Recension: Lundholm, Lars Bill; Citymorden; 2014

CitymordenJag blev kontaktad av förlaget Lind o co för att de tyckte att Lars Bill Lundholms nya deckare Citymorden hade ett tema som skulle kunna passa min blogg. Jag har läst honom förut och dessutom skulle jag ju på semester så jag tackade ja till att läsa den.

Tre nittonåriga tjejer begår fasansfulla rån och mord i Stockholms innerstad, bland annat i en tunnelbanevagn. Polis Axel Hake, som sin vana trogen har personliga relationsproblem, sätts på att lösa fallet. En av mördarna, Petra Berg, är polisaspirant och tar plats i utredningen. Det är upplagt för ett rafflande drama.

Jag kan se det feministiska i den här historien. Det är kanske inte feministiskt att kvinnor är mördare, men det är feministiskt att utplåna könsroller och låta kvinnor även inneha de onda rollerna. Men de annars så ombytta rollerna i Lundholms böcker att det är Axel som är den osäkra och hans särbo Hanna som är den som har övertaget i det privata förhållandet, är i den här boken helt ändrat. Jag gillar att författare leker med könsrollerna och det ska Lundholm ha eloge för.

Annars så lämnar den här deckaren en hel del att önska. Det som skulle kunna bli så spännande med en av mördarna i den innersta kretsen blir bara platt fall på slutet. Det verkar nästan som om författaren hade lite bråttom på slutet.att få ihop det. Dessutom är motivet för alla morden tämligen vagt och jag förstod aldrig riktigt orsaken bakom alla eras handlingar och är det något jag inte gillar med deckare så är det en massa lösa trådar eller i alla fall trådar med tveksamma lösningar. På min lista över saker jag inte gillar med deckare borde jag lägga till: 16. Huvudpersonen blir själv indragen i historien och hens och hens familj kidnappas eller hotas att dödas/skadas allvarligt. Sammanfattningsvis kan jag säga att Citymorden är en dussindeckare som inte kommer att lämna några djupare spår.

Läs mer: Adlibris, Bokus

UPPDATERAT

Varning för spoilers i kommentarerna!

4 kommentarer

2 pingar

Hoppa till kommentarformuläret

    • Ulla S28 januari, 2015 kl. 11:32
    • Svara

    Förstår inte orsaken till deras handlingar? Det är ju faktiskt det som boken handlade om. Har du läst boken? Vi är en deckarcirkel med fem kvinnor/tjejer. Vi tyckte det var årets bästa deckare så vi förstår inte riktigt din arrogans. Min dotter tyckte att recensionen var föraktfull. Jä-a översittare sa hon. Nåja, vi brukar då och då skriva till recensenter när vi inte är överens med dom. Det är liksom vårt privilegium…

      • Hanna29 januari, 2015 kl. 10:51
        Författare
      • Svara

      Vad roligt att ni skriver till recensenter ni inte håller med om, det uppskattas verkligen!

      Jag tycker om deckare där motiven är realistiska och om man tittar på mordfall i verkligheten så skulle det knappast hända att människor begår bestialiska mord för att rädda ett barnhem. Jag tyckte att det var lite luddigt varför de gick så långt. Att de haft hemsk barndom räcker inte. Sedan så står jag för vartenda ord att det blev för bråttom på slutet. Jag hade tänkt mig en rafflande upplösning där Hake skulle fatta att det fanns en inom polisen som var inblandad, men inte veta vem och misstänka alla. Jag kände mig lite snuvad på det.

      Sedan måste man väl få säga vad man tycker och såga en bok man inte gillar utan att bli kallad föraktfull och översittare? 🙂

    • Ulla S6 mars, 2015 kl. 12:56
    • Svara

    Sorry, men dina argument håller ju inte alls. Vad tycker du man måste ha för barndom för att ”tillåtas” mörda? Hursomhelst. Vi gillar inte din stil och du fortsätter på samma oförskämda sätt att berätta om både upplösning, motiv och bokens stora hemlighet. Svagt…

    1. Vad då håller inte? Vi pratar om tycke och smak här. Du gillade boken, jag gjorde det inte. Jag tycker inte om deckare med orealistiska motiv. Med realistiska menar jag sådant som du kan läsa i brottsstatistiken och prata med kriminologer om. Det förekommer sällan att är det sällan hämnd för något som hände för länge sedan. Men trots det är det vanligt förekommande i deckare. Man kan gilla det, men jag gör det inte.

      Ok, ni gillar inte min stil. Men läs då inte min blogg. Det är er frihet. Skapa en egen blogg där ni kan skriva vad ni vill! Sedan är det inte speciellt trevligt när man har en ideell blogg som man inte får en spänn för och tar sig tid att på ett trevligt sätt bemöta kommentarer att få höra att man är oförskämd. Jag undrar vem det egentligen är som beter sig oförskämt här.

  1. […] kan hitta boken hos t.ex. Adlibris eller Bokus. Några andra som skrivit om den är Feministbiblioteket och 365 böcker du borde […]

  2. […] tid bråkat lite med en kvinna i kommentarsfältet för att hon tyckte att min min sågning av Lars Bill Lundholms bok Citymorden var oförskämd. Det som var oförskämt var att jag tyckte var att förövare och motiv var helt […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.