Recension: O’Connor, Gemma; Tid att minnas; 1998

Tid att minnasGemma O’Connor är en irländsk författare och hennes genre är deckare av det klassiska gåta-slaget. Tid att minnas utspelar sig inte på Irland, men Irland spelar ändå en stor roll i handlingen, därför tyckte jag att boken passade bra inom ramen för min EU-läsning.

Juliet Furbo är svårt skadad när hon cyklar mot sitt jobb på polisstationen i Oxford. Då blir hon vittne till en olycka på ett övergångsställe där en man är skadad och en man sitter bredvid. Hon är illa däran men går mot ett café för att ringa efter en ambulans. När hon kommer ut är männen borta och hon blir omhändertagen av några kollegor som inte tror på historien. Det är vad som hänt Juliet som de är mest intresserade av. Samtidigt får vi två berättelser berättade, en om en man som bevittnade att hela hans by i Frankrike utplånades under andra världskriget och en om Juliets egen barndom där hela hennes familj dödades i ett bombattentat i Dublin.

Juliet säger upp sig från polisen och försöker själv reda upp sitt liv samtidigt som hon försöker göra allt för att hitta de försvunna männen och bringa klarhet i vad som hänt dem. Letandet efter männen får henne att minnas mer och mer av sin egen barndom. I sitt letande träffar hon också en man som kommer att betyda mycket för henne.

Tid att minnas handlar om att göra upp med sitt förflutna samt att hämnd och vedergällning ofta drabbar fel personer. Det är delvis en bok om Irlands våldsamma förflutna och om hur det drabbade hela familjer. Jag tyckte att det var en ganska spännande deckare och läste den tämligen snabbt. I början var det lite rörigt med alla historier, men de fick snabbt ett sammanhang. Det var lite förutsägbart och inte helt sannolikt, men det var en trevlig bok.

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.