Recension: Mansour, Joyce; Skrik; 1953

SkrikJag fick Joyce Mansuors diktsamling Skrik (Sphinx förlag) hem och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mg. Det visade sig var en minst sagt uttrycksfull diktsamling. Dikterna är översatta från franska av Carl-Michael Edenborg.

Joyce Mansour är en egyptisk-fransk poet som kom  att tillhöra de parisiska surrealisterna från 50-talet och framåt. Hon gav ut 16 poesiböcker och hon avled 1986 i cancer.

Hennes dikter i Skrik handklar om kroppen, kroppsvätskor, sex och kåthet. Stilen gör att jag som läsare verkligen kunde känna lukter, smaker och stämningar. Det är kroppar som är gamla och rynkiga eller unga och smala. Det är lust och heta känslor.

Här kommer ett exempel på den uttrycksfulla och surrealistiska poesin.

Låt mig älska dig.
Jag älskar smaken av ditt levrade blod
Jag sparar den länge i min tandlösa mun.
Dess hetta bränner min hals.
Jag älskar din svett.
Jag älskar att smeka dina armhålor
Som flödar av lycka.

Det är vackert på något sätt, men det kanske inte tilltalade mig. För mig blev det lite väl mycket kroppsvätskor och mindre härliga känslor när jag läste. Jag måste ändå säga att Joyce Mansour var en intressant bekantskap.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.