventionellt sätt. Kapitlet där hon beskriver hur hon gärna har oralsex när hon har mens skulle nog av ganska många betraktas som äckligt. Likaså hennes fascination för finnar och dess innehåll som hon beskriver i detalj. Det är med andra ord inte så mycket en erotisk bok, som en bok om den kvinnliga kroppen och att älska sin kropp med alla funktioner. Visst förekommer detaljerade beskrivningar av sex, men inte tillräckligt mycket för att jag skulle kalla det en erotisk roman.

Jag kan förstå dem som slänger iväg boken med äckelkänslor och inte alls förstår grejen, men jag tyckte att det var fantastiskt mitt i alla (äckliga) beskrivningar av den kvinnliga anatomin. Precis som Roche själv säger till New York Times så ska boken läsas som ett feministiskt manifest om den kvinnliga kroppen och alla de tabun som har följt med den. För Roche finns inga tabun och här har vi äntligen en kvinnlig motsvarighet till Frank McCourts beskrivning av sig själv som ung och onanerande i Ängeln på det sjunde trappsteget. Jag älskade scenen när Helen på sjukhuset la sig under sängen för att onanera för att det stack i fingrarna på henne.

Boken slutar mycket djupare än den börjar och jag förstod Helen mer och mer. Det är inte bara en hysteriskt rolig roman utan också mycket sorglig. På kuppen lärde jag mig en massa nya tyska ord som bajskorv, fitta och avföring. Min starka rekommendation är att läsa den, om du klarar det.

Boken är slutsåld på svenska, men finns på engelska och tyska:
Engelska: Adlibris, Bokus
Tyska: Adlibris, Bokus

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.