Jag har läst Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammen från Tranans förlag. Jag recenserar noveller en och en som är skriva av kvinnliga författare och som jag tycker platsar här.
I Den otacksamma av Phou Chakriya konfronteras huvudpersonen en svårt dilemma. Hon blir vittne till att chefens son skjuter en av sina vänner efter ett gräl. Hon förs till polisen av sin chef för att ange en annan person så att sonen kan gå fri. Chefen har varit god mot vår huvudperson och han har gett henne, arbete, mat och husrum. Den man som skulle kunna bli oskyldigt dömd är en snäll pojke som aldrig gjort flickan något ont. Sonens vänner brukade ofta tafsa på henne när de besökte baren där hon jobbar, men denna pojke var alltid snäll. Vad ska hon göra? Hon bestämmer sig tillslut för att säga sanningen. Hon blir utkastade och sparkad, men får jobb hos pojkens familj.
En novell med en tydlig sensmoral att det lönar sig att säga sanningen. Men huvudpersonen skulle kanske handlat annorlunda om pojken som skulle bli oskyldigt dömd var en av dem som tafsade på henne, det får vi aldrig veta. Författaren gjorde det lite enkelt för sig att göra den falskt anklagade till den snällaste av de möjliga gärningsmännen. Men med tanke på Kambodjas stora problem med korruption så antar jag att det för många är självklart att hon ska göra som sin chef säger, så i den kontexten är det en bra novell med en vettig sensmoral.
1 ping
[…] idag alla kategorier: Som ett rinnande vattenMest tänkvärd: Den otacksamma Bästa samhällskritik: Som ett rinnande vatten Bästa historiska skildringen: Ny […]